Bibeln 365 dagar

9. Därför ska ni be så: Fader vår som är i himlarna! Helgat vare ditt namn. Luk. 11:2. 10. Låt ditt rike komma. Ske din vilja, såsom i himlen, så också på jorden. 11. Vårt dagliga bröd ge oss i dag 12. och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter* dem som är oss skyldiga. *UN: vi har förlåtit. 13. Och för oss inte in i frestelse, utan fräls oss från det onda, för riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen*.

Denna del av bönen fader vår måste väl ändå vara alldeles självklar med vad den betyder. Bröd kan väl inte betyda annat än bröd eller? Innan vi går på den linjen ska vi se vad bibeltolkare har kommit fram till genom historien då man inte nöjt sig med den enkla förklaringen.

1) Brödet har identifierats med brödet som delas vid Herrens nattvard. Från början har bönen fader vår varit tätt knuten till Herrens Heliga Nattvard. Oftast beds denna bön i början vid en nattvards gudstjänst. Någon har därför föreslagit att detta betyder att man dagligen skulle förätta nattvard och äta brödet.

2) Brödet har identifierats med den andliga födan från Guds ord. Så man har tagit det som en bön om  att den sanna undervisningen, den sanna läran och doktrinen som finns i skrifterna i Guds ord, vilket verkligen är en människas andliga föda och bröd.

3) Man har tänkt att bönen om brödet, handlar om Jesus själv. Det var han som sade ”Jag är livets bröd” Joh 6:33-35) Då beder man att Jesus själv ska komma och bli till bröd och styrka i mitt liv.

4) Man kan tänka sig brödet i ett enbart judiskt perspektiv. Att man tänker sig brödet från det tillkommande Guds riket.I Luk 14:15 står det ”15. Men då en av dem som låg till bords med honom hörde detta, sa han till honom: Välsignad* är den som får äta bröd i Guds rike.” Judarna hade en tanke om att när Messias kommer med sitt rike ska han ställa till med en stor bankett, dit alla de utvalda är inbjudna. De slaktade monstren Behemot och Leviatan, skulle förse gästerna med kött och fisk på banketten. Detta skulle vara Guds egen fest för sina utvalda. Så bönen om bröd skulle då betyda att man ber om att få vara med på festen.

Oavsett vad man tycker om dessa tolkningar så finns det svårighet här. Det är ordet som översatts med vårt dagliga bröd. Ordet, som heter epiousios, var nämligen en gåta ända in i vår tid. Man hade inte funnit detta ord i hela den grekiska litteraturen. Kyrkofadern Origenes visste detta och menade att ordet var påfunnet av Matteus själv. Det var därför ingen förstod vad det egentligen betydde.

Men helt nyligen, i modern tid, fann man ett litet fragment där ordet stod med. Det visade sig vara en kvinnas shoppinglista. Det var hennes notering om vad hon behövde skaffa för nästa dag. Där stod epiousios-bröd!

Så nu är det helt klart att vad Matteus skrev ner var en faktisk önskan att våra behov skulle mötas på det materiella området. ”Ge oss vårt dagligas bröd. Gud se tillo att vi kan skaffa det som står på min shoppinglista. Se till att vi har bröd till barnen när de kommer från skolan. osv osv.

Fortsättning följer imorgon…./Stefan Hallman….www.ctvc.se

9. Därför ska ni be så: Fader vår som är i himlarna! Helgat vare ditt namn. Luk. 11:2. 10. Låt ditt rike komma. Ske din vilja, såsom i himlen, så också på jorden. 11. Vårt dagliga bröd ge oss i dag 12. och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter* dem som är oss skyldiga. *UN: vi har förlåtit. 13. Och för oss inte in i frestelse, utan fräls oss från det onda, för riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen*.

Det viktigaste i bönen om Guds rike är följden ”Låt din vilja ske”. men det är uppenbart att detta kan framsägas på olika sätt och med olika tonläge, vilket förändrar meningen och betydelsen.

Någon kan säga ”Låt din vilja ske” i en ande av besegrad resignation. Han säger det men det är inte det han vill säga. Utan han har accepterat det faktum att han inte har någon utväg än att säga det. Han säger det efter som han insett att gud är för stark för honom och det är meningslöst att kämpa emot Universums konung.

Man kan också säga ”Låt din vilja ske” med en bitter underton. En människa kanske känner att Gud är hans fiende, men ändå en så stark fiende att han inte kan annat än böja sig. Det sägs om Beethoven, att när han dött hittade man honom med ett bittert grin på läpparna och händerna hårt knutna som om han hade skakat sina knutna nävar mot Gud i dödsögonblicket.

Någon kan också säga ”Låt din vilja ske” i en atmosfär av fullkomlig kärlek och förtröstan. Han säger det glatt och villigt oavsett vad det innebär. Det skulle vara lätt för en kristne att bedja ”Låt din vilja ske” då det finns två saker han kan vara säker på; Han kan lita på guds visdom. Om vi konsulterar någon t.ex. för ett byggnadsprojekt och diskuterar fram och tillbaka så slutar det oftast att novisen får säga till mästaren ”Låt din vilja ske, du är ju ändå experten”!

För det andra kan en kristen vara trygg vid det han vet att Gud älskar en. Vi tror inte på någon elak eller lynnig gudagestalt. Vi tror inte på någon som när vi ber om ett ägg ger oss en skorpion. Paulus skriver i Rom 8 :32…att Han som inte skonade sin egen son utan utelämnade honom för oss alla,hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?.

Vi som kristna, kan glatt och med full förtröstan be att guds vilja ska ske i våra liv. Det är absolut sdet bästa för oss. Jag har hellre en erfaren byggmästare att resa mitt nya hus än att en klåpare med ingen erfarenhet får ansvaret för bygget.

