CTVC

Förstår du vad du läser? Dag 59 Bergspredikan

av

Förstår du vad du läser? Det är den fråga som Filippos ställde till den Etiopiske hovmannen i apostlagärningarna 8. Svaret var,” hur skulle jag kunna det om inte någon vägleder mig?” Nåväl det är det denna blogg handlar om att ge dig en kommentar till skriften. Idag är det dag 59. Så många dagar har jag skrivit och uttryckt mina kommentarer om texten i Matteusevangeliet.

Jag har har kommit till kap 5. Jag har “fastnat” i Jesu bergspredikan. Det är inte så konstigt. Det är ett av bibelns mest kända avsnitt. Mahatma Ghandi, den Indiske ledaren, som fick hela Indien att sätta sig i protest mot de StorBrittaniska samväldets förtryck av en hel kontinent och fick dem att till slut överlämna Indien till sig själva, han sade “Jag tror inte på de kristna…men Bergspredikans Kristus tror jag på…”. Den som tar sig tid att verkligen läsa Jesu mäktiga ord i Matteus evangeliets 5 till 7:e kapitel kommer att beröras av en annorlunda verklighet.

Bergspredikan är den andra lagen. Den första förmedlades genom änglar till Mose på berget Sinai, den andra lagen förmedlades genom Kristus, den smorde, på bergsluttningarna i Gallileén. Den första i en öken, den andra i ett frodigt landskap med strömmande vattenkällor. Så är det också med den andra lagen, evangeliet. Det strömmar av liv och förlossning. Läs bergspredikan under förväntan och andakt och dina ögon öppnas för en värld, en tillvaro som man inte ens i fantasin klarar tänka ut. Gud är så god. Jesus kom och förklarade detta för oss. Han visade det för oss. I sina handlingar och genom sina ord visar han oss Gud. Den som vill veta mer om den evige allsmäktige Guden – Se på Jesus.

Den som vill veta mer om det eviga livet – Lyssna till vad Jesus säger. Här finns hopp, här finns glädje. men här finns också salt som svider och renar. Kristus avslöjar, finkänsligt men ändå rakt på sak, synden som vilar som en orm i våra hjärtan.I bergspredikan öppnar han våra ögon, sakta men säkert, kommer kunskapen smygande in i våra sinnen. Kristus sveper med sina ord bort lögnens ande som förgiftat våra själar och tränger undan mörkrets hotande furste. Plötsligt ser vi längre, tänker högre, andas av evigheten syre och det förvandlar våra liv.

Saliga är de fattiga i anden dem tillhör himmelriket…Så börjar denna fantastiska predikan. Eller rättare sagt – en frihetens proklamation…ett livets magna charta…I bergspredikan får vi höra om lagen, om mord, vrede,äktenskapsbrott, ja och nej om kärlek och vedergällning. Vi får höra om givande, bön  och fasta. Om skatter i himlen, om ögat och kroppens ljus. Om flisan och bjälken, den gyllene regeln, om de två vägarna och de två husbyggarna. Så välkända verser för vana bibelläsare. Så underbara,sanna och mäktiga ord.Ta vara på dem. Läs dem. Andas dem och sök Kristus i dem. Du blir rikligen belönad. Lyder du dem så blir du också framgångsrik och upphöjd både i denna värld och i nästa. Gud välsigne dig, läs och njut. Gud är kärlek. Imorgon fortsätter min blogg med en kommentar över några verser i Matteus 5. Välkommen att följa med.

Fortsättning följer…./Stefan Hallman www.ctvc.se

Förstår du vad du läser? Dag 58 Orden

av

Fortsätter att fundera över vad det var Jesus sade egentligen i dessa verser i Bergspredikan. Det var starka ord, väl värda att läsa om igen; Matt 5:33. Åter har ni hört att det blev sagt till dem i forna tider: Du ska inte svära falskt, utan du ska hålla din ed inför Herren. 34. Men jag säger er: Ni ska inte svära alls, varken vid himlen, för den är Guds tron, 35. inte heller vid jorden, för den är hans fotpall, inte heller vid Jerusa­lem, för det är den store Konungens stad.  Inte heller ska du svära vid ditt huvud, för du kan inte göra ett hår­ strå vitt eller svart. 37. Utan ert tal ska vara ja, ja, nej, nej. Allt utöver det kommer från den onde.

När jag växte upp så fanns det olika sätt att förstärka orden om man ville få andra att ta det man sade för sant. Några kompisar hade för vana att säga “Ja svär på morsans grav, att det är sant”…andra använde svordomar, jag tänker inte upprepa exakt vad de sade, men ungefär “Detta är sant annars kan f… ta mig” osv. “Djä….. i mig, detta är sant” svor andra. Egentligen fruktansvärda uttryck. Men de bevisar en sak – ingen litade på någon annan. Allt var bara bluff och båg. Tragiskt men, så var det.

Men den väg Jesus pekar ut är en halt annan. Han talar om en ideal värld, där människor inte behöver några eder för att få folk att tro dem. En värld där en mans karaktär är nog för att lita på honom. Isokrates, en grekisk lärare sa “En man skall bygga sitt liv så att man litar mer på hans karaktär än några eder eller löften”. Clemens av Alexandria sade “Kristna måste leva sitt liv och demonstrera sådan karaktär att ingen någonsin, skulle ens tänka tanken att begära en ed av dem”

Två olika grupper som vägrade avge löften eller eder, var, Essérna och Kväkarna. Esseérna, döparsekten som höll till ute i Judeéns heta öken,var kända för för att de alltid höll ord. Josefus skriver om dem “De är enastående när det gäller trohet och de tjänar freden. Vad de än säger är säkrare än någon ed. De undviker att svära eder, de betraktar dem värre än att begå mened. De säger att den som inte kan bli trodd utan att svära en ed är redan fördömd”.

Kväkarna, som fortfarande finns som samfund och är aktiva över hela världen, de vägrar att vid något som helst tillfälle svära någon ed. George Fox, deras grundare, hade ett ultimat uttryck han använde, men absolut inget mer. Det var ordet sannerligen. Man sade “att om George Fox sagt, Sannerligen, då finns det inget som kan ändra på honom”.  Han var en man med en bergsäker karaktär. En man att lita på.

Även Paulus använde vissa uttryck för att understryka vad han sa; 2 Kor 1:23. “Men jag kallar Gud till vittne övermin själ, att det är för att skona er som jag ännu inte har kommit till Korint.” och i Galaterbrevet skriver han; Gal 1:20. “Vad jag nu skriver till er, se, det är inför Gud, jag ljuger inte.” Jesus blev ju också utmanad att svara inför Gud, men protesterade inte; Matt 26:63. “Men Jesus teg. Då tog över­steprästen till orda och sa till honom: Jag befaller dig under edsplikt inför den levande Guden, att du säger oss om du är Kristus, Guds Son.64. Jesus sa till honom: Du sa det. Men jag säger er: Härefter ska ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens skyar.”

Jesus avslöjar i bergspredikan hyckleriet som judarna (och alla andra) höll på med. Det är skönt att läsa Jesu ord om att tala sanning. Alla vet att det egentligen skulle vara så men man har nästan gett upp hoppet. I vår tid så är det så mycket som rasat ihop på det moraliska området. Folk är vana vid att politiker ljuger oss rakt upp i ansiktet. men de senaste årtiondena har förtroendet för många andra företrädare för samhället tagit slut. Det handlar om korruption fuskande och ljugande i alla läger. Det myglas och bedras snart överallt det finns ingen att lita på. Det var precis vad Hoola Bandoola Band, sjöng i en sång på 70-talet. “…när vår präst från konfirmationen, står och pekar i det blå. Ingen fattar om han visar vägen, eller känner vilket håll det blåser åt…” En annan sjöng en sång på tv “Guld och gröna skogar ska det bli när de får makt, när valet sen är över har de glömt vad de har sagt. De bara luras, bara lura,bara luras, bara luras överallt och allihop…” När vår kultur blivit sådan att man helt öppet och klart medger att det inte går att lita på varken präster eller folkvalda representanter, då är det nog över…Ett samhälle där lögn och svek tagit över har ingen fast grund att bygga på.

Det finns dock en väg. Det är den Kristus erbjuder. Att bli förvandlad inifrån och ut. När sanningens ande får fylla en människas hjärta blir allt annorlunda. Då blir tungan förvandlad och samvetet vaknar. Man kan inte blåljuga och slingra sig med halvsanningar längre. Men det är klart….folk har kommit olika långt i sin helgelse…och fariséer finns nog överallt även idag. Den enda kategori människor som Jesus dömde till helvetet var fariséerna.

Fortsättningen följer…../Stefan Hallman www.ctvc.se

ISRAEL KONFERENS 26-28 FEBRUARI 2016

av

Församlingen STADEN PÅ BERGET, HORRED har inbjudit till ISRAELS KONFERENS 26-28 februari 2016.

Huvudtalare LARS ENARSON, Israel, pastor Jörgen Serholt m. fl.

Videoproduktion CTVC.se Stefan & Maria Hallman, David Hallman

INFORMATION Kaj Serholt 070 378 30 34

VÄLKOMNA!

