Bra artikel från nyhetsorganet Samtiden, värd att sprida. Sanningen måste fram!
Nasrin Sjögren. ©Samtiden.
Vänsterns sista strid är här
Publicerad 6 augusti av Samtiden i Krönika
Det är i behärskad vrede samt med sorg och oro jag skriver dessa rader. Känslan av surrealism hänger tungt över mig. I tisdags stormades Östermalms tunnelbanestation av en pöbel bestående av till orcher förväxlingsbara självrättfärdiga demokratihatare. Ivrigt påhejade av sektvänstern inom de svenska riksmedierna rev de ner och sönder den reklamkampanj som SL hade satt upp för SD:s räkning. Ett i alla delar harmlöst meddelande på engelska till utländska turister där man bad om ursäkt för att den svenska regeringen vägrar göra någonting meningsfullt åt det tiggeri som har blivit en sorglig syn över hela Sverige.
Sin vana trogen hetsade vänstern upp sig genom att hävda att detta var ett uttryck för rasism. För vi vet ju alla att tiggare är en ras och folkgrupp… Eller, nej. Det är de visst inte. Så de valde att direkt översätta tiggare till romer för att på så vis återigen få göra det de älskar att göra: peka ut sverigedemokrater som onda rasister. Under det deliriska upploppet passade ett gäng av dessa våldsverkare på att angripa Nyheter idags Chang Frick. Som råkar ha just romskt och judiskt påbrå. Han var där som journalist med sin kamera. För detta skulle han uppenbarligen få sota dyrt. Han misshandlades liggande och fick sin kamera sönderslagen. Allt under rop om vilken hemsk rasist han var. Helt oprovocerat.
Omkring honom stod såväl journalister från de stora tidningarna som polis. Ingen av de lyfte ett finger åt något håll. Changs assistent, en man från Rumänien, angreps även han och blev spottad på. När Chang försökte polisanmäla attacken till en polis som hade bevittnat allt vägrades han det och blev ombedd att avlägsna sig. Efteråt jublar vänstermobben på Twitter över hur nöjda de är med misshandeln av Chang Frick. Detta är alltså de anti-rasister som talar sig varma för rumänska romer och håller högtidstal om att aldrig glömma andra världskrigets fasor och aldrig låta förföljelser av judar inträffa på nytt.
Så här är det: dessa människor drivs varken av omsorg eller kärlek till sina medmänniskor. Vad de än påstår själva. Deras drivkraft är rent hat, destruktion och aggressivitet. De är inte demokrater. De gillar inte olika. De vill inte ha ett fungerande land. Faktum är att de inte vill ha något land alls. De vill avskaffa nationalstaten. De vill jaga ner och ha ihjäl varenda människa som råkar bära på en annan uppfattning och åsikt än den de har bestämt. Det som hände i förrgår var ingenting mindre än en ren krigsförklaring från demokratins dödgrävare mot allt vad ordning, skönhet, civilisation, tolerans och dialog heter. Det är i sig ingenting nytt. Det som däremot är direkt alarmerande är vad de närvarande poliserna och journalisterna signalerade med sin likgiltiga passivitet.
Endast två ledarskribenter i de etablerade medierna har berört att en urspårad och aggressiv mobb fysiskt angrep och misshandlade tjänstgörande journalister i för två dagar sedan. Hade det varit en av deras egna hade det varit det enda vi hade fått lyssna till i TV-kanalernas morgonsoffor och läsa om på ledarsidorna. Men nu tittar de allra flesta åt ett annat håll och låtsas som att det regnar. Med detta skickar det officiella Sverige ett tydligt budskap. De meddelar att, så långt det kommer an på dem, finns där inte längre någon rättsstat i realiteten. Våldsverkarna har fri lejd att begå brott mot såväl egendom som liv och hälsa. Nattvandrarstaten är ett faktum, där de samhällsbärande institutionerna har abdikerat i hög grad och det är upp till envar att försvara sig själv efter bästa förmåga.
Vänstern håller på att tappa det järngrepp de har haft om samhället som helhet alltsedan 1968. Det vi bevittnar nu är slutet på deras framgångssaga. De förlorar alltmer av sitt folkliga stöd för var dag som går. Deras problemformuleringsprivilegium förtvinar i samma takt som deras bisarra postmoderna maktanalyser lättar från marken och förlorar all verklighetsanknytning. Sverige förfaller i en rasande och accelererade takt i skrivande stund. Vanliga människor ser med sina egna ögon och hör med egna öron. Hur än politiker, journalister och förnumstiga besserwissrar kommer med beskäftiga tirader i syfte att uppfostra befolkningen. Det driver givetvis vänstern till vansinne. De har haft monopol på makten så länge att de inte tänker släppa den utan kamp. Så de blåser upp till strid. En sista strid innan de faller och deras era är ett minne blott.
Hur motbjudande och fruktansvärd jag än finner tanken, är jag rädd att tisdagen mycket väl kan ha varit startskottet för att våldsamma konflikter mellan olika våldsbejakande grupper kommer att eskalera och bli en allt vanligare syn. Extremnationalistiska grupper kommer inte att vara nödbedda i att besvara vänsterns stridsrop. Det är människor som varken väjer för att misshandla andra eller att utsätta sig för risker för egen del. Som i alla liknande fall och i vanlig ordning hamnar vanliga människor i riskzonen när konflikter och social oro utbryter.
Det enda sättet att sätta stopp för ett sådant scenario är att vi som vill ha ett fungerande, fredligt och demokratiskt land står upp som en man för våra värderingar. För vi är fler än dem. Vi vanliga människor som lever, verkar och finns i verkligheten för att vi inte har något annat alternativ. Vi som inte kan bepansra oss bakom välbärgade medelklassområden fyllda med vita rika privilegierade människor. Sådana som är så begeistrade över sin översvallande men inbillade godhet att de kan kosta på sig att peka med anklagande fingrar mot oss andra otäckingar som tvingas leva i det sönderfallande samhälle de romantiserar kring på behörigt avstånd. Vi är den stora breda majoriteten. Nu kommer det an på oss att försvara det vi tror på. Yttrandefrihet, åsiktsfrihet, tryckfrihet, mötesfrihet och varje annan fri- och rättighet. Lika för alla. På riktigt.
Så fatta mod och ta sats. Stå upp för det du tror på och håller kärt. Backa inte en millimeter. Visa för vänstermaffians intellektuella och moraliska dvärgar att vi inte låter oss skrämmas till tystnad längre. Vi älskar Sverige och är stolta över alla de svenskar, döda och levande, som har byggt landet. Vi hedrar och respekterar den svenska kulturen. Inte för att den är fullkomlig, utan för att den är vår. Inga fler krökta ryggar och nedslagna blickar. Stå stolta och rakryggade för det som är sunt, sant, rätt och gott. Det är exakt där striden står nu. Vi måste göra det tydligt att vi hellre dör stående än lever på knä. Om vi visar Sverigehatarna att de varken kan dupera eller kuva oss är segern vår. De är nämligen lika fega som glada i våld.
När de förstår att de är genomskådade och maktlösa kommer de att skamset smyga iväg med svansen mellan benen. Låt oss se till att det händer. Drivna av kärlek och styrka. Tillsammans.
Nasrin Sjögren