Guds är god – det räcker att lita på.

Fortsättning följer…./Stefan Hallman….www.ctvc.se

9. Därför ska ni be så: Fader vår som är i himlarna! Helgat vare ditt namn. Luk. 11:2. 10. Låt ditt rike komma. Ske din vilja, såsom i himlen, så också på jorden. 11. Vårt dagliga bröd ge oss i dag 12. och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter* dem som är oss skyldiga. *UN: vi har förlåtit. 13. Och för oss inte in i frestelse, utan fräls oss från det onda, för riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen*.

Ditt rike, dvs Guds rike är ett av de vanligaste ämnena i NT. Man kan säga att det karaktäriserar NT. Ingen fras är oftare använd i böner  och predikan, eller den kristna litteraturen för övrigt, än detta. Så det är viktigt att se in i vad det står för.

Det är uppenbart att detta var något viktigt för Jesus. Han började sitt inträde i historien med att predika i Gallileén. Det goda budskapet handlade om Guds rike (Mark 1:14). Han sade också att han var sänd och bepliktigad att förkunna just det Luk 14:43. Men han sa till dem: Jag måste predika evangeliet om Guds rike för de andra städerna också, för till det är jag utsänd.

Lukas beskrivning av Jesu verksamhet handlar just om hur han gick till varje by och stad predikande och uppvisande guds rike för alla. Så helt klart är Guds rike något vi skulle veta vad det är. Men ganska snart finner vi något förbryllande, då Jesus talar om guds rike på tre olika sätt: Han talade om något som fanns i det förflutna, att Abraham, isak och Jakob alla var profeter i Guds rike (Matt 8:11. Men jag säger er, att många ska komma från öster och väster och sitta till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket.)

Så Guds rike sträcker sig helt klart tillbaka i historien. Men han talade också om guds rike som något i nutiden. I Luk 17:21 säger han ”Guds rike är mitt ibland er”. Därför är guds rike här också i nutiden. Men han talade också om Guds rike som något som kommer i framtiden, eftersom han lärde oss att bedja att guds rike skulle komma. Hur kommer det sig att det kan vara på detta sätt. Det är från det förflutna, närvarande i nutid och ett böneämne att det ska komma?

Svaret finns i hebreiskan, något man kallar parallellism. Hebreiskan tenderar att vilja säga allting två gånger. Han sade det på ett sätt sen upprepar han det genom att säga det på ett annat sätt. Låt oss se några exempel från Bibeln. Psalm 46:1 ”Gud är vår tillflykt och vår starkhet – en hjälp i nöden, väl beprövad”46:8 ”Herren Sebaot är med oss-Jakobs Gud är vår borg” Ps 23:1 ”Herren är min herde-mig skall intet fattas, Han låter mig vila på gröna ängar-han för mig till vatten där jag finner ro”.

Låt oss se på bönen och tillämpa denna princip: Tillkomne ditt rike-Låt din vilja ske på Jorden så och i himlen”. Förutsätt nu att den första begäran förklaras och lyftes fram av den andra,. Då har vi en perfekt förklaring vad Guds rike är: Guds rike är en gemenskap på Jorden där Guds vilja är perfekt utförd så som den är i himlen.

Därför kan man säga, om någon människa i någon tid på ett perfekt sätt utfört Guds vilja, så var det med Guds rikes närvaro. Att vara inom Guds rike är att åtlyda Gud. Guds rike har att göra med var och en av oss. Det handlar i första hand om våra egna hjärtan. Om Guds vilja skall ske så kräver det en överlåtelse av vilja, hjärta  ja hela livet. Det är bara när någon av oss tar ett beslut att underordna sig Gud helt som guds rike kommer.

Bönen kunde också uttryckas ”Tillkomne ditt rike – men börja hos mig”. För det är det det handlar om – att underordna sig Guds perfekta vilja för mitt liv.

Fortsättning följer…./Stefan Hallman…www.ctvc.se

9. Därför ska ni be så: Fader vår som är i himlarna! Helgat vare ditt namn. Luk. 11:2. 10. Låt ditt rike komma. Ske din vilja, såsom i himlen, så också på jorden. 11. Vårt dagliga bröd ge oss i dag 12. och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter* dem som är oss skyldiga. *UN: vi har förlåtit. 13. Och för oss inte in i frestelse, utan fräls oss från det onda, för riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen*.

Idag forsätter vi fundera över vad det innebär att helga Guds namn. Finns det då något ord som i sig beskriver hur man betraktar/behandlar Guds namn så att det får den unika plats och betydelse, som dess natur förtjänar och kräver? Det finns ett ord som uttrycker det, ordet ”vördnad”. Bönen blir då att vi ska vörda Guds namn på ett sätt som han förtjänar att bli vördad. Men för att vi ska kunna vörda Gud måste vi först förstå några ting:

1) För att vi ska vörda Gud måste vi tro att Gud är till! Man kan knappast vörda någon som inte finns, man måste vara säker på att Gud existerar. Det är lite märkligt att bibeln själv aldrig försöker bevisa att Gud existerar. Det förutsätts som ett grundläggande axiom. Ett axiom är ”ett självklart påstående vars sanningshalt inte kan betvivlas” enligt wikipedia. T.ex. satsen ”En rak linje är den kortaste vägen mellan två punkter”.

De bibliska författarna skulle ha sagt att de inte behövde några andra bevis än de hade bevis att deras fruar existerade. De mötte sin fru varje dag och de mötte Gud varje dag.

