Förstår du vad du läser? – Dag 18

Johannes döparens förkunnelse var våldsamt skarp.! Men jag undrar hur han hade bemött dagens kristenhet? Jag tror dock att hans budskap hade vässats ännu skarpare! För i vår tid har normerna för hur man anser sig kunna leva som kristen förändrats totalt. När man betänker hur man i urkyrkan såg på det kristna livet och jämför med nu så är kontrasten  iögonfallande.

Den stora skillnaden ligger i att man på apostlarnas tid så hade man ett ”kropps” tänkande. Idag är man präglad av individualism och själviskhet. Då såg man sig själv som delaktig av något större än sig själv (Kristi kropp på Jorden) och därför kunde man inte leva hur som helst, för det skulle skada den större gemenskapen, dvs. församlingen. Dessutom var vägen in i gemenskapen inte så bred och allmänt välkomnande som i församlingarna idag. Det krävde verklig omvändelse och att man med sitt liv visat att man menade allvar med sitt kristna liv. Därför hade man t.ex. dopundervisning, man gick i katekes-skola 1 år innan dopet. Man tog så allvarligt på detta att en del väntade med sitt dop så länge de kunde, pga. rädsla att inte klara leva det kristna livet i enlighet med det helgade liv och den efterföljelse som förväntades efter man låtit döpa sig.

Detta var också varför församlingstukten var så effektiv. Om man inte omvände sig från sin synd så blev man utesluten ur gemenskapen, vilket givetvis påverkade den enskildes liv på ett mycket negativt sätt. Utesluten från vännernas gemenskap och församlingens stöd  och att dessutom bli utsatt för  den förkastelse och fruktan detta innebar så måste den enskilda troende tänka två gånger innan han valde att synda. Skammen över att ha smutsat ner Kristi kropp var nog svår att bära. Och om man ville komma tillbaka så innebar det att man offentligt fick bekänna sin synd och göra avbön inför församlingsgemenskapen.

Idag, har hela värdesystemets tänkande vridits alltmer åt individualistiskt tänkande. Själviskhetens ande har gripit människan. Man tänker numera utifrån en annan plattform då man bedömer andra eller gör sina val. ”känns det rätt för dig så är det ok för mig”, ”det är inte min sak att döma dig, du gör som du vill”. Också har detta smugit sig in i församlingen. Man får inte döma! Detta är ett vanligt tänkande. Detta är dock inte hela sanningen! Bibeln uppmanar oss att ge akt på varandra och uppmuntra varandra till ett liv i helgelse. Se på Matt 7, i bergspredikan, där säger Jesus ”Döm inte på det att ni inte må bli dömda” men han avslutar samma resonemang med ” 4. Eller hur kan du säga till din broder: Låt mig ta ut flisan ur ditt öga, och se, du har en bjälke i ditt eget öga 5. Hycklare, ta först ut bjälken ur ditt eget öga, och sedan kommer du att se klart nog för att ta ut flisan ur din broders öga.”!  Alltså, vi ska vara uppmärksamma på varandra, men vi ska inte hyckla.

Ett annat bibelord som väldigt sällan tillämpas idag finner vi i Matteusevangeliet 18:15. Vidare, om din broder syndar mot dig*, så gå och tillrättavisa honom enskilt mellan dig och honom. Om han lyssnar på dig, så har du vunnit din broder.  16. Men om han inte lyssnar till dig, så ta med dig en eller två till, för att var sak ska avgöras efter två eller tre vittnens ord. 17. Och om han inte lyssnar till dem, så säg det till församlingen. Och om han inte lyssnar till församlingen, ska han vara för dig som en hedning och tullindrivare” 

Så här föreligger ett allvar och och ett efterföljelsens krav. Vägen till Guds rike är smal. Allt är visserligen av ”nåd”, men det går inte leva hur som helst och kalla sig kristen. Då blir det bara ett skådespel för världen. Ett hyckleri, ett falskspel som världens barn ser igenom och får dem att vända sig bort från förkunnelsen. När nu i våra tider, personer som fått stora plattformar och upphöjda positioner, kristna ledare med stort inflytande, faller igenom i äktenskapsbrott, ekonomiska oegentligheter, rattfylleri och än värre synder, så är det en katastrof!