 

Förstår du vad du läser? Dag 57 Sanning

av

Vi fortsätter att studera Matteus evangeliet. Bergspredikan är fantastisk, men det är förvånande att Jesus återkommer till saker som judarna redan visste. Det var inget nytt. Dagens bibelsammanhang är ett sådant:

Matt 5:33. Åter har ni hört att det blev sagt till dem i forna tider: Du ska inte svära falskt, utan du ska hålla din ed inför Herren.2 Mos. 20:7. 3 Mos. 19:12. 4 Mos. 30:3. 5 Mos. 5:11, 23:21f. Jes. 65:16. 34. Men jag säger er: Ni ska inte svära alls, varken vid himlen, för den är Guds tron, Jes. 66:1. Matt. 23:21. Jak. 5:12. 35. inte heller vid jorden, för den är hans fotpall, inte heller vid Jerusa­ lem, för det är den store Konungens stad. Ps. 48:3. 36. Inte heller ska du svära vid ditt huvud, för du kan inte göra ett hår­ strå vitt eller svart. 37. Utan ert tal ska vara ja, ja, nej, nej. Allt utöver det kommer från den onde.

De judiska lärarna lade extrem vikt vid att tala sanning. “Världen är grundad på tre ting; rättvisa, sanning och fred”, var en talesätt man hade. “Fyra personer är utestängda från Guds närvaro; bespottaren, hycklaren, lögnaren och skvallerbyttan” menade rabbinerna. De4 som följde shammais tolkning av lagen, fick inte ens t.ex.smickra en brud i sin klänning och påstå att hon var lysande vacker medan hon egentligen var ganska ordinär.

Men judiska rabbiner lade också vikt vid om sanningen hade förstärkts med en ed. Bibelns ord låg ju fast sen gammalt. Och i Nya testamentet återkommer detta tema regelbundet. I 2 Mosebok 20: 7 står det;  “Du skall inte missbruka HERRENS, din Guds, namn, ty HERREN skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn.” Detta ord har misstolkats av många, man tror att det har med svordomar att göra eller att nämna Guds namn vid fel tillfälle. Men detta bibelställe handlar om något helt annat. Det fördömer den som svär på Guds namn att något är sant, eller ger ett löfte i Guds namn och som bryter eden. I 4 Mosebok finns ett helt kapitel som handlar om löften och att svära eder i Guds namn. 4 Mos 30:1-2 lyder ; ”

Mose talade till stamledarna för Israels barn och sade: Detta är det som HERREN har befallt:2. Om en man ger ett löfte till HERREN eller svär en ed så att han binder sig* med en förpliktelse, då skall han inte bryta sitt ord. Han skall göra i allt efter det som hans mun har talat**.

Det fanns två felaktiga sätt som judarna använde eder och löften. Det ena var ett lättsinnigt sätt att avge löften. Det hade blivit en lättsinnig vana att börja ett uttalande med att säga ;”jag svär på mitt liv” eller “jag svär vid mitt huvud”. Det andra sättet var att undvika att använda Guds namn för att komma undan. Man tänkte att – om jag inte använder Guds namn när jag lovar något så är det inte bindande. Men använder jag Guds namn så måste jag hålla löftet – Resultatet blev att man svor istället vid himlen eller Jerusalem eller Jorden eller vid sitt huvud osv. Man gjorde det så skickligt att det gick slentrian och ingen trodde längre på ett löfte. Det är det Jesus vänder sig emot. Den som inbillar sig att man kan svära vid något för att inte Gud ska vara inblandad bedrar sig. Allt tillhör Herren och han är allestädes närvarande, det går inte lura Gud. Tro inte att man genom smarta finter och bedrägliga konster kan smyga undan bort från Guds ansikte.

Detta är väldigt viktigt att tänka igenom, det gäller ju inte bara hur man talar utan hela livet är ju inblandat. Religiöst hyckleri är fruktansvärt. Utnyttjande av kristna människor genom smarta finter och halvlögner kommer inte gå förbi ostraffat. Att t.o.m. predikanter och missionärer överdriver om resultatet av sina ansträngningar, allt för att få lyssnarna att öppna sina plånböcker är bedrövligt. Men att kritisera i smyg och sprida skvaller är lika illa. Jesus talar om en väg att leva där man har integritet. Där ett ja är ett ja och ett nej ett nej. Vi lever våra liv i Guds närvaro dygnet runt, överallt. Vi kan inte ha olika språk – ett i kyrkan och ett annat på jobbet t.ex. När min far var ganska nyfrälst och hade gått i kyrkan ett tag, så kom han med detta uttalande; “Jag har upptäckt ett fel hos dessa kristna människor – de pratar för mycket skit och dricker för mycket kaffe!”

Nåväl, det var hans känsla, men det ligger en hel del i vad han sa. Vid ett annat tillfälle så hade jag och min gode vän Alf Lax varit på möte i Smyrna kyrkan i Göteborg. Vi samlades med alla de andra vid kaffeborden efter det härliga mötet, och tog för oss av kaffet och bullarna. Men inte Alf. Under det att sorlet i lokalen tilltog och pratet tog fart, så tittade Alf klurigt på oss andra och började mumla “Vad snackar dom om?” sa han. “Snackar dom om Jesus eller?” fortsatte han. Sen plötsligt reser han sig upp och ropar med hög röst “Vad snackar ni om? Snackar ni om Jesus eller?” Sen satte han sig ner. Det blev helt tyst under 30 sekunder. Det gick som en chockvåg genom lokalen. Sen fortsatte kaffe gemenskapen men de flesta fick en tankeställare. Det var säkert ett nyttigt “Profeterande” den gången, även om vi som var med Alf blev generade.

Hur som helst, helgelse behövs, absolut. Tungan har liv och död i sin makt, så är det.

Fortsättning följer…../Stefan Hallman www.ctvc.se

Förstår du vad du läser? Dag 56 Äktenskap i Rom

av

Matt 5:31. Det är också sagt: Den som skiljer sig från sin hustru, han ska ge henne ett skilsmässobrev. 5 Mos. 24:1f. Matt. 19:7. Mark. 10:4. 32. Men jag säger er: Var och en som skiljer sig från sin hustru, utom för otukts skull, är orsak till att hon begår äktenskapsbrott*, och var och en som gifter sig med den frånskilda begår äktenskapsbrott*.

Vi fortsätter med ytterligare ett exempel av den kultur angående äktenskap som gällde då kristendomen växte fram. Nu ska vi titta på hur romarna såg på äktenskapet.

Äktenskapets historiska utveckling i romarriket är en tragisk berättelse. Hela den romerska religionen och det romerska samhället byggde ursprungligen på hemmet. Själva basen som den romerska republiken vilade på var “patria posestas”, faderns makt; faderns hade bokstavligen talat makten över sin familjs liv och död. En romersk son kunde aldrig bli den som bestämde i familjen så länge hans fader var i livet. Spelar ingen roll om han blev konsul, eller fick den högsta utmärkelse och tjänst som fanns att uppbringa i romarriket, för så länge hans fader var i livet så var det fadern som bestämde.

För romarna betydde hemmet allting. En romersk husmor levde inte avskild, som t.ex. den grekiska hemmafrun. Hon tog del i livet fullt ut.Så hög var den romerska moralen, att under de fem första århundradena var det inte en enda skilsmässa! Den förste som skilde sig från sin fru var Spurius Cavilius Rugga, det skedde år 234 f.kr och han gjorde det för hans fru kunde inte få barn och han längtade efter ett barn. Men sen kom det grekiska synsättet att infiltrera Rom alltmer och resultatet blev förödande. Vid 200-talets  f.kr, början var skilsmässa lika vanligt som äktenskap.

Den romerske senatorn SENECA (d.ä.) talar om kvinnor som gifter sig för att skilja sig och som skiljer sig för att gifta sig. Kvinnor som identifierar årtalen inte efter vilken konsul som har makten utan efter vilken man de var gifta med just då. Den romerske poeten Juvenal berättar om en kvinna som var gift åtta gånger på fem år. En annan romersk poet Partial, talar om en kvinna som var gift tio gånger. Så det var ett otroligt förfall i det romerska riket. Det som en gång var dess stolthet och styrka sågs nu enbart som något nödvändigt ont. Cynsiskt hade man nu ett talesätt “Äktenskapet har bara två glada dagar – dagen man första gången får sluta sin hustru i famnen och – dagen man begraver henne”.

På grund av att äktenskapet blev så impopulärt var man tvungen att införa speciella straffskatter för den som levde ogift. Man införde ny lag som sa att den ogifte inte fick ärva sina föräldrar. Man införde dessutom speciella privilegier för de som fick barn, för barn ansågs vara en plåga. Allt detta för att rädda själva äktenskapet i Romarriket. Så när kristendomen först dök upp med denna nya syn på äktenskapets status och med kravet om fullständig trohet så var det en chock, näst intill skrattretande för det samhälle de levde i.

Fortsättning följer……./Stefan Hallman www.ctvc.se

Förstår du vad du läser? Dag 55 Prostituerade

av

31. Det är också sagt: Den som skiljer sig från sin hustru, han ska ge henne ett skilsmässobrev.5 Mos. 24:1f. Matt. 19:7. Mark. 10:4. 32. Men jag säger er: Var och en som skiljer sig från sin hustru, utom för otukts skull, är orsak till att hon begår äktenskapsbrott*, och var och en som gifter sig med den frånskilda begår äktenskapsbrott*.

