Idag fortsätter jag min utläggning över Matteusevangeliet. Jag läser bergspredikan och reflekterar över verserna om förföljelse i Matt5:10-12
Matt 5:10. Saliga är de som är förföljda för rättfärdighets skull, för dem hör himmelriket* till. 2 Tim. 2:12.1 Petr. 3:14. *Ordagrant: himlarnas rike. 11. Saliga är ni, när människorna hånar och förföljer er och lögnaktigt säger allt ont emot er för min skull. Luk. 6:22. 12. Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen, för så förföljde de profeterna som var före er.
Det är en stor nåd att få kallas rättfärdig. Vi är nämligen alla syndare. Gamle Adam, med sin längtan efter uppror och synd, bor någonstans i vårt väsen och gör sig påmind då och då. Men ändå kallas vi som gått in i förbund med Gud, genom Jesu blod, för rättfärdiga. Jag skrev en 10 poängs uppsats över “rättfärdigheten i bibeln” när jag studerade till pastor. Där upptäckte jag att rättfärdigheten i bibeln har en mycket djupare och vidare koppling till olika nivåer av välsignelser från Gud. Mycket större och härligare än vad vi får ut av det svenska ordet. Det svenska ordet Rättfärdig, har sitt ursprung inom den tyska juridiken och betyder egentligen att någon är “färdig att gå inför rätten utan rädsla att bli dömd”. Men i hebreiskan, kopplas begreppet Sedaka, till andra former av sidor av välsignelse från Gud; ynnest, vänlighet, kärlek, fred, överflöd, närhet osv. Så när vi blir och kallas rättfärdiga av Gud, så är det något helt underbart som drabbat oss.
Men vi kan ju inte bara kallas rättfärdiga utan vi måste ju leva ett liv i enlighet med det goda som har drabbat oss. Ibland kommer dock vår nya livsstil att gå stick i stäv med hur vår ogudaktiga omgivning lever. Resultatet kan bli att människor runt omkring oss blir påverkade när de ser vår föredömliga livsstil. I bästa fall, får de sitt samvete väckt och blir nyfikna på vem Jesus är. I sämsta fall, hos den som inte vill ha med Gud och göra, väcks en vrede och ett hat mot den rättfärdige och det är då som förföljelsen börjar.
Bibeln säger att vi “ska inte ge djävulen något tillfälle” att komma åt oss. Han söker anledningar för att kunna anklaga oss. Det är därför det får så tråkiga konsekvenser när påstådda kristna efterföljare lever ett liv i synd. Att man avskaffat “syndakatalogen” i församlingarna är nog bra på ett sätt. Men menar man att nu får man inte överhuvudtaget gå till rätta med synden då har man börjat vandra en fel och farlig väg. Dess värre har det blivit så och konsekvenserna av den nya livsstilen, med en ny syn på att dricka alkohol, ett nytt sätt att se på äktenskap, skilsmässa och omgifte, har mynnat ut i en flodvåg av problem. Pastorer som börjat supa, som åker dit för rattfylla, och svärtar ner omgivningens tilltro och tillit till den kristna kyrkan är bara toppen av ett isberg.
Skilsmässotrenden i församlingarna breder ut sig allt starkare. Nu när det är så vanligt med skilda och omgifta pastorer – varför skulle då vanliga medlemmar kämpa för sina äktenskap? Det är ju pastorernas uppgift och kallelse att läsa bibeln, förklara för dem som varken har tid att läsa den eller kunskap att förstå den. Pastorns liv ska ju vara en förebild för de “får” han blivit satt att vaka över. Om en pastor väljer att skilja sig, det är alltid ett val…, så borde han samtidigt direkt avsäga sig sin tjänst för Guds rikes skull. Jag är gift sen 30 år med Maria, vi har fått kämpa nu och då i vår relation, men aldrig har det fått oss att ens tänka tanken att skilsmässa skulle vara ett alternativ. Vi är ju sammanfogade av Gud, vi har lovat varandra trohet, vi älskar varandra även om det någon gång smärtar då vi sårat varandra. Men vi ber om förlåtelse och ödmjukar oss, då går solen upp igen och allt är väl! Jag får återkomma till detta med äktenskap och skilsmässa. Se gärna på tvprogrammen med Maria Hallman här på vår hemsida.
