Idag fortsätter bibelbloggen över Matteusevangeliet, jag är nu i Bergspredikan Matt 5-7, som är det första av 5 stora tal i Matteusevangeliet, sen följer 10:5-42, kap 13; kap 18; och kap 24-25; Bergspredikan innehåller tre olika typer av undervisning 1: Saligprisningar (eg.proklamationer, gratulationer till de välsignade) Matt 5:1-12. 2: Etiska förmaningar Matt 5:13-20, Matt 6:1- 7:23. 3: Utläggning om skillnaden mellan Jesu etiska undervisning och den judiska laglydnads traditionen Matt 5:21-48. Bergspredikan avslutas med en kort liknelse över vikten av att lyssnarna på ett rätt sätt tar till sig undervisningen 7:24-27, och noteringen över folkets reaktion över hans tal 7:28-29.
Matt 5:4. Saliga är de som sörjer, för de ska bli tröstade. Ordet för sörja är på grekiska “pentheo” och är ett av de allra starkaste orden för att uttrycka sorg i det grekiska språket. Ordet användes ofta för att beskriva den intensiva sorg man upplever vid en närståendes död. Klagorop är en annan översättning. Pentheo betecknar alltså inte den stilla, behärskade sorgen eller bedrövelsen utan är en häftig sorg som högljutt och intensivt, med tårarna strömmande, uttrycker personens chock och klagan över sin förlust. Någon som inte kan hålla tillbaka, utan bryter ihop av sorgen. Någon sa “det betyder en sorg som på det viset tar herraväldet över hela ens person så den inte kan döljas”!
I 1 Mos står det om Jakobs reaktion över budet om Josefs död. I den grekiska översättningen av GT, septuaginta, används just detta uttryck, pentheo, för att beskriva Jakobs förkrossande sorg. 1 Mos 37:34. “Och Jakob rev sönder sina kläder och svepte en säck om sina höfter och sörjde sin son under lång tid.”
Sorg är en viktig del i människans liv. Araberna har ett uttryck “Allt solsken skapar öken“. Det betyder att ett landområde som bara får solsken blir med tiden öde och livlöst. Regnet är en livgivande faktor som vi inte klarar oss utan. På samma sätt med sorgen. Den är en viktig del av det kristna livet. I Jesu första predikan sade han “omvänd er” och det är med ånger och omvändelse och sorg den kristna vandringen börjar. Har man aldrig varit förkrossad över sin synd och omvänt sig så kan man knappast kallas kristen. Det är detta korset står för. Som ett stort mäktigt tecken över vad syndens konsekvens blir. Vi ska se detta och ta varning och vända oss från synden och till Gud. Gör vi det så blir vår syndasorg till något underbart. Vi blir tröstade och får ta del av himmelrikets glädje.
Det är det som denna salig prisning handlar om. Den människa som blivit förkrossad i sin inre värld, som djupt sörjer över sin synd, kommer få en fantastisk tröst. Men redan här och nu är det också ett löfte till den som just nu går igenom en svår sorg över en nära anhörig. Vänd dig till Kristus han har både medkänsla med dig och förmågan att trösta. Kom ihåg att Jesus varit prövad i allt. I Johannesevangeliet står det om Jesu sorg över hans nära vän Lasarus Joh 11:35. Jesus grät, står det helt kort. Han var en människa som vi och slogs av sorg när han såg vad döden gjorde mot mänskligheten.
Men Jesus har tröst och kraft för den som sörjer. I sorgens djupa dal har också många upplevt en livsförvandling. Det är många som i samband med dödsfall också drabbats av insikten om “Livets korthet, dödens visshet, och evighetens längd” och betänkt detta och insett omvändelsens nödvändighet. Så har man blivit en pånyttfödd kristen, tröstad av Jesus och som gåva fått evigt liv.
Detta borde vi alla betänka. Du också…!
Fortsättning följer…./Stefan Hallman www.ctvc.se