Men om vi då behövde bevis för att Gud existerade, och utgick ifrån vår egen värld och våra egna sinnen. Hur skulle man börja? Ett bra och ofta använt är exempel är om en man som vandrade i en öken. Han sparkar till något i sanden och det visar sig vara ett armbandsur. Han hade aldrig någonsin sett något liknande . Han studerar dess fram och baksida, han ser botten och visarna. Han konstaterar att den här är full med små kugghjul, fjädrar och små mackapärer. Dessa är sammansatta på ett sätt som för visarna framåt på ett regelbundet sätt. På urtavlan är det siffror och små ädelstenar. Han ser att de små knapparna på den runda klockan skruvar upp fjädrar så att den tickar och rör sig själv på ett förutbestämt sätt.

Skulle han då säga; dessa olika metaller och juveler har kommit samman  från jordens ändar genom en tillfällighet, genom slumpen har dessa saker fram skapat sig själva i den form av fjädrar och kugghjul och genom tillfälligheter har dessa plockat ihop sig själv att fungera tillsammans till en mekanism som genom en slump skruvar upp fjädrarna till att röra sig på ett regelbundet sätt och visa tiden?

Nej, han skulle givetvis säga till sig själv; jag har hittat ett armbandsur, alltså finns det en urmakare någonstans!

Ordning förutsätter ett tänkande sinne. Vår värld är en stor maskin som fungerar enligt bestämd ordning. Solen går upp och ner på ett förutbestämt sätt, ebb och flod kommer enligt bestämda mönster. Detta har varig välkänt sen urminnes tider. T.o.m de gamla astronomerna och astrologerna i Persien flera tusen år före vår tideräkning, förstod och räknade ut himlakropparnas exakta banor. När vi ser på världen så säger vi; det finns en fantastisk värld alltså måste det någonstans finnas en skapare. Någon sa ”Ingen astronom kan förbli ateist”.

Vi skulle också kunna utgå från oss själva,. Vi är levande varelser. Ingen människa har någonsin klarat skapa liv. Vi kommer från våra föräldrar, de kommer från sina, men var började det och vem satte igång det? Någonstans, någon gång måste allting ha startat, någon gång måste livet kommit in i världen. Det måste kommit utifrån, människan kan inte skapa liv. Till slut hamnar vi hos Gud igen.

När vi ser på världen så drivs vi till Gud. Filosofen Kant sa ”den moraliska lagen inom oss och himlarnas stjärnor ovan oss, driver oss till Gud”.

2) Så vi vet att Gud existerar och han skapat allt. Men för att kunna vörda Honom måste vi också veta hurdan han är. Vilka kvalitéer han har. Är han som de grekiska gudarna med sina intriger och falskheter vill man inte veta av honom. Men bibelns gud har helt andra kvalitéer, tre stora kvalitéer, som kan sammanfattas med orden ”Helighet”, Rättvisa” och ”Kärlek”.

3) För det tredje, anledningen till att vörda Gud, måste vara att man är medveten om hans konstanta närvaro i mitt liv. Denna närvaro kan inte vara knuten till vissa heliga platser eller tempel. Bibeln säger att min kropp är ett tempel åt Gud. Om jag vet  detta och lever därefter så kan jag vörda Gud.

4) För det fjärde krävs också att jag lever i underordnande och lydnad under Gud. Luther frågar i katekesen om ”Hur vet vi att vi vördar gud?” Svaret är ”Vi vet att vi vördar Gud när både vår lära och våra liv är kristna”! Då vördar vi Gud.

Sammanfattningsvis: Vi kan vörda Gud när vi; vet att han existerar. När vi vet vem Han är. När  vi lever i hans närvaro dag för dag och underordnar oss Hans vilja fullt ut.

Då kan vi i sanning bedja ”Helgat bli ditt namn”!

Lycka till och Gud välsigne dig.

Fortsättning följer…../Stefan Hallman….www.ctvc.se

Matt 6:9. Därför ska ni be så: Fader vår som är i himlarna! Helgat vare ditt namn. Luk. 11:2. 10. Låt ditt rike komma. Ske din vilja, såsom i himlen, så också på jorden.
11. Vårt dagliga bröd ge oss i dag 12. och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter* dem som är oss skyldiga. 13. Och för oss inte in i frestelse, utan fräls oss från det onda, för riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen*.

Ett av de starkaste orden i bönen fader vår är ordet Fader. Det sätter våra relationer på plats. För det första sätts vi in i gemenskapen med andra människor, det handlar inte bara om min himmelseke fader, det är vår gemensamma fader. Därmed blir vi alla syskon och livet handlar inte bara om mig och mitt utan också om mina syskons liv. Det visar oss också vår relation till den osynliga världen. I den hedniska världen finns det en uppsjö av olika gudar och fantasifoster. Många gånger beter sig gudarna sämre än människor, de är avundsjuka och hämndlystna och går ej att lita på.  Men när vi upptäcker att vår Gud är vår fader, så säger det egentligen allting. Han är att lita på.

Men det placerar oss också i rätt relation till den synliga världen. Det är lätt att tro att vi lever i en ogästvänlig och öde plats, tillkomna av slump och evolution. men hur fantastiskt är det inte att relatera till världen som Gud faderns skapelse med allt vad det innebär av trygghet och hans sista bestämmande ord. Ta t.ex. detta med smärta, det är obehagligt och obegripligt ibland. Men i relation till gud som vår fader, att vila i hans hand och förtrösta på att det finns en mening med det så blir det uthärdligt.

Det ger oss också en förnuftigare syn på oss själva. Vi människor har utvecklat ett hemsk förmåga att plåga oss själva och trycka ner vår självbild i fördömelse och plåga. Då är det skönt att se på gud vår fader, han är förstående och vi är skapade till hans avbilder och vi är barn till en kung.

Men framförallt visar det oss rätt relation till Gud. Trots Guds oerhörda majestät och väldighet erbjuder han ändå ett barnaskap och närhet. Ingen annan gud eller myndighet eller makt har någonsin uppenbarat eller erbjudit detta som gud vår fader gör.