Fortsätter idag med utläggningen över Matteus evangelium. Vi befinner oss i bergspredikan, detta mäktiga verk. Mose fick en gång lagens tavlor uppe på berget Sinai under dunder och brak, eld och jordbävning, och folket ropade, “Låt bara inte Gud tala till oss då dör vi”. Vilken skillnad, när Herren kommer med den andra lagen genom den andre Adam. Här är det inte ett kargt berg i öknen omringat av död och torka. Här är det den mest natursköna, fridfulla platsen med en fantastisk utsikt ner över Genesarets sjö. Den som varit i Israel uppe i Gallileén och besökt platsen för bergspredikan vet vad jag menar.

Men det är ju för den skull inga godnattsagor Jesus levererar, tvärtom det är färgstarka, sanningsaltade, svidande insikter och påståenden Jesus förmedlar. Judarnas förvrängningar och tolkningar av hur gudsrelationen skulle se ut och fungera hade totalt havererat. Deras andliga ledare gjorde det svårare, inte lättare, att nå himlen, Jesus sa att de t.o.m stängde den!

När det gäller verserna om äktenskap är det, som jag skrev igår, viktigt att förstå vid vilken tid och i vilket sammanhang dessa sanningar kom. Jesu upprättande, väckande undervisning om äktenskapet kom i absolut sista minuten. Aldrig hade äktenskapet och familjen haft så låg status som i mellanöstern vid denna tid. Igår skrev jag om den judiska bakgrunden till äktenskapet, idag ska jag skriva något om den grekiska bakgrunden. Varför? Ända sen Alexander den stores tid på 300-talet hade ett övergripande direktiv förelegat att man skulle “Hellinisera” hela världen. (Först grekland (under Alexander), sen det romerska riket när det tog över och expanderade). Det innebar att det var de grekiska sederna och bruken, kultur, språk, allt som grekerna stod för som nu betraktades som det mest eftertraktansvärda. Så även när det gällde synen på äktenskapet.

Detta är viktigt att veta då det är precis detta de första kristna möter när de går ut i världen för att missionera och bygga församlingar. Bibelns syn på äktenskapet låg långt ifrån hur det såg ut i de kristnas omvärld.

Äktenskapet bland grekerna. En historiker, A.W.Werall, menar att huvudorsaken till att hela den antika världen föll samman, var dess låga syn på kvinnan. Den första saken som underminerade äktenskapen i grekland var att utomäktenskapliga förbindelser överhuvudtaget inte ansågs som det minsta felaktigt. Tvärtom det uppmuntrades till det. Man t.o.m förväntades leva så. Det var en del av det vardagliga livets rutiner. Men detta gällde endast männen förstås.

Den grekiska synen på äktenskapet var en paradox, ett hyckleri, där männen å ena sidan förväntade av den äkta hustrun, att hon skulle leva ett totalt ärbart liv, men att han å andra sidan, själv kunde ta sig vilka friheter som helst. Hustrun fick, t.ex. inte vistas ute i stadslivet ensam, hon fick inte delta i det sociala livet, hon fick inte äta i närvaro an män osv. Hustruns liv var svårt begränsat. Den grekiske mannen gifte sig för att säkra sin familjs efterkommande, sin släkt och sin ära. Men sina njutningar hämtade han på andra platser. Sokrates sa “Finns det någon du litar på så mycket i ditt livs dyrbaraste ting och finns det någon som du talar så lite med som din hustru?”.

Prostitutionen, blev med tiden så vanlig och sofistikerad att man på kvällarna såg dessa kvinnor ta över nattlivet i Greklands städer. Det hade börjat en gång med att en man öppnade en bordell i Korint. När man såg hur populärt detta blev och vilka pengar det genererade, tog man vinsten och lät bygga Afrodites templet uppe på berget. Det hade 1000 tempelprostituerade som på kvällarna gick ner till staden och uppfyllde gatorna, erbjudande sina sexuella tjänster till männen. Grekerna såg inget fel i detta, templet var ju byggt till kärleksgudinnans Afrodites ära. Att leva på “korintiskt sätt” var snart ett välkänt begrepp. Attraherande för många – avskyvärt för en del, inte minst den nyligens startade församlingen i Korint.

Dessutom uppvisade prominenta män sina älskarinnor helt öppet. Dessa kvinnliga exklusivare prostituerade, blev berömdheter, kallade heteroi, och kunde nå stor kändisstatus och de hade sina salonger dit män kunde komma och beundra dem och ligga med dem. Därför i de historiska berättelserna, från denna tid finns också de berömda männens heteroi omtalade vid namn. Det var alltså inte något fel med otukt eller äktenskapsbrott. Detta var en viktig del av de grekiska samhällslivet och kulturen. Lägg därtill hur enkelt det var för en grek att skilja sig – han hade bara att ta två vittnen och inför dem förskjuta sin hustru – sen var det klart! Enda kravet var att han måste återställa vad kvinnan haft med sig av ägodelar in i hemmet.

Inte underligt att männen i Grekland och Akacia hade problem med att ta till sig vad Paulus predikade för dem. I Apg berättas det att under den andra missionsresan blev Paulus kvar i Korint och predikade i ett och ett halvt år och undervisade Guds ord för dem. Inte illa, klart han också under denna tid om och om igen berört ämnet om äktenskap, familj och skilsmässa. Klart han blivit illa berörd av all synd och orenhet som florerat helt öppet kring honom och församlingen.

Denna situation i den grekiska världen då är helt klart lik, den vi har i västvärlden idag. Vi som kristna är konstant utmanade och utsatta för den våg av moralisk orenhet och synd som sveper in i vår värld och våra samhällen. Därför oerhört viktigt att du som kristen verkligen tar reda på hur Gud både vill och kräver av dig att du ska leva för att representera honom på rätt sätt.

Det kristna äktenskapet är ett heligt förbund instiftat av Gud. I Guds ögon är skilsmässa synd och här måste vi begripa vad som pågår. Den utbredning av skilsmässor som pågår inom Guds församling är ett angrepp från helvetet och måste motarbetas med alla medel. Det är detta vi försöker hjälpa till med via vår hemsida, undervisningspass på video, våra bloggar och vår radiokanal. Men mer om allt detta imorgon…

Fortsättning följer…./Stefan Hallman www.ctvc.se

 

 

Förstår du vad du läser? Dag 54 Äktenskapet

av

Idag ska vi titta på några verser som är egentligen unika för Matteus. Det handlar om äktenskapet och även om både Markus och Lukas har med dessa verser, så har de utelämnat ett begrepp. Nämligen meningen “utom för otukts skull”. Detta står endast i Matteus kapitel 5 och kapitel 19. För att få en bredare förståelse och en större bild vill jag lägga grunden med att berätta om bakgrunden för det kristna äktenskapet och hur situationen i de första kristnas värld såg ut när det gäller äktenskapet. Låt oss först läsa texten från Matteus kap 5:31

31. Det är också sagt: Den som skiljer sig från sin hustru, han ska ge henne ett skilsmässobrev. 5 Mos. 24:1f. Matt. 19:7. Mark. 10:4. 32. Men jag säger er: Var och en som skiljer sig från sin hustru, utom för otukts skull, är orsak till att hon begår äktenskapsbrott*, och var och en som gifter sig med den frånskilda begår äktenskapsbrott*.

När Jesus uttalade dessa ord, så var det en verklig utmaning. Aldrig hade äktenskapet som institution varit så hotat som under den första kristna tiden. Själva familjetanken och tankarna om äktenskap och trohet var i totalt upplösningstillstånd. Kristendomen föddes i en världsmiljö med dubbel bakgrund, nämligen den judiska och den grekisk/Romerska. Därför måste vi studera vilken utmaning som de första kristna hade när de började hävda den kristna äktenskapstanken. Låt oss börja med den judiska synen och bakgrunden när det gäller äktenskapet.

Det finns ingen miljö som höll äktenskapet högre än vad judarna gjorde. Det ansågs som en plikt för varje judisk man att äkta en hustru och att få många barn. Enda undantaget var om han valde att överlåta sitt liv att endast studera Guds lag. Om en man valde bort äktenskapet, sades det att han bröt mot det positiva budet i 1 Mosebok att föröka sig och uppfylla Jorden. Man sade att då “förminskade man Guds avbild i världen” och att man “dräpte Guds efterkommande”.

Egentligen hatade judarna skilsmässor. Man visste vad Gud sagt i Mal 2:16, där Gud uttryckligen säger “Jag hatar skilsmässa”. Rabbinerna hade ett talesätt “Gud har tålamod med de flesta synder, men inte med okyskhet”! “Okyskhet får Gud att ta bort sin härlighet” sade man. Rabbinerna menade att “Guds altare gråter tårar när en man skiljer sig från sin ungdoms älskade”. Så äktenskapet var hållt i stor ära och respekt. Tragiskt nog så kunde man inte leva upp till det idealet. Det grundläggande problemet var synen på kvinnan. En kvinna ansågs vara, inte en jämlik medmänniska, men en sak! Hon var totalt beroende av sin far eller sin man, hon hade egentligen inga rättigheter överhuvudtaget. Därför var det så att en kvinna kunde inte skilja sig från sin man oavsett anledning, men en man kunde skilja sig från sin hustru av vilken anledning som helst! I 5:e Mos 24:1 står det ” Om en man tar sig en hustru och gifter sig med henne och det sker att hon inte finner något välbehag i hans ögon, därför att han har funnit något orent hos henne, låt honom då skriva ett skilsmässobrev till henne och ge det i hennes hand och skicka bort henne från sitt hus.”  Allt en man hade att göra var att skriva ett skilsmässodokument, ge det till sin hustru i två vittnens närvaro och sen skicka iväg henne!

