Matt 4:” 23. Och Jesus* gick omkring i hela Galileen och undervisade i synagogorna och predikade evangelium** om riket och botade alla slags sjukdomar och alla slags krämpor bland folket. 24. Sedan spred sig ryktet om honom över hela Syrien. Och man förde till honom alla sjuka som led av olika slags sjukdomar, och var plågade av smärtor. Dessutom de som var besatta av onda andar, och de som var sinnessjuka* och de som var lama. Och han helade dem. 25. Och mycket folk följde honom från Galileen och från Dekapolis*, och från Jerusalem, och från Judeen och från andra sidan Jordan.”
Här börjar Matteus med en sammanfattande beskrivning om Jesu verksamhet. Efter detta följer bergspredikan och sen återupptas berättelsen i kapitel 8. Jesus började sin verksamhet i synagogorna i Gallileén. Dessa hade sitt ursprung under den Babyloniska fångenskapen på 500 talet f.kr. Då var man avskild från templet och var tvungen att finna ett nytt sätt för sin gudstjänst. I templet i Jerusalem stod offret i centrum. Här lästes inte skriften och det fanns ingen förkunnelse. Det var där man slaktade djuren och bar fram offren inför Herrens ansikte. Men det var endast där. Ute i landet offrade man inte. Den nuvarande gudstjänsten i den Romersk katolska kyrkan kan sägas bygga på tempelgudsjänstens förebild.
I Synagogans gudstjänst stod ordet i centrum. Den evangeliska kyrkan har synagogans gudstjänst som förebild. Det fanns en styrelse av äldste i synagogan. Det fanns ingen anställd andlig ledare som skötte förkunnelsen. Däremot hade de en synagogsföreståndare “arkisynagoge” (luk 13:14) Det var han som bestämde vem som skulle läsa skriften och utlägga den i gudstjänsten. Det fanns en församlingstjänare “hassan” luk 4:20, som visserligen var en skriftlärd, men av lägre grad. Han skötte byggnaden, var den som plockade fram skriftrullarna och överräckte dem till den som skulle läsa. Han var den som under veckorna skötte undervisning av barnen i synagogans skola. Det fanns ytterligare en tjänst “meturgemán”. Han var tolk, som översatte för lyssnarna, den hebreiska texten när den förelästes, till arameiska.
Synagogans gudstjänst upplägg var sådant att det gav chansen till en ny lärare att bära fram sitt budskap. Det var här både Jesus och senare Paulus fick sitt tillfälle. Första delen av gudstjänsten utgjordes av böner. Den andra delen var skriftläsning från lagen och profeterna i vilken församlingen deltog. Den tredje delen utgjordes av predikan. Det var här som synagogeföreståndaren bestämde vem som skulle få uppdraget. Det kunde vara någon frivillig eller ärad gäst som fick uppdraget. Sedan följde en session av frågor och diskussioner.
Det var här som Jesus hade en öppen dörr att förkunna och frambära sitt budskap. Men Jesus inte bara predikade utan helade de sjuka. Detta väckte enorm uppmärksamhet. Det var det som drog skarorna. Man kom från alla håll och frambar sina sjuka, demonbesatta och lama. “Och han helade dem”, kort och gott. Det står inte om några begränsningar eller undantag. Han helade alla som kom till honom. Inte underligt att ryktet spred sig med hast. Så nu började skarorna följa honom, en rörelse uppstod kring Jesus. Man kom från alla håll. Ryktet spred sig ända upp till Syrien…
I Eusebius “Kyrkohistoria” från början av 300 talet berättas följande “Ryktet om vår Herre och frälsares gudom spreds till alla människor på grund av hans makt att göra under. Otaliga människor drogs till honom också i främmande länder långt från Judeén, och de kom i hopp att få bli botade från sjukdomar och alla slags lidanden. Kung Abgar var en berömd härskare över folken på andra sidan Eufrat. Han plågades av svårt kroppsligt lidande som inte kunde botas med mänsklig makt. Han fick höra talas om Jesu berömda namn och hans kraftmätningar som betygades av alla och bad genom en kurir om hjälp att bli befriad från sjukdomen. Jesus gjorde inte som han bad men hedrade honom med ett egenhändigt brev där han lovade att skicka en av sina lärjungar att bota honom och även ge frälsning åt hans anhöriga. Det dröjde inte länge förrän löftet blev uppfyllt…i den dåtida kungliga staden Edessas arkiv finns ett skriftligt vittnesbörd om detta.”
Detta är ju en legend, och i Eusebius kyrkohistoria, vilket är det första försöket till en sammanställning av kyrkans tidiga historia, blandas mängder av information. Här samsas viktig information om urkyrkans framväxt med diverse legender och folksagor. Här finns då också ett brev från kung Abgar till Jesus där han inte bara ber om att Jesus ska komma och bota honom, utan också erbjuder Jesus en fristad inom sin stads murar för han har hört “att judarna är uppretade på dig och vill dig illa. Jag har en liten men välaktad stad som räcker åt oss båda”. Här följer sen ett brev från Jesus tillbaka till kung Abgar, där han ursäktar att han inte kan komma men ska skicka en av sina lärjungar att bota honom! Sen följer ytterligare ett brev skrivet på syriska där det berättas hur det gick till när aposteln Taddaios blev sänd till kung Abgar och botade honom.
Det är visserligen en legend. Men klart är att Jesu verksamhet var så uppseendeväckande att den på kort tid gjorde sådant intryck, skapade sådant rykte, att folk drogs till honom i stora skaror från hela mellanöstern! Detta intygas även av det faktum att man i de judiska skrifterna var tvungna att ge någon slags förklaring till vad som skedde – och man beskyllde Jesus för att vara trollkarl och besatt av demoner.
Ryktet om Jesus och hans gärningar har sen aldrig tystnat eller stillats. Hans namn har varit mänsklighetens tröst och hopp genom snart två tusen år och idag samlas fler än någonsin kring honom och får uppleva kraften av hans budskap.
Fortsättning följer…../Stefan Hallman www.ctvc.se