Det finns en berömd berättelse om en romersk kejsare som är på väg att göra intåg i Rom efter en segeri tid i utlandet. Om man besegrat andra folk och återvände i seger med sina fångar och fantastiska skatter så fick man göra ett triumftåg in i Rom. Gatorna var kantade av jublande folk och de hölls på plats av soldater och legionärer med vapen i hand, medans kejsarens makalösa triumftåg rörde sig framåt in i staden. Kejsaren själv satt högt uppe på en guldvagn och tog emot folkets jubel. Längs triumfgatan hade man placerat en plattform där kejsarens familj satt och kunde se hur kejsaren närmade sig. Rätt vad det var så stack kejsarens yngste son iväg från plattformen och trängde sig igenom benen på allt folket för att till sist fångas upp av en stor soldat med spjut i handen och han tog tag i den lille grabben och sa ”Vad är det du gör ? Vet du inte vem det är som kommer där? Det är självaste Kejsaren”.

Den lille grabben skrattade till och log med hela ansiktet och skakade sig loss och ropade till legionären under det han sprang fram till kejsarens vagn ”HaHa, för er kanske han är kejsare, men för mig är han min pappa” sa han och klättrade upp och kastade sig i kejsarens öppna famn!

En talande bild om vår förmån, vi har att kasta oss till Pappa Gud och även om han för andra framstår som övermäktig och fruktansvärd så kan vi komma och vila i hans famn. Vi är välkomna och älskade.

Gud välsigne dig att bedja till din fader i himlen, han väntar mer på dig än du på honom!

Fortsättning följer…../Stefan Hallman…www.ctvc.se

Rätt och fel givande….Hur man inte ska ge.

Vi läser från Matt 6:2-4 från reformationsbibelns översättning (http://www.bibel.se/bibeln/reformationbibeln-nya-testamentet_787)

2. Därför, när du ger en gåva, så låt inte stöta i basun för dig, som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna, för att de ska bli prisade av människorna. Sannerligen säger jag er: De har fått ut sin lön. 3. Men när du ger en gåva, så låt inte din vänstra hand veta vad den högra gör4. så att dina gåvor förblir i det fördolda, och din Fader, som ser i det fördolda, ska själv belöna dig synligt*.

För judarna var allmosegivandet den heligaste av alla religiösa plikter. Det förtydligas av det faktum att man använde samma ord ”tzedakah” både för rättfärdighet och allmosegivande. Det var alltså samma sak, att ge allmosa och vara rättfärdig. Man ansåg att man skapade förtjänster hos Gud när man gav allmosa och att man t.om. vann försoning och förlåtelse när man gav.

Det fanns ett rabbinskt talesätt ”Större är den som ger allmosor än den som offrar offer”. Allmosan stod högst på listan Den högsta undervisningen hos rabbinerna när det gäller givande var samma som hos Jesus. Man förbjöd att ge skrytsamt. Men den som gav i hemlighet var lika stor som Mose.Det fanns rabbiner som släppte gåvor över axeln för att de inte skulle se vem som tog upp gåvan.

Det fanns också en speciell plats i templet som kallades ”Tystnadens kammare”, dit folk som ville få försoning för sina synder la pengar i hemlighet. Dit kunde familjer som förlorat sin ställning i samhället smyga sig för att hämta pengar för sina behov. Men som allt annat så med tiden förvanskades även detta och det blev en vana att i synagogans gudstjänst ta upp kollekter för de fattiga och då var det de som var mycket noga med,  att alla kunde se vad de gav.

Det fanns en sed i mellanöstern under antiken då vatten var mycket sällsynt, och man var tvungen att köpa det. När en man ville göra en god gärning, och få välsignelser för sin familj, så gick man till vattenförsäljaren och sade med hög röst: Ge vatten till de törstiga! Varvid vattenförsäljaren tog sin skinnlägel och gick till torget. Där ställde han sig och ropade ”O ni törstiga kom och drick av detta offer”. Givaren stod vid sidan av honom och sade till de törstiga som kom ”Välsigna nu mig som gav dig denna dryck”.

Det är detta skrytsamma hycklande Jesus vänder sig emot. Ordet för hycklare på grekiska är ”hypokrites” och är hämtat från teatervärlden, där den som uppträdde med en mask för ansiktet kallades detta.

Här har vi mycket att lära. Ärlighet varar längst. Också inför Gud.

Fortsättning följer…./Stefan Hallman www.ctvc.se

Vi fortsätter studiet i Matteusevangeliet och har kommit till kap 6:1 där Jesus fortsätter att lägga fram visdomen från Gud. Vi läser från svenska reformationsbibeln för att göra det lite mer spännande. (http://www.bibel.se/bibeln/reformationbibeln-nya-testamentet_787)

Ge akt på er gåva*, så att ni inte ger den inför människorna för att bli sedda av dem. Annars har ni ingen lön hos er Fader, som är i himlarna.2. Därför, när du ger en gåva, så låt inte stöta i basun för dig, som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna, för att de ska bli prisade av människorna. Sannerligen säger jag er: De har fått ut sin lön.
3. Men när du ger en gåva, så låt inte din vänstra hand veta vad den högra gör 4. så att dina gåvor förblir i det fördolda, och din Fader, som ser i det fördolda, ska själv belöna dig synligt*.

Detta med pengar och vår kärlek till dem ligger djupt i människohjärtat. Det handlar ofta om kampen mellan Gud och mammon. I mammon ligger den mänskliga tryggheten, i Gud ligger trons trygghet. Det handlar om kött eller ande. Det är därför det är så viktigt att ha ett rätt offrande. Ett offrande som ger mig själv poäng i andras ögon ger mig inga poäng hos Gud. Då kan jag inte förvänta mig något beröm hos honom. Ett offrande i hemlighet, ger full pott i himlen och bygger på min väntande skatt där. Så enkel är principen enligt Jesus. Att leva ut sin fromhet i det fördolda är äkta fromhet. Det är så lätt att bli hycklare.