Problemet låg i tolkningen av ordet “orent”. Här fanns det två olika läroriktningar, två olika skolor. Den ena hette Shammai vilken var den strängare inriktningen och den andra, Hillel, var den mer liberala och generösare tolkningen. Shammai menade att “oren” betydde okyskhet, och ingenting annat än okyskhet. Den enda anledningen till skilsmässa var otukt enligt shammai. Men Hillel menade att detta ord ska tolkas att en man kan skilja sig från sin hustru av vilket skäl som helst. T.ex. om hon försaltat maten, om hon gick utan huvudbonad offentligt, om hon talade med en främling på gatan, om hon talade illa om sin mans föräldrar osv osv. Någon Rabbi gick så långt att han menade att det räckte med att en man såg en kvinna som var vackrare än sin egen hustru.

Så när Jesus för fram sin syn på äktenskap och skilsmässa så var det ett laddat ämne. Längre fram ska vi titta grundligare på vad Jesus talade om äktenskapet. Inte minst var ju fariséerna och de skriftlärde oerhört nyfikna på vilken ställning Jesus hade till skilsmässor. Mer om detta i kapitel 19!

Fortsättning följer i morgon, då ska vi se vad grekerna och romarna hade för ståndpunkt i denna fråga!

Stefan Hallman/www.ctvc.se

Förstår du vad du läser? Dag 53 Guds lag

av

27. Ni har hört att det blev sagt till dem i forna tider*: Du skall inte göra hor**. 28. Men jag säger er: Var och en som med begär ser på en kvinna, han har redan gjort hor* med henne i sitt hjärta.  29. Och om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det, och kasta det ifrån dig. För det är bättre för dig, att en del av din kropp går för­lorad än att hela din kropp kastas i helvetet*. (Matt. 10:28, 18:9. Mark. 9:43. *Grek. gehenna.) 30. Och om din högra hand förleder dig till synd, så hugg av den, och kasta den ifrån dig. För det är bättre, att en del av din kropp går förlorad än att hela din kropp kastas i helvetet.

Än en gång är det Guds son som talar. Det är endast han som har auktoritet att ändra betydelsen av Guds lag. Han vänder sig inte mot budordet utan lyfter fram lagens rätta mening. Judarna hade ju som bekant utvecklat ett system och ett hårklyveri kring lagens bud in i “absurdum”. Man menade att det som inte direkt var förbjudet i lagen, det var tillåtet! Så Jesus kommer och lyfter ridån så att lyssnarna ska begripa vad Gud egentligen menar. Enligt Paulus så var lagens främsta mening att vara en spegel i vilken vi skulle se vårt rätta tillstånd. Så även här, människans tillstånd är så fördärvat att hon bär på själva källan till syndiga begär inom sig, i sitt hjärta.

Kom ihåg att äktenskapsbrott var så allvarligt att lagens straff var döden (3 Mos 20:10) ” Om någon begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru skall han som begår äktenskapsbrott med sin nästas hustru döden dö, både äktenskapsbrytaren och äktenskapsbryterskan.”  Så Jesus visar än en gång att det var än en gång inte bara själva handlingen utan också de förbjudna tankarna som var synd i Guds ögon. Hur långt ifrån Guds rena och heliga värld vandrar inte mänskligheten! Men frågan är om någon kan leva syndfritt i detta avseende? Eller menar Jesus att alla är redan äktenskapsbrytare? I denna fråga tvistar de lärde. Men de flesta menar nog att Jesus talar inte om den naturliga normala lusten som är en medfödd del av den mänskliga instinkten och den mänskliga naturen. Inte heller är det tal om en tillfällig blick eller ett ögonblicks impuls utan att man börjar nära och omhulda impulsen tills den upptar hela ens sinne.

Men vi måste dessutom påminna oss om att vid syndafallet skedde en förändring i människans konstitution. De känslor som skulle vara underordnade människans andliga människa, som levde i närhet till Guds väsen, tog istället herraväldet och hennes andliga funktioner blev förlamade vid förlusten av livet i Gud (se Ef 4:17-19) Ordet som används i Matt 5 om dessa begär är “epithymeo” och är enligt Paulus den drift, den motivering som driver den fallna människan. Den människa som är dömd att gå under. Paulus menar också att även hos den pånyttfödda människan finns dessa begärelser och om den troende ger efter och följer dessa krafter in i en livsstil i synd, kan hon inte räkna med att förbli en kristen!

Så det finns verkligen två sidor av detta. Å ena sidan så har vi en fallen natur som vi inte kan bli av med. Men å andra sidan säger Guds ord att vi har som ett efterföljelsens krav att leva i seger över dessa lustar och begärelser. I Romarbrevet 8:13 skriver Paulus”Om ni lever på det sättet kommer ni att dö, men om ni med ande dödar kroppens gärningar skall ni leva”!

I Gal 5 lägger Paulus ut denna kamp i klara ordalag och beskriver dessa, fallna lustar, som köttets begär. “Låt er ande leda er så ger ni aldrig efter för köttets begär. Köttet är en fiende till anden, och anden till köttet. De två ligger i strid så att ni inte kan göra det ni vill”. Gal 5:16-17

Det är denna inneboende, begärelse, från den fallna naturen, som Jesus gör sina lyssnare uppmärksamma på. Här finns en kamp att utkämpa och enligt Nya Testamentet finns det absolut en väg att leva i seger över dessa krafter. Jesus utmanar direkt all felaktig undervisning som tror sig hitta kryphål i lagen för att få frihet till att leva i synd. I vår moderna tid, med all dess liberalisering och kravlösa livsstilsmentalitet, är det mer än aktuellt att förkunna dessa verser med frimodighet!

I Matt 5 talar Jesus också om ögat och handen som följder till synd. Ordet som används här är det grekiska skandalon och bygger på ett ord som har betydelsen bete. Alltså det som sätts i en djurfälla för att locka in djuret. Så ordet kom att få betydelsen “allt som lurar människan in i fördärv”. Ordet användes t.ex. för att beskriva en stötesten på vägen, eller ett rep som spänts över stigen för att få någon att falla. Det användes också om att man grävt en djup grop och täckt över den för att få någon eller något att falla i gropen.

Självklart menar inte Jesus att man bokstavligt ska hugga av sig handen eller riva ut ögat. Men han betonar allvaret i syndens kraft. Att synden kommer faktiskt ta människor till helvetet om de inte lägger om sitt liv. Här får varje människa själva ställa sig inför olika val. Om det finns vanor eller något i min livsstil som är ett djävulens bete för att få mig på fall, är det då inte bättre att offra det och vinna det eviga livet…! Jesus försökte öppna ögonen på sina lyssnare då och han gör det än idag…!

Fortsättning följer…/Stefan Hallman www.ctvc.se

 

 

 

Förstår du vad du läser? Dag 52 Domstol

av

Ännu en bild i bergspredikan att reda ut. För oss verkar kanske bilden lite märklig, men för Jesu dåvarande publik var situationen både verklig och vanlig. Vi läser texten, som vanligt från Svenska reformationsbibelns översättning. (http://www.bibel.se/objfiles/1/SRB)

Matt 5:25. Skynda dig att komma överens med din motpart, medan du ännu är med honom på vägen, så att din motpart inte överlämnar dig åt domaren och domaren överlämnar dig åt rättstjänaren och du kastas i fängelse. 26. Sannerligen säger jag dig: Du ska inte komma ut därifrån, förrän du har betalat till sista öret.

Här beskriver Jesus en situation som var en vanlig syn i både det grekiska, romerska och judiska samhället. 2 personer som är på väg till domstolen för att reda ut sina mellanhavanden. Det fanns en lag i det romerska samhället som sade att den som hade en tvist med någon annan och de inte kunde ordna upp det dem emellan, hade rätt att kalla denne inför domaren. Om då den andre vägrade att komma inför rätten, så kunde han tillkalla ett vittne och helt enkelt tvinga, med våld om så behövdes, personen att komma med till domaren. Bland grekerna fanns det ett förfarande som kallades apagoge, tillfällig häktning. Det innebar att målsägaren själv arresterade den anklagade. Han grep honom i rocken vid halsen, och höll honom så hårt, och på ett sådant sätt, att om den anklagade försökte vrida sig ur, riskerade att strypas. Detta fodrade att den anklagade hade blivit tagen på bar gärning. Det var vanligast vid tjyveri, klädstöld, ficktjyveri, inbrott och kidnappning (kidnappning av duktiga slavar var ett vanligt brott i grekland) Det kunde också handla om att någon tog fast någon som blivit utvisad ur staden eller någon som blivit berövad sina medborgerliga rättigheter. Så det var inte ovanligt att man såg två personer på väg till rätten i det grekiska samhället, den ene fasthållen av den andre.

