I min blogg över Matteusevangeliet så sammanfattar vi kap 4 med att slå fast:
1: Jesus kom och proklamerade de goda nyheterna. Han kom som en härold för sanningen. Jesus kom för att övervinna människornas okunskap. Han gav dem förståelse för vem Gud var.
2. Jesus kom och undervisade i deras synagogor. Jesus kom för att över vinna människornas feluppfattningar!
3. Jesus kom med helande kraft, han kom för att besegra människornas smärtor.
Nu ska vi avsluta kapitel fyra och inrikta oss på det som kallas bergspredikan. Men först vill jag lägga en grund för att vi bättre skall förstå dess innehåll. Man skulle kunna tänka sig att precis som en man eller kvinna skall samla ett team inför en svår uppgift, så behöver de få en grundläggande instruktion vad det handlar om. Jesus ger i bergspredikan en utläggning över Guds rikes grundläggande etiska värderingar. Han ger dem insikt i Guds väsen och öppnar deras ögon för Guds kärlek.
Bergspredikan är troligtvis inte en enda utläggning, utan en sammanställning av vad Jesus undervisade sina lärjungar under tiden uppe i de Gallileiska bergen. Jämför man t.ex. med Lukas, hur han refererar materialet, så är det utspritt över hans evangelium. För det första är det för långt. Om man tänker på hur rabbinerna brukade undervisa; med korta kärnfulla meningar och tankar som sen lärjungarna fick upprepa för att komma ihåg dem, så är bergspredikans 107 verser alldeles för långt. Likaså är det vissa avsnitt av bergspredikan som inte har någon logisk koppling till vad som sagts eller vad som kommer sen.
I jämförelse med bergspredikans undervisning i Lukasevangeliet, så finner man att 29 av verserna är samlade i Luk 6:20-49 och 47 saknas i Lukas evangelium och 34 av bergspredikans verser är utspridda över hela Lukasevangeliet. Ser man på hur Matteus redigerat sitt material så blir det logiskt. Matteus evangeliets uppbyggnad kretsar kring olika talsamlingar av Jesus. Där emellan beskrivs själva händelserna. Alltså Händelse – Tal – Händelser – Tal – Händelser – Tal Händelser – Tal etc. Så det är mer troligt att Matteus samlat ihop de olika talen och undervisningstillfällena och arrangerat dem på ett lättläsligt sätt, än att Lukas skulle tagit Matteus bergspredikan och spritt ut den över sitt evangelium.
Matt 5:1 -2 “När han såg folket, steg han upp på berget, och sedan han hade satt sig, kom hans lärjungar fram till honom. 2. Då öppnade han sin mun, under visade dem och sa:”
Jesus började undervisa efter att han satt sig ner. En judisk rabbin som skulle uttala sig officiellt, alltså säga viktiga saker, satt alltid ner. En jämförelse är när påven skall uttala sig ex cathedra, då han uttalar sig från sin påvestol och skall slå fast något läromässigt. Man talar också om att någon besitter en professorstol på ett universitet. En judisk rabbin kunde stå upp och ge instruktioner, men när han satte sig då var det ett tecken på att nu är det ett officiellt uttalande.
“Då öppnade han sin mun“ – det betyder inte bara att han började tala. Det har på grekiska en dubbel mening. Det betydde att man nu uttalar något väldigt viktigt och allvarligt. Men det ordet används också när personen talar ur djupet av sitt hjärta och fullständigt tömmer ut vad han har in om sig. Det handlar om att säga precis som man har det utan att lägga något emellan. Det visar att bergspredikan är något väldigt genomtänkt och viktigt. Inget alldagligt uttalande eller undervisande. Något ur djupet av Jesu hjärta till sina allra närmaste.
“undervisade dem och sa”, enligt Matthew Henry, bibelläraren, vore det enligt de grekiska verbformerna i stycket,en bättre översättning med “detta är vad han brukade undervisa dem”. Bergspredikan är därmed inte vad han undervisade vid bara ett tillfälle på berget utan en koncentrerad sammanfattning av många timmars undervisning, hjärta till hjärta, i närar relation mellan Jesus och hans lärjungar.
Oavsett hur det ligger till med den saken så är bergspredikan ett av bibelns allra mest fantastiska avsnitt. Berömt och omtalat i hela världen. Även icke kristna har visat stor respekt för den vishet som här ges uttryck för. Gandi, som blev så besviken på den kristendom han såg under sin tid i SydAfrika att han bestämde sig för att söka sig till sina hinduiska rötter sa dock om bergspredikan; “De kristna kan jag inte tro på, men bergspredikans Kristus skulle jag kunna följa“.
Fortsättning följer…Stefan Hallman www.ctvc.se