Man kan skratta åt följande berättelse: I ett årsmöte i en församling läste man upp årets räkenskaper. När man kom till givna gåvor, redovisades summorna. Men så sade man ”Så har vi fått en extra gåva här i år, men gåvogivaren vill förbli anonym”, varvid en man nere i en av bänkarna reser sig och sade ”Jo, jag tyckte det blev bäst så”…..Visst ligger det något djupt mänskligt i den där berättelsen, men ack så dåraktigt. Det är lätt att bli en hycklare.

Jesus var verkligen intresserad av människornas offrande. Vid ett tillfälle satt han och såg hur människorna gick fram till offerboxen i templet och lade märke till hur mycket som offrades. Mark. 12:41-44. Det var där han såg ”änkans skärv” . Gud vet hur mycket våra offer är värda. Under en period arbetade vi på en tv-kanal och dit offrades det betydande belopp via telefon. Gåvorna blev sen upplästa vi tv-sändningen och man berättade platsen som givaren ringt från. Ibland fick man nämna givarens namn. Många gånger ville folk vara anonyma. Vi hade några mycket rika personer som ringde nu och då när det var kris på tv-kanalen. Vid ett tillfälle när en man ringt in och offrat 500 000 kronor så sa han ”ni kanske tycker det är mycket pengar, men det är det inte för mig…” För en del kanske ett offer på 100 kronor ger mer lön i himlen än en annans offer på 1 miljon. Endast Gud vet. Hur som helst så blir ingen fattigare av att ge. Det står att den som ger åt den fattige lånar åt Herren!

Detta med offertal och kollektpredikningar har säkert en plats i undervisningen. Vi behöver verkligen bli påminda om vad bibeln säger i dessa frågor. Men man får akta sig så att det inte blir till ett manipulerande med folks känslor, att lyssnarna börjar offra utifrån dåligt samvete, eller att de känner sig tvingade. Då har man visserligen fått in pengar för att fylla behoven, men samtidigt har det skett i strid mot Guds ord, då”Gud älskar en glad givare”.

Historiskt sett har ett stigande offrande och väckelse med varandra att göra. I vissa väckelser t.ex. på Azusa street 312, 1906-1909, togs inga kollekter upp överhuvudtaget. Alla behov möttes ändå, offerboxen som stod vid utgången flödade alltid över av mynt och sedlar. Man kunde se hur folk gick fram till ledaren William Seymore och stack sedlar i hans fickor, allt under ett starkt brus av bön och lovsång i lokalen.

Det är givetvis så att när våra hjärtan blir berörda av Guds ande och vi blir mjuka i hjärtat så kommer allt på rätt plats. Vår tro på Gud blir större än vår tro på tryggheten i mammon, och vi offrar villigt till Gud mer än vad vi brukar annars.

Här finns mycket att säga och undervisa om men jag tror att jag tar ett exempel till. Min svärmor, som dog för 15 år sedan, var en trogen medlem i sin församling. Inte för att hon var något helgon, hon var en dam med bestämda åsikter och temperament. Men hon hycklade inte. Hon sade sin mening och hon kanske hade tjänat på att låta bli ibland. Men hon var med i samma församling i sjuttio år. Hennes pastor var alltid i hennes ögon, världens bästa pastor. Hon berömde alltid andra då man besökte henne, aldrig att hon talade illa om andra. Men man kunde få en tillrättavisning rakt över bordet! Hur som helst så fick jag på slutet ta över arbetet med att skriva hennes räkningar och skicka dem till banken. Då upptäckte jag hur mycket hon offrade. Förutom att hon offrade tionde till församlingen, bakade och skänkte ostkakor och bröd till församlingens auktioner. Förutom alla måltider och kaffebord hon dukade upp för folk från när och fjärran, och alla presenter hon ständigt skänkte till barn och barnbarn, så gav hon regelbundet till en mängd olika missions organisationer. Inte stora belopp, hon hade en pytteliten pension. Men 10-15 kr hit och 25 kronor dit, 100 kr dit osv. En liten präktig lista varje månad. Dessa räkningar fylldes i först och sen de andra. Detta visste inte någon utom jag och svärmor. Gud hade en rejäl belöning för henne i himlen, det är jag övertygad om.

Fortsättning följer…./Stefan Hallman www.ctvc.se

Bloggen idag blir lite personlig. Jag och Maria var ute på ett filmuppdrag förra helgen, reste i fredags, med en fullpackad bil, ner till Horred, till församlingen Staden på berget. Det var en Israelkonferens som skulle gå av stapeln och vi var ombedda att komma ner och filma evenemanget. Lars Enarson, som bor i Israel sedan 1997, var huvudtalare. Det var verkligen en fantastisk upplevelse. Vi blev så väl omhändertagna, bemötta med omsorg, respekt och välvilja. Stort tack till Kaj Serholt, Jörgen Serholt och alla församlingsmedlemmar som gör ett sånt utomordentligt arbete för Guds rike, mitt i utmarken i Marks kommun.

Låt mig berätta vad jag menar: Församlingen Staden på berget startade i samband med förnyelsevågen som gick över det karismatiska Sverige i mitten på 80-talet. Det började som en bönegemenskap, men efter ett antal profetiska uppmaningar startade man församlingen. Observera att denna plats ligger, i mina ögon, långt ut i bushen, som man brukar säga. Men på denna plats har man genom åren byggt en smått fantastisk verksamhet. Jag tror mig minnas att bland alla församlingsannonser i tidningen Trons Värld på 80-90-talet, fanns också församlingen Staden på berget med. Men, that´s it. Inte visste jag och Maria att här har man sedan dess byggt en stor modern kyrka, med kristen skola, kaféverksamhet och lunchservering.

