De tysta åren…
Innan vi går in i tredje kapitlet ska vi titta lite på åren mellan Jesu barndom och början av hans tjänst. Vi läser Matteus och i hans evangelium slutar kapitel 2 med att Josef med familj kommer till Nasaret och sen går det många år, kanske 30 år innan kapitel 3 följer med berättelsen om Johannes döparen:
2:23. Och han kom och bosatte sig i en stad som heter Nasaret, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeterna: Han ska kallas nasaré… 3:1 ”Vid den tiden kom Johannes Döparen och predikade i Judeens öken”
Vad skedde i Jesu liv under dessa år? Och hur såg vardagslivet ut för honom? Hur såg han ut? Vilken utbildning hade han? Det är många frågor som reser sig när man börjar fundera. Men eftersom skriften är ganska knapphändig med information om detta får man istället söka andra referenser och informationskällor för att göra sig en bild av Jesus under denna tid. T.ex. utifrån hur geografin såg ut på denna tid, de världspolitiska händelserna, gudstjänst liturgi, hemmets andaktsliv och synagogans gudstjänst, templet med dess ritualer, inte minst under påsk, pingst och lövhyddofesten.
Jesus hade en stor familj, med en stor släkt. Han var ättling till David genom Josef, som var av Juda stam. Maria var troligen av levitisk släkt av Arons hus. Jesus hade fyra bröder och flera systrar (Mark 6:3, Matt 13:55) Den judiske historieskrivaren Josefus menar att Josefs släkt fanns söderut, att Kleopas var bror till Josef och han hade en son vid namn Simon och att de bodde i Emmaus.(Luk:4,44) I norr bodde Salome, troligen syster till Maria, hon var hustru till Sebedeus, vilken tillsammans med sönerna Jakob och Johannes bedrev fiske i stor skala i Genesarets sjö. Maria hade också släkt söderut, prästdottern Elisabet och hennes man Sakarias, Johannes döparens föräldrar, bodde söder om Jerusalem i Judeéns bergsbygd. (Luk 1:5)
Så Jesus växte upp i relation till ett antal släktingar från de ledande stammarna och de äldsta familjerna, en släkt som fanns över hela Israel och som var rädd om sina släktrelationer. Som jag berättat tidigare så var man väldigt noga med att dokumentera släktens härkomst, historia och släktrelationer. Inte underligt då att när den romerske kejsaren Domitianus under förföljelsen av de kristna på 90-talet började efterforska, om det fanns några ättlingar till den där som de hyllade som judarnas konung. Faktiskt letade rätt på ett antal unga bönder som var i nedstigande led till Josefs bror, Kleopas. Kejsaren tyckte dock att de där enkla bönderna utgjorde inget större hot mot hans kunglighet, så han lät dem ta sig tillbaka till Judéen.
Finns det några referenser till hur Jesus såg ut? Johannes döparen står det ju om, att han hade kläder av kamelhår och levde på honung och gräshoppor. Men det står ingenting om Jesus. Förmodligen av det enkla skälet att det fanns ingenting att anmärka på! Han klädde sig som en vanlig Jude. Då kan vi först sluta oss till det faktum att Jesus var en välväxt man. För enligt rabbinerna skulle en man, för att återspegla Guds härlighet, vara sådan. Hans hy var ljusbrun, ögonfärg brun (eller klarblå vilket också var vanligt). Han var svarthårig och håret räckte till skuldrorna. Det var benat i mitten kammat och smort med tunn fin olja. Det var förbjudet att ha ovårdat hår. Man skulle ha skägg och mustasch. Bland romarna och hedningarna var modet att man skulle vara slätrakad, allt enligt det hellenistiska mode som Alexander den store införde. Men inte judarna, de hade förakt för en skägglös jude. Allt detta kan vi vara tämligen säkra på annars skulle genast rabbinerna påpekat detta för att nedvärdera Jesus.
Han var snickare. Han hade, som brukligt var, lärt sig sin fars yrke. Och som äldste sonen var det han som fick bära försörjnings ansvaret för den stora familjen när Josef gick bort. Vilket enligt de flesta skedde när Jesus var i tonåren. I de gallileiska bergen fann Jesus det virke som han behövde för att tillverka de redskap, möbler, kanske också instrument som han kunde sälja. Han talade till vardags arameniska (med en gallileisk dialekt) men med Pilatus talade han grekiska och förmodligen talade han latin med soldaterna. Han både talade och läste givetvis hebreiska, det gudomliga språket, då han kunde läsa och utlägga skriften.
Hans kläder var av vardagslag – armlös ylleklädnad med gördel (Mark 6:8-9, Joh 19:23), mantel med tofsar i hörnen (Luk 8:44) sandaler på fötterna (Mark 1:7, 6:9) och när han var ute på vandring en stav. Det enda som var annorlunda var att hans livklädnad var vävd i ett stycke. Kanske han hade en vit huvudduk till skydd för solen.
Jesus fick lära sig Toran, lagen, redan från barndomen. I de flesta fromma hem hade man en uppsättning skriftrullar och läste ur dem. Fadern lärde sin son bokstäverna och att att läsa skriften. När han blev lite äldre kanske han skickades till någon av de många ”byskolor”, med Tora undervisningen i centrum, som alltsedan Simon Ben Schetacs tid (år 75 f.kr), hade upprättats överallt. När Jesus som 12 åring försvann från föräldrarna vid ett besök i Jerusalem, så fann de honom sittande och diskutera skriften tillsammans med de skriftlärda rabbinerna. Måste varit en mycket ovanlig upplevelse för dessa rabbiner. Jesus visade alltså ett stort religiöst intresse som barn och forskade säkert i skrifterna under sin tonårstid. Kanske fanns Nikodemus bland de skriftlärda som fick möta Jesus som tolvåring i templet?
Kring Jesu barndom finns många legender givetvis, men de har inget att bidra med om man söker den sanna bilden av Jesus. Däremot kan de bidra med kring kunskap, andra små detaljer som kan vara intressanta. Det finns också många sedelärande ting i dem. Jag rekommenderar, för den som vill läsa dessa berättelser, att du lånar boken ”Kristuslegender” av Selma Lagerlöf på biblioteket. Där finner du berättelser om allt från resan till Egypten, Betlehems barn, om Veronikas svetteduk och rödhaken rödbröst. Så långt om Jesu barndom.
Imorgon börjar vi med Matteus 3 – Johannes döparen!
Fortsättning följer…/Stefan Hallman www.ctvc.se