Det senaste i raden av avfall och misslyckanden är ju det som drabbat den kristna tv-kanalen  kanal 10 med dess tidningsorgan, veckotidningen Inblick.

Förra sommaren fick debattören Marcus Birro lämna sitt uppdrag på tidningen pga. sina utomäktenskapliga förbindelser (äktenskapsbrott). I fredags (15 Januari) bestämdes att chefsredaktören och programledaren Tommy Dahlman skulle ta en timeout från sitt uppdrag pga att han åkt dit för rattfylla! Ett allvarligt brott som kan ge upp till två års fängelse. Detta är så chockerande och så dåligt att man vet inte vad man ska tro! Vi kan räkna upp fler skandaler som varit under senaste åren; Ulf Ekmans avfall från den evangeliska tron, hans ekonomiska oegentligheter som dragits fram i massmedia. Hans pastorskollega Robert Ekh, som skrivit böcker och undervisat om äktenskapet, berättade för församlingen Livets ord att han i två års tid levt med en annan kvinna. Han hade alltså levt i äktenskapsbrott/otukt i två år och samtidigt arbetat som pastor i församlingen. Han skilde sig nu från sin fru och flyttade till Thailand.

Det går som en skilsmässovåg bland pastorer i Sverige och ju fler pastorer som väljer denna väg, desto fler vanliga medlemmar tycker det är ok att skiljas. Hela fundamentet för samhället bygger på äktenskapet, denna institution skapad av Gud, är nu utsatt för attack. Det blir allt vanligare och allt mer accepterat att skilja sig i församlingarna. Ingen verkar bry sig, man rycker på axlarna och säger…”Ja men så är det idag…vi får ju acceptera att människor tänker inte längre likadant”…

Det finns naturligtvis ömmande personliga skäl till varför människor faller i synd. Självklart även för ledare. Stressen och pressen och den andliga striden för de som står i offentlighetens ljus är betungande. Men deras val att synda får dock stora konsekvenser inte bara för dem själva och deras familj och vänner utan det drabbar kristenheten i stort. Även om de tror att detta är deras egna val och de har rätt att göra vad de vill, så kastar det en svart skugga över hela den kristna kyrkan. Dessa ledare, som så många sett upp till och  offrat sina pengar till, sviker medlemmarnas förtroende. Detta är sorgligt och skapar djup oro i hela Kristi kropp.

Men denna utveckling, visar bara på en djupare trend som pågår under ytan. Ett djupt avfall från den bibeltroende kristna vägen har spritt sig i kyrkan. Fortfarande kanske det ser bra ut på ytan, men det pågår ett krig mot själva kärnan av den kristna tron. Det handlar om tankebyggnader och grundläggande värderingar som allt oftare ifrågasätts. Människotankar och humanistiska värderingar tvingar ofta bort den kristna förkunnelse som vågar utmana människor till omvändelse från sin synd. Det vi kallar väckelse, ligger långt borta från verkligheten i de kristna församlingarna. Nu mer handlar det om att stryka medhårs och framför allt inte störa någon i sin syndasömn. ”Låt oss älska alla och låt dem leva som de vill. Stör inte de muslimska flyktingarna. Plocka ner kors och kristna symboler, ersätt dem med Mecka kompasser. Dela ut bönemattor till dem och sälj gärna tomma kyrkor till de muslimska vännerna.” Detta är sanningen i Sverige idag, så här resoneras det ibland pastorer och andliga ledare. Det är just nu den politiskt/andligt korrekta åsikten. Fegheten och flockmentaliteten hos många pastorer och kristna idag böjer sig alltför lätt för dessa påtryckningar.

Fortsättning följer…/Stefan Hallman www.ctvc.se