Skolan har för närvarande, med förskola, 148 elever. Detta mitt i skogen! Församlingen bedriver mission i Indien, Öststaterna, Israel, Ukraina och USA (samarbetar med Ungdom med uppdrag, om jag fattat rätt). Man har också startat en second hand affär mitt inne i samhället Horred, som samlar mängder med kunder från samhället. I Lördags var vi där och fick se en jättemysig affär/Kafé med mycket trevlig personal. Och allt detta bedrivs med volontärer!

Konferensen med Lars Enarson var en intressant upplevelse. Inte minst för Maria och mig som blivit inkallade att filma händelsen. Vår insats kan väl diskuteras men vi gjorde så gott vi kunde, med de små resurser vi förfogar över. Fredagskvällens möte samlade mellan 50 – 75 personer och förutom att vi fick lyssna till Lars Enarsons pricksäkra predikan och analys om kristenhetens historiska relation till Israel och judarna, njöt vi också av lovsången, som leddes av, ett av församlingens många, lovsångsteam. Hela helgen präglades av en stark atmosfär av gemenskap och kärlek. Fantastiskt när Guds församling får vara en mötesplats i frihet inför Gud.

De andra mötena, där lovsången leddes av Magnus och Therese Axelsson, predikan av Lars Enarson och Lars Henriksson (lörd kvällen) var ljuvliga. Bibelcentrerad och profetisk undervisning, lovsång som drog ner himlen över oss alla, helt underbart. Vi fick också förmånen att på Söndag förmiddag intervjua Lars Enarson. Maria som alltid vill vara rakt på sak, levererade på 22 minuter frågor om Donald Trump, Margot Wallström, Jimmie Åkesson och Ulf Ekman. Kontroversiellt men väldigt intressant. Intressant att också denna intervju som redan ligger på Youtube väckt så många olika reaktioner. Sverige är ju dessvärre ett land där man inte får sticka ut det minsta. Om man gillar t.ex. Sverigedemokraterna eller Donald Trump så blir man genast nedsvärtad och utsatt för all möjlig kritik. Inte för att vi bryr oss så mycket, vi är vana att det blåser om öronen, sen vi gav ut boken Homosexualitet är synd! Varför är folk så rädda? Måste vi svenskar alltid gå i flock och oroligt se oss om för vad grannen tänker och tycker? Det tycker jag är lite löjligt och framförallt fegt.

Hur som helst så är vi fyllda av tacksamhet över, att det ändå finns, här och där, ljuspunkter av andlig frihet och väckelse i vårt land. Dessa vänner har stått på och kämpat i mer än 30 år för att göra Jesus känd.  De bedriver förutom mötesverksamheten ett framgångsrikt ungdomsarbete och barnarbete. Jag måste också slå ett slag för söndagens predikan av Lars Enarson. Det blev som en röst i öknen, en profetisk uppmaning, med skärpa och djup, till omvändelse för Sveriges kristenhet. Hoppas du får möjlighet att lyssna till den, jag tror att församlingen kommer att sälja den på dvd så småningom. För övrigt kommer vi att lägga ut alla mötena på vår hemsida, så snart de är färdigredigerade. Håll ögonen öppna! Jag och Maria är också berörda av den service och det intresse man visade för, inte bara oss, utan alla besökare på mötena. Här serverades mat och kaffe både mellan och innan mötena på ett imponerande och proffsigt sätt.

Jag kunde säga mycket mer. Men jag vill nu avsluta och bara säga STORT TACK, till Kaj Serholt och hans kära hustru. Det är inte alla som kan visa upp, 11 barn, 50 barnbarn och 26 barnbarnsbarn + ett antal barnbarnbarnsbarn!! Vi är imponerade och tacksamma till Herren för det förtroende vi fick, det bemötande och den atmosfär av överflödande godhet och kärlek vi mötte. Vi kommer att skryta med denna församling var vi än går fram härefter. Halleluja!

Tack för nu, imorgon återkommer jag med undervisning från Matteusevangeliet!

Fortsättning följer…./Stefan Hallman www.ctvc.se

43. Ni har hört att det är sagt: Du ska älska din nästa och hata din fiende.
44. Men jag säger er: Älska era fiender, välsigna* dem som förbannar er, gör väl mot dem som hatar er, och be för dem som hånar er och förföljer er 45. så att ni kan vara barn till er Fader som är i himlarna. För han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. 46. För om ni älskar dem som älskar er, vad får ni för lön för det? Gör inte också tullindrivarna* detsamma? 47. Och om ni hälsar endast på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte tullindrivarna* det också? 48. Var därför fullkomliga, såsom er Fader som är i himlarna är fullkomlig.

Detta är i sanning ett fantastiskt avsnitt. Ett avsnitt som berör och öppnar ögon och sinne för hur Guds hjärta är överflödande i godhet och kärlek till alla. Nu ska vi se närmare på vad Jesus egentligen talar om när det gäller att älska våra fiender. Det finns ju olika sorters kärlek, olika nivåer av kärlek, med olika ansvar som följer dem. Vill Jesus att vi ska älska våra fiender lika mycket som vår hustru eller vår familj? Vilken slags kärlek talar han om? Här finns givetvis mycket att säga men ska försöka att stapla lite kortfattat vad det handlar om:

Det fanns för det första familjekärlek, uttryckt med orden storge och stergein i klassisk grekiska. Det är kärleken som finns mellan en förälder och dess barn, och barnets medfödda kärlek till sina föräldrar.

För det andra så har vi substantivet eros följt av verbet eran. Detta är den sexuella lusten, den drivande kärleken en man har för en kvinna. Sofokles, den grekiske dramatikern, skrev redan 500 år f.kr. om eros som ”en fruktansvärd längtan”.