När det gällde det judiska förfarandet till vilket Jesus förstås hänvisar, så handlade det oftast om pengaskuld och om inte skulden reglerades, eller man gjorde upp i godo, skulle allt ner till minsta mynt betalas. Dessa fall skulle avgöras av stadens lokala äldsteråd. Man satte en datum för när målsägaren och den anklagade skulle komma inför rådet. I en liten stad eller by var det mycket möjligt att man kunde se dem på väg till rådet tillsammans. Om en man blev dömd skyldig, överlämnades han åt domstols polisen. Matteus kallar denne person för hyperetes, medan Lukas kallar personen vid det mer vanliga praktor (Luk 12:58). Denna domstols polis hade som uppgift att se till att skulden blev reglerad men om det inte skedde, skulle han fängsla den skyldige till dess skulden var betald.

1) Här handlar det först om ett praktiskt råd till lyssnarna, se till att medan ni är på väg till domaren, att göra upp med din motpart för att inte få problem. Ödmjuka dig i tid, redan under vägen till rätten. Du kommer inte undan! Många gånger kan sådana situationer utvecklas till något mycket värre och mycket mer långvarigt. Hela släkter kan bli indragna och utvecklas till historiska släktfejder mellan familjer. Detta till skada för byn eller samhället där man gemensamt bodde.

2) Men framför allt är ju detta en bild Jesus använder för att betona något mycket allvarligare. I den bilden så är människan den skyldige och är på väg till domaren som är Gud. Detta handlar om den ultimata skulden och det ultimata eviga straffet. Här är det verkligen kris. Här finns det ingen chans att komma undan. Här gäller det att inse detta och ödmjuka sig i tid. Gud är den yttersta auktoriteten, det finns ingen högre instans eller position. Det är honom man syndat mot, uppror mot den Allsmäktige och evige Guden. Detta kräver lagens strängaste straff…fördömelse från Honom som är av evighet. Utestängning från Guds ljus och kärlek i evighet. Därför…Hör vad Jesus säger…ditt beslut får avgörande betydelse för hur din evighet kommer att gestalta sig… Att ödmjukt omvända sig är en lösningen…Gör det!

Fortsättning följer…/Stefan Hallman www.ctvc.se

Förstår du vad du läser? Dag 51

av

Idag handlar texten om att offra inför Gud och allvaret i att inte ha gjort upp sin sak med andra innan man kommer till Gud med sitt offer.

Matt 5:23. Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig, 24. så lämna din gåva där framför altaret, och gå först bort och för­ sona dig med din broder, och kom sedan och offra din gåva.

När Jesus sade detta i bergspredikan så var det välkänt för judarna. Han återgav egentligen en urgammal princip från judendomen. Principen var enkel; Om någon begick en felaktig handling så stördes relationen mellan honom och Gud och offret var tänkt att återställa den relationen. Men två saker måste nämnas här; 1) Det var aldrig så att offret kunde försona medvetet framkallad synd. Det kallades av judarna “att synda med handen högt”. Om en människa syndade obetänkt, att i ett ögonblicks passion eller frestelse begick en överträdelse, så var offret en framkomlig väg för att bli återupprättad hos Gud.Men om en man med öppna ögon, genomtänkt och medvetet begick en synd så hjälpte inte några offer. 2) Om offret skulle vara effektivt, så måste offret inkludera syndens bekännelse och sann omvändelse, och sann omvändelse medför också att man vill återställa och återföra eller återupprätta det som syndaren gjort.

Den stora försoningsdagen i Israel var ju till för att försona hela nationens synd. Men judarna var helt klara på att inte ens offret på stora försoningsdagen kunde ge förlåtelse om inte man först var försonad med sin nästa.Klyftan mellan Gud och människa kunde inte överbryggas förrän klyftan mellan mig och min nästa var övervunnen. T.ex om någon kom för att offra då han hade begått en stöld, så var hans offer meningslöst så länge han inte återfört det stulna till sin ägare, och om man upptäckte att det stulna inte var återställt så betraktades offret som orent och fördes utanför templet och förstördes.

En del offer var ställföreträdande.Tanken med detta var att ett ställföreträdande offerdjur utsågs. Den som ville komma inför Gud fick då placera sina händer på djurets huvud och överföra sin synd till djuret under det att han högt bekänner ” Jag bekänner Gud att jag syndat, jag har varit ond, jag har gjort uppror, jag har gjort……(synden detaljeras), men jag omvänder mig, detta offer är för min synd”.

Jesus tecknar en levande bild för oss då tillbedjan aldrig offrade själv sitt offer. Han hade ju först att ta sig igenom tempel ingången, passera olika separerade förgårdar; hedningarnas förgård, kvinnornas förgård och männens förgård. Därefter kom han till prästernas förgård och dit in kunde ingen lekman gå. Där fick den som skulle offra stanna vid ett staket och räcka över sitt offer till en präst och lägga sina händer på det och bekänna sin synd. Men om offret ska vara gällande måste han överbrygga klyftan till sin nästa. Vi minns att Jesus är vår perfekta överstepräst och påminner oss att han känner och vet hur vi har det, dock utan synd, som det står i hebreerbrevet…

På detta sätt gör Jesus bilden klar för oss; vi kan inte räkna med att vara försonade hos Gud om vi inte ser till att vara försonade med vår nästa där det är möjligt och dessutom följer de praktiska konsekvenser som det innebar; så långt det går återbörda eller återställa det som förstörts eller stulits vid syndatillfället.

Ibland kanske någon undrar varför Gud känns långt borta eller varför man inte får svar på bön. Då är det dags att börja rannsaka sig själv, tänka igenom hur man lever sitt liv om det inte finns något eller någon man måste göra upp med. Många gånger sker ju detta vid t.ex. nattvardsfirandet. Detta återkommer vi till senare. Men helt klart, det kristna livet är ingen lekstuga och Gud låter inte gäcka sig. Tro inte att du kan lura Gud, han har dessutom sista strået. Det är endast han som känner ditt hjärta. Så det är bäst att göra upp här och nu innan det är för sent…Det är enda lösningen!

Fortsättning följer…/Stefan Hallman www.ctvc.se

Förstår du vad du läser? Dag 50 Gehenna

av

Idag fortsätter vi med att i bergspredikan studera Jesu förstärkningar av lagen. Vi ska titta vad de olika orden, “dumhuvud” och “dåre” står för. Vad menar Jesus med detta?

Matt 5.22. Men jag säger er, att var och en som blir vred på sin broder utan giltigt skäl*, han blir skyldig under domen, och den som säger: Ditt dumhuvud** till sin broder, han är skyldig inför Stora rådet. Men den som säger: Din dåre, han är skyldig till helvetets*** eld.

Ordet för dumhuvud är Raka på grekiska och ordet för dåre är moros på grekiska. Raka, översatt i texten till dåre, är ett för milt uttryck. Ordet är nästan omöjligt att ge en bra översättning. Det uttrycker egentligen mer av hur man säger, alltså själva tonen i vad man uttrycker. Det handlar om förakt. Att kalla någon för raka, var att kalla honom  för hjärnlös idiot, en dum dåre, tomskalle eller klumpig idiot. Det uttrycker att en man avvisar en annan med arrogans och förakt. Någon har översatt det med “jag spottar på dig”. Om man blev vred på någon skulle man hamna under dom sa Jesus. Men att kalla någon för raka, skulle generera en värre dom. Då skulle man bli ställd inför stora rådet, judarnas högsta domstol. Det är som Jesus skulle ha sagt att – den inbitna, långsinta vreden är en svår synd, men föraktets synd är värre!

Det finns olika orsaker till att man blir föraktfull mot sin nästa. Det kan ha med att man är född i en “finare” familj att göra. Det kan vara pengar och makt som är orsaken. Man kanske tycker att man är mer intelligent än andra. Det intellektuella snobberiets förakt är nog det värsta. Då är man inte öppen för förändring. Om det är något som alla visa människor har gemensamt är det deras insikt om sin egen obetydlighet. Går man med förakt i sitt hjärta mot andra, då är det illa ställt och man borde knappast kalla sig kristen.

Men nu går Jesus vidare och talar om att någon kallar en annan för dåre. Detta är också en alldeles för mild översättning. Ordet är moros. Ordet betyder ursprungligen slö, håglös. trög och kom därför att betyda dum. Men egentligen handlar det inte om ointelligens utan att göra fel val och uppföra sig på fel sätt. Det lutar mer åt att ha fel moral. Därför är moros ett allvarligare ord och innehåller en mer kränkande betydelse än ordet raka. Ordet används t.ex. om de oförståndiga flickorna i Matt 25, som inte hade vett nog att se till att ha olja i sina lampor då brudgummen kom. De uppförde sig mer förkastligt än oförståndigt egentligen även om det rörde sig om bägge delarna. Även mannen som byggde sitt hus på sanden kallas för moros. Matt 7:26. Detta är ett typiskt exempel på en man som handlar både oförsvarligt och oförståndigt – vettlöst handlade han. Att kalla någon för moros, var att smäda en person, att ifrågasätta hans moraliska karaktär och därför förtjänade det en strängare dom enligt Jesus.

