“Matt 4:18. När Jesus* gick utmed Galileiska sjön, såg han två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas, kasta ut ett nät i sjön för de var fiskare. Mark. 1:16. Luk. 5:1f. Joh. 1:42. *UN: han. 19. Då sa han till dem: Följ mig, och jag ska göra er till människofiskare. Matt. 13:47.20. Och genast övergav de näten och följde honom. Matt. 19:27. 21. När han gick längre fram, såg han två andra bröder, Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes, där de tillsammans med sin far Sebedeus lagade sina nät i båten. Och han kallade på dem, Luk. 5:2. 22. och genast övergav de båten och sin far och följde honom”.
Vid Jesu tid fanns det minst 9 städer längs Gallileeíska sjöns stränder. Den judiske historieskrivaren Josefus skriver att bara i staden Taricaea fanns det 240 fiskebåtar. Fisket var den mest naturliga och vanligaste yrkesnäringen längs den lilla sjön. Gallileiska sjön är c:a 21 km lång och 12 km bred på bredaste stället. Jesus måste stött på mängder av fiskare då han gick längs stranden. Det fanns olika sätt att fiska. Petrus och Andreas “kastade ut ett nät i sjön”, det var ett sätt att fånga fisk. Man använde ett cirkelrunt nät med blytyngder i kanterna som man kastade där man såg ett stim i det grunda vattnet. Nätet landade som en rund fallskärm och tyngderna drog ner sidorna, varvid man kunde håva hem sin fångst. En metod som kallades“amphiblestron” och som fortfarande används över stora delar av tredje världen. Jakob och Johannes däremot, satt och gjorde iordning sina nät, dvs de rensade och lagade dem efter nattens fisketur. Ofta hade man två båtar och drog nätet emellan sig. Detta fiskesätt kallades “sagene”.
Jesus gick längs stranden och kan hända att det inte var första gången han såg de som skulle bli hans lärjungar. De unga fiskarpojkarna hade nog ett visst religiöst intresse, det står ju om Andreas i Joh 1:35, att han var efterföljare till Johannes döparen. Han var en av de första som fick följa med hem till Jesus i Kafernaum och efter sitt besök där stack han direkt till Petrus, sin bror, och sa “Vi har funnit Messias!” Så detta måste ha varit på tal om tidigare. Kanske de satt och samtalade om detta vid att de lagade näten. Men nu blev de kallade till en ny uppgift. Hur kom det sig att de i en hast, bara bröt upp från sin uppgift, sa adjö och följde Jesus?
För det första så var det vanligt att rabbinerna omgav sig med en krets av lärjungar som skulle lyssna och lära för att sen föra vidare rabbinens kunskap. Så det var en vanlig syn, åtminstone i den religiösa staden Jerusalem. Men kanske det fanns färre av dem uppe i trakten av Gallileiska sjön. De som bodde där var inte den människotyp som vanligtvis attraherade rabbinerna. De ville ha ungdomar från välbärgade , intellektuella familjer, som hade lätt att lära och vars familjeer kunde bidra med support på olika sätt.
För det andra måste det varit något speciellt med Jesu röst. När tempelvakterna som skulle gripa Jesus på de skriftlärdes uppmaning, så kom de tillbaka tomhänta, deras enda ursäkt för att de inte gripit Jesus var “Joh 7:46. Tempelvakterna svarade: Aldrig har någon människa talat så som den mannen.” Jesus sade ju också att hans “ord är ande och liv”. Vid ett annat tillfälle står det att Jesus talade med auktoritet.
När Xenofon, den berömde filosofen från 400 talet f.kr, första gången mötte sin lärare, Sokrates, den mest berömda av alla filosofer, gick det till så här enligt grekerna; Sokrates befann sig på en smal gata och stoppade Xenofon med sin käpp. Han frågade först var kan man köpa det eller det och om han visste var man tillverkade det eller det. Xenofon gav Sokrates svar på frågorna. Då frågade Sokrates; men vet du var en människa kan bli god och dygdig? – Nej, sa den unge Xenofon. Då, sade Sokrates – följ mig och lär!
När Jesus kommer och kallar sina lärjungar, så är det inte fråga om att han utväljer några överklassungdomar eller universitetsstudenter i första hand. Han går till de grova karlarna, från det ruffiga gallileén. De var kända för sin lite märkliga dialekt och tuffa attityd. Enkla män av folket. Fiskare med slitna händer och enkla vanor. Följ mig. Så ska jag göra er till människofiskare. Hans ord måste gjort dem nyfikna. Kan man fiska människor? Varför ska man det? Till vad och för vilket syfte? Jesus valde fiskare, kanske för att de redan hade vissa talanger och erfarenheter.
För en viss likhet mellan människofiske och vanligt fiske finns det ju: Enligt vissa proffs på området behöver en fiskare för det första: Tålamod! En bra fiskare måste vänta tålmodigt tills fisken börja hugga på betet. Om han är orolig och rör sig och flyttar betet skrämmer han bort fisken. En god människofiskare, måste lära sig tålamod. En predikant eller lärare måste inse att det tar tid inom man ser resultat. För det andra; Uthållighet! Han får inte ge upp. En predikant får inte bli missmodig för han inte ser resultat. för det tredje: Mod! En fiskare visste att “min båt är så liten och havet så stort”, det kunde vara livsfarligt att vara ute i sin båt på fisketur. Inte minst i Gallileiska sjön som var ökänd för sina snabba väderomslag. En predikant, får vara beredd på reaktioner och motstånd. Sanningen och Guds ljus är inte välkommet hos alla som får höra det! För det fjärde: Han måste ha en känsla för när och hur, han ska utföra sitt verk. En duktig fiskare vet att det finns tidpunkter när det är meningslöst att fiska.Han vet när han ska slänga i nätet och när han inte ska göra det. En framgångsrik människofiskare vet när han ska tala och när han ska tiga! För det femte: Han måste välja rätt bete! En del fiskar föredrar ett bete och en annan fisk ett annat. Paulus sa att han blivit allt för alla. En predikant bör veta att han inte passar i alla sammanhang. Att han passar i en del sammanhang men inte i andra. För det sjätte: Han får inte visa sig! Om en fiskare låter sin skugga falla över vattnet där fisken finns, skräms den bort. På samma sätt måste predikanten hålla sig själv borta från sitt budskap. Det är Jesus lyssnarna ska höra och se. Inte predikanten.
Må vi alla leva medvetna om vår kallelse och fokusera på vårt uppdrag.
Fortsättning följer…./Stefan Hallman www.ctvc.se