Vad har då detta med förföljelse att göra? Jag har studerat kyrkohistoria och väckelsehistoria i 30 år. Jag har samlat på mig böcker och information om församlingens väg och kamp genom 2000 år. Det finns ett genomgående tema som är intressant när man talar om förföljelse, nämligen att väckelse och förföljelse går hand i hand. Församlingstukt och församlingstillväxt går hand i hand. Bibeltro och församlingsinflytande går också hand i hand. Med andra ord; om församlingen lever ett radikalt liv, med ett bibliskt ledarskap som bestämt sig för att ha bibeln som rättesnöre och formar både församling och sina egna liv efter den, så ger man världen hopp och skapar respekt bland de utomstående. Men om församlingsledningen, äldste och pastorer, väljer att förneka vissa av bibelns sanningar för att inte stöta sig med världen, då har man börjat färden mot katastrofen. Om man inte längre vågar visa vägen, tala om för folk vad som är rätt och fel, då har man inget på en predikostol att göra. De kristna pastorerna ska var “Guds ords tjänare” inte tvärtom!
I Guds värld verkar allt gå i vågor. I GT ser vi hur Israels barn kanske vandrade nära Gud i lydnad under en tid. Sen fick välståndet och välsignelserna folket att vandra bort från Gud och börja tillbedja avgudarna. Då sände Gud en dom över sitt folk, de blev attackerade av sina fiender. Då ödmjukade sig folket och började ropa till Herren och Herren svarade på bön. Han sände sin hjälp och folket började vandra rätt med Gud igen.
Jag tror att om inte vi får se en förändring i det kristna Sverige kommer Gud låta saker ske för att väcka vårt behov av Honom. Jag tror att det kommer en dom över vårt land. Bibeln säger att domen skall börja med Guds hus. Vi lever i allvarliga tider. Immigrationskrisen i Europa kan vara något den kristna, avfälliga kyrkan i Europa dragit på sig. När man inte från kristet håll ens förstår att göra skillnad på Allah och Jahwe, när man låter Islams företrädare, mullor och Imamaer tala i kyrkorna i Sverige….Jesus hjälp oss. Nu är det illa och nu är det nog. Låt oss börja säga som det är, sluta låtsas och spela världsligt vis för att bli accepterad och slippa motstånd!
Jan Hanvold på Visjon Norge inbjöd mig och Maria som gäster på hans direktsändning. Den första frågan jag fick var: Vad är det med de svenska pastorerna -är de fega eller? Mitt svar blev: Nej, men de går i flock! Låt oss sluta se på vad andra gör eller hur andra tänker. För Guds skull, du ska ju en dag stå till svars för ditt eget liv! Vad ska du säga, du svenske pastor eller ledare som har kanske 10 biblar i din bokhylla!
Att bli förföljd för rättfärdighets skull är en förmån och ett äre märke. Men det kräver lite ryggrad och lite mod. Kraften till att kämpa emot djävulen och hans demoner finns i Guds ord och den Helige Ande. Tillbaka till bönen och ordet! Det är enda vägen, annars kommer församlingen besegras och utrotas. Det har skett förr och sker just nu. Kristendomen utrotades i Turkiet, platsen där Paulus bildat så många församlingar. NordAfrika var en gång kristenhetens teologiska och andliga kraftcentrum. Idag är det borta. Det försvann i samband med Islams invasion på 700 talet.
Idag invaderas Europa av muslimer. De kommer inte att lämna sin kultur eller religion bakom sig. Från asylboendena över hela Europa kommer alarmrapporter om hur de flyende kristna utsätts för attacker och förföljelser från dessa “stackars muslimer” som det heter i PK media. Öppna ögonen, våga se sanningen…
Nu måste jag sluta…mer kommer…./Stefan Hallman www.ctvc.se