För det tredje fanns substantivet filia, uttryckt som verb filien vilket är det allra starkaste uttrycket för känslosam kärlek i grekiskan. Det är det varmaste ordet och talar om verklig kärlek, verklig affekt för någon annan. En varm kärlek som en man har för sina allra närmaste och mest betrodda vänner.

Så fanns också, för det fjärde, uttrycket agape. Detta begrepp innehåller en obesegrad välvilja, en oövervinnerlig godhet. Om någon älskar med agape, spelar det ingen roll vad han blir utsatt för, om han blir kränkt eller skadad. Det finns inget som kan få någon som älskar agape att bli bitter eller hatisk. Detta ord uttrycker den gudomliga kärleken och det är endast Han som kan skapa den i våra hjärtan.

Detta får oss att komma fram till följande:

1) När Jesus talar om att älska sina fiender så handlar det inte om att älska på samma sätt som man älskar familjen eller vännerna. Det är varken rätt eller möjligt. Han använder helt andra begrepp här.

2) När man talar om kärlek till familj eller nära vänner är det något som följer automatiskt. Det ligger nedärvt i att vara människa. Men att älska sina fiender är en helt annan sak. En helt annan dimension. Här är det nämligen frågan om att sätta sin vilja till att älska i spel. Ett beslut och en bestämd viljeakt måste till för att åstadkomma detta. Det är en kärlek som älskar den man inte tycker om och en kraft att älska den som inte tycker om oss.

3) Det är inte en kärlek som låter någon göra som hon vill. Inte en tigande stilla kärlek som tittar på när någon går mot sitt fördärv. Lika lite som en mor låter sin son göra precis som han vill. Denna kärlek vill varna, vill förändra, vill undervisa och beskydda sin nästa. Det handlar om att involvera sig i den andres liv med hans absolut bästa för ögonen.

4) Det är i vår närhet vi för det mesta finner både våra vänner och ovänner. Det är i den närmaste kretsen man lättast kan utöva denna kärlek. Där finns ovänner ibland. Det är inget konstigt att vi tycker om dem som gillar oss, det är inget märkvärdigt. Men att älska den som sviker oss och sårar är en helt annan sak.

5) Att älska med agape, är möjligt endast för en kristen. Den kärleken finns hos honom och den måste komma därifrån till vår a hjärtan. Då kan vi bestämma oss för att den kärleken ska få råda i våra liv. Om han får Herraväldet över våra liv så är det både möjligt och naturligt att detta får ske. Det är dessutom en befallning!

Till sist 6) så får vi också uppmaningen att be för våra fiender. En man som ber för sin fiende kan inte fortsätta hata honom. Bönens ande berör både bedjaren och den han ber för. Det ligger i skälva sakens natur, att man kan inte både önska välgång och välsignelse för någon annan och samtidigt behålla ett bittert hjärta mot den människan.

Nog om detta nu..fortsättning följer…./Stefan Hallman….www.ctvc.se

Förstår du vad du läser? Det är den fråga som Filippos ställde till den Etiopiske hovmannen i apostlagärningarna 8. Svaret var,” hur skulle jag kunna det om inte någon vägleder mig?” Nåväl det är det denna blogg handlar om att ge dig en kommentar till skriften. Idag är det dag 59. Så många dagar har jag skrivit och uttryckt mina kommentarer om texten i Matteusevangeliet.

Jag har har kommit till kap 5. Jag har ”fastnat” i Jesu bergspredikan. Det är inte så konstigt. Det är ett av bibelns mest kända avsnitt. Mahatma Ghandi, den Indiske ledaren, som fick hela Indien att sätta sig i protest mot de StorBrittaniska samväldets förtryck av en hel kontinent och fick dem att till slut överlämna Indien till sig själva, han sade ”Jag tror inte på de kristna…men Bergspredikans Kristus tror jag på…”. Den som tar sig tid att verkligen läsa Jesu mäktiga ord i Matteus evangeliets 5 till 7:e kapitel kommer att beröras av en annorlunda verklighet.

Bergspredikan är den andra lagen. Den första förmedlades genom änglar till Mose på berget Sinai, den andra lagen förmedlades genom Kristus, den smorde, på bergsluttningarna i Gallileén. Den första i en öken, den andra i ett frodigt landskap med strömmande vattenkällor. Så är det också med den andra lagen, evangeliet. Det strömmar av liv och förlossning. Läs bergspredikan under förväntan och andakt och dina ögon öppnas för en värld, en tillvaro som man inte ens i fantasin klarar tänka ut. Gud är så god. Jesus kom och förklarade detta för oss. Han visade det för oss. I sina handlingar och genom sina ord visar han oss Gud. Den som vill veta mer om den evige allsmäktige Guden – Se på Jesus.

Den som vill veta mer om det eviga livet – Lyssna till vad Jesus säger. Här finns hopp, här finns glädje. men här finns också salt som svider och renar. Kristus avslöjar, finkänsligt men ändå rakt på sak, synden som vilar som en orm i våra hjärtan.I bergspredikan öppnar han våra ögon, sakta men säkert, kommer kunskapen smygande in i våra sinnen. Kristus sveper med sina ord bort lögnens ande som förgiftat våra själar och tränger undan mörkrets hotande furste. Plötsligt ser vi längre, tänker högre, andas av evigheten syre och det förvandlar våra liv.