Till sist ska vi titta på ordet Gehenna. Det vi vanligtvis kallar helvetet.Det används flitigt i nya testamentet. Men det är ett ord som har historisk förankring och kommer egentligen från den geografiska platsen Gehinnom dalen som ligger sydväst om Jerusalem. Det var den ökända dal där kung Ahas en gång hade introducerat den hedniska guden Molok för judarna, till vilken man offrade barnen genom att bränna dem levande på ett altare. 2 Krön 28:3. Kung Josia, som reformerade gudsdyrkan av Jahve till judarna, lär totalförbjuda moloktillbedjan och bestämde att platsen för evigt skulle vara fördömd. Resultatet blev att Hinnor dalen blev en plats dit allt avfall och sopor fördes från Jerusalem och brändes upp.Det blev som en allmän förbränningsugn. Alltid brann det en eld där och röken låg tjock och illaluktande över dalen. Så Gehenna blev i folkets medvetande lika med en plats dit allt orent och förbannat fördes. En plats där allt värdelöst och ont brändes upp. Platsen i folks medvetande fick illustrera en mycket mer fasansfull plats. Det eviga helvete som är berett för satan och hans änglar. En plats dit dessvärre även människor en gång kommer att hamna…

Så vad Jesus säger är att den som bär på en inbiten vrede är illa och förtjänar dom. Den som föraktar sin nästa och “spottar på honom” skall dömas inför högsta domstolen. Men den som förstör en mans rykte, svärtar ner honom å det grövsta, förtjänar inget bättre än att föras till det brinnande Gehenna. Detta är ord och inga visor. Att vara en Jesu efterföljare kräver disciplin och överlåtelse. Kristendom är ingen lekstuga för självupptagna och överlägsna intellektuella. Däremot är det en fristad för de visa, de som upptäckt att de själva inte räcker till. De som sträcker sig efter Kristi nåd och barmhärtighet. De som respekterar och hjälper sin nästa. De förtjänar varken fällande dom av högsta domstolen eller att kastas i ett evigt helvete. De tillhör framtiden och den eviga himlen. Hoppas du är med bland dem.

Fortsättning följer…./Stefan Hallman www.ctvc.se

 

Förstår du vad du läser? Dag 49 Vrede

av

Jesus kom alltså och talade med en självklar auktoritet, kom och omtolkade den heligaste texten i världen. Judarna tog emot det åtminstone tills de skriftlärde samlat mod till att ifrågasätta honom.

Men det radikala låg inte bara i att Jesus ifrågasatte skriften, det mest utmanande låg i vad hans nya bud befallde. Låt oss se på Matteus 5:21-22 ”

21. Ni har hört att det blev sagt till dem i forna tider: Du skall inte dräpa, och den som dräper, han blir skyldig under domen. 22. Men jag säger er, att var och en som blir vred på sin broder utan giltigt skäl*, han blir skyldig under domen, och den som säger: Ditt dumhuvud till sin broder, han är skyldig inför Stora rådet. Men den som säger: Din dåre, han är skyldig till helvetets eld. “

Judarna hade ju fått budorden när Mose steg ner från Sinaiberg. I den heliga lagen som var skriven på stentavlor direkt av Guds finger, stod det bl.a.” 2 Mos 20:13. Du skall inte dräpa.” Jesus säger inte till dem “ni har läst” utan “ni har hört”, detta då de flesta inte kunde läsa skriften. Det var vanligt folk som lyssnade på Jesus. Men Jesus kommer nu och förstärker detta bud och menar att den som blir arg på sin broder kommer under dom osv. Detta måste varit omskakande för lyssnarna. Det är ju en sak att dräpa någon, det lyckas väl de flesta undvika. Men att undgå att ens bli arg på någon, det måste ju vara omöjligt.! Detta “utan giltigt skäl” finns ej med i de större grundtexterna. Därmed blir det ett totalförbud mot vrede. Det handlar därför inte bara att undvika att slå en man, men t.o.m att undvika att ens ha onda tankar mot honom i sitt hjärta. Grekiskan har två olika ord för vreden. Thymos, är den vrede som kommer som ett torrt strå antänt av elden. Alltså en häftig uppflammande vrede som snabbt lägger sig. Men det fanns också orgé, vilket handlar om en långlivad vrede, inbiten, som man när och vårdar med tiden. En vrede man inte vill ska försvinna. Det är den vreden som dömas inför domstol.

Det fanns en sådan domstol i alla städer och byar. I den lilla byn, med färre än 150 personer, bestod domstolen av tre personer, i de lite större byarna av 7 och i de städerna av 23 personer. Så Jesus fördömer vreden, men det är fler som gör. Jakob 1:19-20 “19. Därför*, mina älskade bröder, ska varje människa vara snar till att höra, sen till att tala och sen till vrede. Ords. 17:27. *UN: Detta vet ni. 20. För en mans vrede åstadkommer inte det som är rätt inför Gud”. Paulus skriver i Kol 3:8 “8. Men lägg nu också ni bort allt detta: vrede, ilska, ondska, smä­delse och skamligt tal från er mun.”

Att bli vred är en sak, om det handlar om att bli vred på orättvisa och ondska. Den heliga vreden visade också Jesus. Han välte borden för penningväxlarna i templet och jagade iväg dem med en reppiska. Men när vi talar om den själviska vreden som ligger och pyr på insidan, ligger på lur som en orm i en mans hjärta så är det rena ondskan. Den kan inte tillåtas, den är totalförbuden och ett sådant tillstånd får en kristen inte tillåta sig att befinna sig i. Då har man Gud emot sig och man drar på sig Guds dom och Guds vrede.

Kämpar du med sådan bitterhet och inre vrede kommer det till slut äta upp dig inifrån och göra dig sjuk! Detta får du börja bearbeta och driva ut ur ditt hjärtas lustgård. Den vreden är planterad utifrån någon orätt begången mot dig och bygger på att du ska hämnas. Men du måste överlåta hämnden åt Herren. Jesus vill förlåta dig och ge dig frid, överlåt dessa känslor till honom. Förlåt den som skadat dig. Man kan ha en rättmätig vrede, det har de flesta, men det betyder inte att det är rätt att ha den kvar. Självklart finns det orsak till att man utvecklar vrede mot en broder. Men man måste göra sig av med den. Att förlåta och gå vidare är enda möjligheten.

Förlåtelse är att ge bort som gåva min rätt att döma någon. Att trots att jag har alla skäl i världen att döma och fördöma någon, så…ger jag bort det som en gåva. Jag förlåter för att jag själv blivit förlåten. Det är en kristen, mogen och helgad attityd. Det är Jesus som visat oss vägen. Det är enda lösningen…!

 

Förstår du vad du läser? Dag 48 Skriften!

av

Innan vi fortsätter att i detalj studera resten av kapitel 5 i Matteus måste vi klargöra en sak. I denna text slår Jesus fast något som är av oerhörd vikt, kanske något av det viktigaste Jesus visade i hela sin tjänst. Nämligen med vilken auktoritet han talade. När Jesus talat färdigt var reaktionen bland folket “ Matt 7:28. Och det hände sig, att när Jesus hade avslutat detta tal, var folket mycket häpna över hans undervisning. 29. För han undervisade dem med makt, och inte som de skriftlärda.” Så uttrycker också Markus i sitt evangelium om Jesu auktoritet “Mark 1:22. Och de blev mycket förvånade över hans lära, för han undervisade dem så som en som har auktoritet och inte så som de skriftlärda”.

Det är svårt för oss att förstå med vilken chock Jesu anspråk, måste ha drabbat judarna. I detta avsnitt och genomgående i NT, så säger Jesus att han har auktoritet att omtolka skriften. Uttrycket…”Ni har hört…Men Jag säger er…” ett uttryck som kommer i flera varianter på många ställen i NT, är egentligen oerhört. En man som kommer och sätter sig över skriften måste antingen vara sänd av Gud eller en sinnessjuk galning! Judarna höll skriften för att vara absolut helig och absolut gudomlig, man kan inte överdriva den vördnad de hade för skriften. Rabbinerna sa “Den som förnekar att lagen är från himlen har ingen del i den kommande världen”. De sade också “Att om någon säger att skriften är från himlen, men ifrågasätter någon liten vers och påstår ;”att där var det Mose som talade med egen mun och inte Gud”. Då drar han på sig Guds dom. Han har förnekat Guds ord, han har visat förakt för det heliga vilket slutar med själens förintande”

Varje synagogsgudstjänst började med att man högtidligt tog fram bokrullarna ur skåpet, som kallas arken, och bar dem runt församlingen i lokalen, och församlingen visar sin vördnad för skrifterna. Så högt värderar judarna skrifterna. Men där står Jesus och citerar skriften och säger emot den 5 gånger i detta kapitel. Han går alltså emot den heligaste texten i världen och ersätter den med sin egen undervisning! Jesus hävdar här att han har makt över den lag, som enligt judarna var totalt oberörbar och oföränderlig för evigt. Inte heller diskuterar Jesus eller försöker bevisa att han har rätt att göra så. Han bara gör det. Lugnt och stilla bär han fram det med självklarhet och utan tvivel på att han har rätt.

Ingen har någonsin gjort på detta sätt.Om en rabbin citerade skriften började han alltid med “Så säger HERREN”. Aldrig att han skulle vågat blanda in någon personlig auktoritet överhuvudtaget, han var endast ett språkrör för vad Gud sagt och befallt honom. De skriftlärde och rabbinerna vågade inte ens ha en egen åsikt utan att förankra den i vad någon eller några andra rabbiner sagt i gången tid. Men Jesu ord krävde ingen annan auktoritet än det faktum att det var Han som sa det! Han var sin egen auktoritet. Det fanns ingen någonsin som gjort eller skulle våga göra vad han gjorde. Antingen var Jesus unik eller galen. Antingen hade han storhetsvansinne eller också var han Guds son!