Saliga är de fattiga i anden dem tillhör himmelriket…Så börjar denna fantastiska predikan. Eller rättare sagt – en frihetens proklamation…ett livets magna charta…I bergspredikan får vi höra om lagen, om mord, vrede,äktenskapsbrott, ja och nej om kärlek och vedergällning. Vi får höra om givande, bön  och fasta. Om skatter i himlen, om ögat och kroppens ljus. Om flisan och bjälken, den gyllene regeln, om de två vägarna och de två husbyggarna. Så välkända verser för vana bibelläsare. Så underbara,sanna och mäktiga ord.Ta vara på dem. Läs dem. Andas dem och sök Kristus i dem. Du blir rikligen belönad. Lyder du dem så blir du också framgångsrik och upphöjd både i denna värld och i nästa. Gud välsigne dig, läs och njut. Gud är kärlek. Imorgon fortsätter min blogg med en kommentar över några verser i Matteus 5. Välkommen att följa med.

Fortsättning följer…./Stefan Hallman www.ctvc.se

Fortsätter att fundera över vad det var Jesus sade egentligen i dessa verser i Bergspredikan. Det var starka ord, väl värda att läsa om igen; Matt 5:33. Åter har ni hört att det blev sagt till dem i forna tider: Du ska inte svära falskt, utan du ska hålla din ed inför Herren. 34. Men jag säger er: Ni ska inte svära alls, varken vid himlen, för den är Guds tron, 35. inte heller vid jorden, för den är hans fotpall, inte heller vid Jerusa­lem, för det är den store Konungens stad.  Inte heller ska du svära vid ditt huvud, för du kan inte göra ett hår­ strå vitt eller svart. 37. Utan ert tal ska vara ja, ja, nej, nej. Allt utöver det kommer från den onde.

När jag växte upp så fanns det olika sätt att förstärka orden om man ville få andra att ta det man sade för sant. Några kompisar hade för vana att säga ”Ja svär på morsans grav, att det är sant”…andra använde svordomar, jag tänker inte upprepa exakt vad de sade, men ungefär ”Detta är sant annars kan f… ta mig” osv. ”Djä….. i mig, detta är sant” svor andra. Egentligen fruktansvärda uttryck. Men de bevisar en sak – ingen litade på någon annan. Allt var bara bluff och båg. Tragiskt men, så var det.

Men den väg Jesus pekar ut är en halt annan. Han talar om en ideal värld, där människor inte behöver några eder för att få folk att tro dem. En värld där en mans karaktär är nog för att lita på honom. Isokrates, en grekisk lärare sa ”En man skall bygga sitt liv så att man litar mer på hans karaktär än några eder eller löften”. Clemens av Alexandria sade ”Kristna måste leva sitt liv och demonstrera sådan karaktär att ingen någonsin, skulle ens tänka tanken att begära en ed av dem”

Två olika grupper som vägrade avge löften eller eder, var, Essérna och Kväkarna. Esseérna, döparsekten som höll till ute i Judeéns heta öken,var kända för för att de alltid höll ord. Josefus skriver om dem ”De är enastående när det gäller trohet och de tjänar freden. Vad de än säger är säkrare än någon ed. De undviker att svära eder, de betraktar dem värre än att begå mened. De säger att den som inte kan bli trodd utan att svära en ed är redan fördömd”.

Kväkarna, som fortfarande finns som samfund och är aktiva över hela världen, de vägrar att vid något som helst tillfälle svära någon ed. George Fox, deras grundare, hade ett ultimat uttryck han använde, men absolut inget mer. Det var ordet sannerligen. Man sade ”att om George Fox sagt, Sannerligen, då finns det inget som kan ändra på honom”.  Han var en man med en bergsäker karaktär. En man att lita på.

Även Paulus använde vissa uttryck för att understryka vad han sa; 2 Kor 1:23. ”Men jag kallar Gud till vittne övermin själ, att det är för att skona er som jag ännu inte har kommit till Korint.” och i Galaterbrevet skriver han; Gal 1:20. ”Vad jag nu skriver till er, se, det är inför Gud, jag ljuger inte.” Jesus blev ju också utmanad att svara inför Gud, men protesterade inte; Matt 26:63. ”Men Jesus teg. Då tog över­steprästen till orda och sa till honom: Jag befaller dig under edsplikt inför den levande Guden, att du säger oss om du är Kristus, Guds Son.64. Jesus sa till honom: Du sa det. Men jag säger er: Härefter ska ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens skyar.”

Jesus avslöjar i bergspredikan hyckleriet som judarna (och alla andra) höll på med. Det är skönt att läsa Jesu ord om att tala sanning. Alla vet att det egentligen skulle vara så men man har nästan gett upp hoppet. I vår tid så är det så mycket som rasat ihop på det moraliska området. Folk är vana vid att politiker ljuger oss rakt upp i ansiktet. men de senaste årtiondena har förtroendet för många andra företrädare för samhället tagit slut. Det handlar om korruption fuskande och ljugande i alla läger. Det myglas och bedras snart överallt det finns ingen att lita på. Det var precis vad Hoola Bandoola Band, sjöng i en sång på 70-talet. ”…när vår präst från konfirmationen, står och pekar i det blå. Ingen fattar om han visar vägen, eller känner vilket håll det blåser åt…” En annan sjöng en sång på tv ”Guld och gröna skogar ska det bli när de får makt, när valet sen är över har de glömt vad de har sagt. De bara luras, bara lura,bara luras, bara luras överallt och allihop…” När vår kultur blivit sådan att man helt öppet och klart medger att det inte går att lita på varken präster eller folkvalda representanter, då är det nog över…Ett samhälle där lögn och svek tagit över har ingen fast grund att bygga på.

Det finns dock en väg. Det är den Kristus erbjuder. Att bli förvandlad inifrån och ut. När sanningens ande får fylla en människas hjärta blir allt annorlunda. Då blir tungan förvandlad och samvetet vaknar. Man kan inte blåljuga och slingra sig med halvsanningar längre. Men det är klart….folk har kommit olika långt i sin helgelse…och fariséer finns nog överallt även idag. Den enda kategori människor som Jesus dömde till helvetet var fariséerna.

Fortsättningen följer…../Stefan Hallman www.ctvc.se