Det finns situationer när en människa inte ens behöver öppna munnen, man vet att den personen är i auktoritet. Det märks på att atmosfären i rummet förändras. Människorna runt omkring en reagerar, det går som ett ohörbart sus genom de församlade. Så var det för Jesus. En man med auktoritet behöver inte kräva den. Antingen har han den eller inte. När presidenten kliver in i rummet, för att möta pressen så tystnar alla journalister. Alla vet att här kommer auktoriteten och vi får spetsa öronen.

Så var det med Jesus. Han tog mänsklighetens högsta visdom och korrigerade den. Detta på grund av att han var den han var! Ingen kan lyssna till vad Jesus säger utan att förstå att detta är Guds ord, och i jämförelse med det är allt annat skrivet meningslöst och alla annan visdom bara dumhet!

Låt oss läsa Guds ord med vördnad och lyssna på vad Jesus säger. Där har vi lösningen!

 

Fortsättning följer…/Stefan Hallman..www.ctvc.se

Förstår du vad du läser? Dag 47 Lagens fullbordande

av

Idag läser vi Matt 5:17-20, texten är från reformationsbibelns översättning den finner du på nätet (http://www.bibel.se/bibeln/reformationbibeln-nya-testamentet_787).

17. Tro* inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva, utan för att fullborda. 18. För sannerligen säger jag er: Förrän himmel och jord förgås, ska inte en minsta bokstav* eller en enda prick** i lagen förgås förrän allt har skett.Matt. 24:35. Luk. 16:17, 21:33. (*Grek. iota, som är den minsta bokstaven i det grekiska alfabetet. **Det minsta strecket i en hebreisk bokstav.) 19. Därför, den som upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, ska kallas den minste i himmelriket, men den som håller dem och lär så, ska kallas stor i him­melriket. Jak. 2:10. 20. För jag säger er, att om er rätt­färdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, så ska ni inte alls komma in i himmelriket.

Det är intressant att Jesus säger att han kommit för att fullborda lagen. Han själv bröt ju flera gånger mot lagens bud! Han iakttog inte de noggranna handtvättnings reglerna. Han bröt mot sabbatsbudet då han helare sjuka på sabbaten, vilket var förbjudet enligt lagen. Faktum är att han dömdes och dog som en lagöverträdare. Trots det så talar han här om lagen med en oerhörd respekt och betonar att inte minsta prick eller minsta bokstav i lagen ska förgås förrän allt har skett. Minsta bokstaven är jota och minsta pricken är ju endast en litet streck av en hebreisk bokstav. Han talar också om konsekvensen av att ifrågasätta och förminska lagens bud.

Nu måste vi reda ut begreppen lite om vi ska få fason på det här. Judarna hade nämligen olika betydelser när de talade om lagen; 1) De menade De tio budorden, 2) De menade de fem Moseböckerna (Pentateuchen=de fem bokrullarna) Vilket var de absolut viktigaste för judarna 3) De talade om lagen och profeterna, vilket oftast var ett uttryck för hela Gamla testamentet. Men framförallt menade de 4) Den muntliga lagen, eller de skriftlärdas lag. Det var framförallt denna lag som användes så flitigt av fariséerna och de skriftlärde som både Jesus och Paulus fördömde med kraft.

Så vad var då denna muntliga lag för något? Jo, faktum är att i gamla testamentet finner man inte så väldigt detaljerat påbud och lagar för den enskildes liv. I de tio budorden finner man vägvisning i stora drag, där varje människa har att leva i relation till de enskilda buden. Alla buden är var och ett, ett uttryck för Guds principer för våra liv här nere. Men det är inga detaljer skrivna. Inga tolkningar hit och dit som ska reglera alla aspekter av våra liv. Det är den stora bilden vi ser i budorden och det är den som Jesus kommit för att fullborda. Men för judarna så var inte detta nog. De ville absolut ha alla detaljer klara för sig. De menade att om något inte fanns beskrivet tydligt i texten så måste själva meningen med texten sökas implicit. Dvs att sanningen fanns där men man måste söka och bedja och diskutera med de lärde tills man hittade en lösning på livets olika problem och frågeställningar. Det är ut ur detta arbete som själva gruppen av skriftlärda växte fram. Genom århundraden ända fram till 300 talet e.kr. så kallades dessa lagar för “den orala lagen” eller “de skriftlärdas lag”. Den lagen var alltså ett resultat av kanske 1500 års stötande och blötande, mumlande och diskuterande, bedjande och vädjande av de skriftlärda judarna.

Fariséerna var ju en falang av de skriftlärde som gick allra längst. De överlämnade hela sina liv för att följa denna stränga lag. Här handlar det om flera tusen lagar gällande alla möjliga små detaljer. Vi kan titta på några exempel för att förstå bättre vad det handlar om. I lagen står det att man ska helga vilodagen. Alltså inte arbeta. Men vad menar Gud med arbete? Att bära en börda är arbete. Men vad är då en börda? Så då säger de skriftlärdas lag att “en börda är mat likvärdig en vikt av ett torkat fikon, det är vin nog för att fylla ett glas, mjölk nog för en man att svälja, honung tillräckligt för att lägga på ett sår,vatten nog för att tvätta ögonen, papper nog för att kunna skriva ner en notis, tillräckligt med bläck att skriva två bokstäver, vass nog för att kunna göra en penna osv. Så fortsatte det i oändlighet.

Det var dessa lagar som Jesus gick så hårt emot. Han fördömde fariséerna, se t.ex. i det 23 kapitlet hos Matteus: Matt 23:23. Ve er, skriftlärda och fariseer, hycklare, som ger tionde av mynta och dill och kummin men försum­mar det viktigaste i lagen: domen*och barmhärtigheten och tron. Detta borde ni göra utan att försumma det andra. 3 Mos. 27:30. 4 Mos. 18:21. Mik. 6:8. Luk. 11:42, 18:12. *Alt. övers.: rättvisan. 24. Ni blinda ledare, som silar bort myggen men sväljer kamelen. Inte underligt att Jesus var hård mot fariséerna, Jesus menade att deras bud och livstil t.o.m. stängde själva himlen för folket.

På 300-talet samlade man dessa lagar i olika böcker, kallade Mishna. De utgör 63 olika lagsamlingar och skrivna i en bok blir det 800 sidor! Men sen kom man på att dessa lagar måste ju också förklaras och så blev det ett stort verk till kallad Talmud. Det finns 80 olika utgåvor av Talmud. Så nog har de ortodoxa judarna mycket att följa och diskutera!

Men det var ju inte dessa lagar Jesus kom för att fullborda. Han kom och fullbordade lagen som helhet, Jesus visade oss hur en människa som lever helt efter lagen ska leva. Lagens fullhet är nämligen kärlek till Gud och människan. Jesus visade oss den perfekta kärleken, den utgivande, självuppoffrande kärleken som t.o.m ger sitt liv för sina vänner. Som visar lydnad ända in i döden.

Om du vill följa Guds lag, stirra dig inte blind på alla mänskliga måsten och bud. Se på Jesus, han har visat vägen. Det är honom vi ska följa och efterlikna. Gör du det så går du rätt. Kom ihåg den rike mannen som kom till Jesus. Han menade sig hållit buden sen sin ungdom. Men ett fattades honom – sälj allt och kom sedan och följ mig, sa Jesus. Det är att hålla buden. Följ Jesus. Älska Herren av hela din själ och ande och av all din kraft. Gud är god och värd att älska. Se på Jesus varje stund. Där har vi lösningen.

Fortsättning följer…../Stefan Hallman www.ctvc.se

Förstår du vad du läser? Dag 46 Världens ljus!

av

Jag forsätter med undervisningen i bergspredikan. Det handlar om ljus. Det är en stor ära för oss kristna att bli omtalade som världens ljus. För det var det Jesus sade om sig själv…”Jag är världens ljus” Joh 9:5. Så när Jesus befallde att vi kristna skulle vara världens ljus, befallde han inget mindre än att vi skulle vara som Honom själv! Men nu till texten, som vi som vanligt hämtat från svenska reformationsbibelns översättning (http://www.bibel.se/bibeln/reformationbibeln-nya-testamentet_787).

14. Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg. Joh. 8:12. 2 Kor. 4:6. Fil. 2:15. 15. Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan*, utan på ljusstaken, så att det lyser för alla dem som är i huset. Mark. 4:21. Luk. 8:16, 11:33. *Ett sädesmått av trä. 16. Så låt ert ljus lysa inför män­niskorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader, som är i himlarna.

När Jesus använde detta uttryck så var det ett välkänt uttryck för judarna. Man talade t.ex om Jerusalem som “ett ljus för hedningarna” och när man talade om en berömd rabbi så sa man att han var en “lampa i Israel”. Utifrån detta får vi också en liten aning om vad Jesus menade. Judarna visste att det var inte de själva som tänt ljuset i Israel, det var ett Guds verk. Inget de kunnat göra själva. Det var ett ljus som tillhörde himmelens Gud, det var lånat. På samma sätt är det med de kristna, de kan inte i egen kraft bli världens ljus. Det går inte. Vi ska återspegla ljuset som kommer från Herren. Det ljus vi har kommer från vår insida, vi är endast ett återsken av Kristus som bor i våra hjärtan. Vi skulle vara som en skinande brud, som strålar på grund av den kärlek till sin brudgum som hon bär på i sitt hjärta. Några saker att tänka på när det gäller ljuset;

1) Ett ljus är något som i första hand är till för att synas! De lampor man hade på denna tid var inte mycket mer än ett fat med olja med en flytande veke i. Om man betänker hur mörka husen var, de var byggda egentligen utan fönster, kanske ett cirkelrunt hål högt upp på väggen, men annars inga andra öppningar. Så hade man endast dessa primitiva, svårtända ljusstakar och om man mitt i natten var tvungen att gå på toa t.ex. skulle man ha med sig ljuset att lysa upp vägen med. För att inte ljuset skulle slockna ställde man det under en lerkärls skäppa till skydd för regn och vind. Men dess huvudsakliga uppgift för ett ljus är att synas. Det finns därför egentligen inget som heter att man är lärjunge i hemlighet, för antingen kommer hemligheten förstöra lärjungaskapet eller så förstör lärnungaskapet hemligheten! Det är bara så, fatt följer man Jesus så är det en offentlig handling. Man lämnar mörkrets furste och går ut i hans underbara ljus. Därför bör man inte döpas i smyg osv. Visst finns det hemliga kristna, som av olika skäl måste smyga eller hålla sin tro dold. Men alla kristna är kallade att låta Guds ljus skina genom dem.

2) En kristens ljus ska ju inte bara skina i kyrkan. Om man lämnar sin tro vid kyrkporten när man går hem från mötet så är det något som är tokigt. Det är ju självklart att den kristnes liv ska lysa igenom var han än går fram i livet. Oavsett vem han möter eller har att göra med så ska den kristna livsstilen, Jesu kärlek och ljus synas och påverka och peka på Gud. Lika frälst som man är i kyrkan på Söndagen ska man vara på jobbet, skolan, affären, i bilen, eller vad du än går fram. Man kan inte ha ett liv på jobbet, där man låter som de andra, ser ut som alla andra, ha en livsstil som alla andra och sen komma och spela helgon i kyrkan…! Däremot kan man komma från kyrkan och sprida evangelie ljus och ge världen hopp. Jesus sade att vi är världens ljus, inte Kyrkans ljus!

3) En kristens ljus ska också vara ett ledningsljus. Alltså ,att precis som båtar och skepp ska ta sig fram i kanaler och in i farleder, så leds ju de av olika fyrar och ledningsljus, på samma sätt kan vi kristna visa vår omgivning på rätta vägen. I praktiken kan det betyda att vid olika situationer våra handlingar visar vägen att följa. Ta t.ex. en situation på jobbet, där någon arbetskamrat mobbar en annan. Ingen vågar öppna munnen och säga ifrån trots att alla vet att det är fel. Då kan du som kristen, ta till orda och gå i försvar för den mobbade och alla andra kommer säkert stämma in i vad du gör. Men det behövdes någon som vågade visa vägen. Det är du som kristen som ska vara ett ledningsljus för andra. Men framför allt ska du vara där när andra behöver dig. Många ser i hemlighet upp till de kristna och förväntar sig att du ska finnas där då det hettar till eller händer något. Du är världens ljus och kan visa vägen till himlen.

4) En kristnes ljus, kan också vara ett varningsljus! Det kan vara så att du som kristen ser vad andra inte ser. Om någon är på väg att ta ett riktigt dåligt beslut i sitt liv. Kanske det har med relationer att göra eller någon omoralisk handling som kan ge väldigt obehagliga konsekvenser, så måste du vara ett varningsljus. Här är det fara å färde! Detta kan vara obekvämt och obehagligt, man ska ju inte lägga sig i eller hur… Men ibland är det absolut nödvändigt. Om t.ex. en kristen arbetskamrat kommer och berättar att hon ska börja en yogakurs då är det din plikt att varna henne för detta, att det kan leda till att hon blir djupt indragen i hinduistisk meditation som är direkt skadligt för hennes liv…osv. Visst kan man vara ovislig i sitt sätt att gå fram, men man kan ju också gå fram med visdom man fått från Gud, och rädda människor från katastrofer.

Vi kristna ska vara ett ljus som syns, som kan leda andra rätt, vi ska också vara ett varningens ljus om det behövs. Låt oss skina för Jesus, låt oss ge världen hopp och förmedla Guds härlighet till människor vi möter oavsett det är i kyrkan eller ute i världen.

Fortsättning följer…./Stefan Hallman www.ctvc.se

Förstår du vad du läser? dag 45 Saltförbund

av

Vi fortsätter att fundera över vad Jesus talar om i Matt “5:13. Ni är jordens salt, men om saltet mister sin sälta, med vad ska man då salta? Till inget annat duger det till än att kastas ut och trampas ner av människorna.” Igår skrev jag om saltets olika positiva egenskaper; att rena, bevara och smaksätta. Det finns många intressanta bibliska tankar gällande salt. I GT finns begreppet saltförbund,varvid det menas förbundet mellan Gud och människa 4 Mos 18:

19. Alla de heliga upphöjelseoffer som Israels barn offrar åt HERREN, har jag gett dig och dina söner och dina döttrar med dig, som en evig rättig- het. Det är ett evigt saltförbund inför HERREN för dig lika väl som för dina efterkommande.”

Likaså läser vi i 2 Krön 13:4-5 “Abia steg upp på berget Semarajim i Efraims bergsbygd och sade: “Hör mig, du Jerobeam, och ni, hela Israel. 5 Skulle ni inte veta att det är Herren , Israels Gud, som har gett kungadömet över Israel åt David för evig tid, åt honom själv och hans söner, genom ett saltförbund? 

På arabiska var ordet för salt och förbund samma ord. Om en arabisk nomad tagit emot en gäst i sitt tält och ätit salt tillsammans med honom, är han förpliktigad att beskydda gästen så länge han stannar hos honom.Detta gäller om det så vore hans värsta fiende som har kommit till honom. Saltet är då ett tecken för vänskap och trohet.

Saltet, i Israel, som för övrigt fanns i obegränsade mängder, den som varit i trakten av Döda havet vet det, skulle ju användas vid alla offer i tabernakel och tempel. 3 Mos 2:13 “13 Alla dina matoffer skall du beströ med salt. Du skall inte låta saltet i din Guds förbund fattas på ditt matoffer. Till alla dina offer skall du offra salt.”

Saltet användes också som medicin och ansågs, som jag nämnde igår, ha en renande och antiseptisk funktion. Därför gned man in nyfödda barn t.ex. med salt. Hes 16:3 ff Så säger Herren, Herren till Jerusalem: Från Kanaans land kommer du och där är du född. Din far var en amoré och din mor en hetitisk kvinna. 4 När du föddes skar ingen av din navelsträng, du blev inte tvättad ren med vatten och inte heller ingniden med salt och lindad. “

Men om det finns för mycket salt i jorden skapas ofruktbara förhållanden 5 Mos 29:22f  ” när de ser detta lands plågor och de sjukdomar som Herren slagit detta land med 23 – svavel och salt och en helt förbränd jord, som inte kan besås och inte ge någon gröda och där ingen växtlighet kan skjuta upp, en ödeläggelse som när Herren i sin vrede och förbittring omstörtade Sodom och Gomorra, Adma och Sebojim “.  Likaså brukade en erövrande armé som fullständigt ville utplåna en plats, jämna den med marken och beströ platsen med salt. Så skedde t.ex. med Jerusalem år 134-135, efter BarKochba upproret, då kejsar Hadrianus lät plöja ner Jerusalem och beströ platsen med salt, för att sen bygga upp en romersk stad på platsen , Aelia Capitolina.

Så när Jesus talar om att vi är jordens salt, så har det en djupare betydelse. Speciellt om vi betänker att han menar att saltet kan mista sin sälta. Rent fysikaliskt så mister inte salt sin sälta över tid. Men det sker om det får närkontakt med rå och fuktig jord eller blir utsatt för stark värme. Bilden Jesus använder kan också härröra från de ugnar man byggde utomhus, där man, för att förhindra att värmen och elden spreds ner i marken, grävde ur jordlagret och fyllde det med ett lager salt. Efter några år kanske man rev ugnen, detta saltlager ansågs då värdelöst och sparkades ut på backen och trampades ner!

Så om vi sammanfattar dagens information om att vi ska vara världens salt, som kan mista sin sälta. Detta har med vår förbundsrelation med Gud att göra. Så länge vi lever med Guds salt i oss, Dvs.Guds ord, Guds Ande och Jesu blod, så beskyddas vi, vi är i förbundet och bevaras ofördärvade och renade. Detta salt i våra liv, kan också vara en bild för att vi ska utgöra själva fundamentet för platsen där Guds eld ska falla och brinna. Men det renande saltet i oss utgör också ett hot. Vi vet att Gud har dömt världen på grund av synden och saltet påminner oss om att vår Gud är en helig Gud som man inte kan lura. Precis som saltet kan börja ruttna och lukta illa då det kommer i kontakt med fel element i marken, så kan också vårt salt, vårt gudsförbund, börja lukta ruttet för vår omgivning. Den människa som skulle vara ett föredöme i liv och verka mot syndens inflytande destruktiva kraft, blir nu en hycklare. En låtsaskristen, ett skal utan innehåll. En människa som hamnar under en dom, ett uttalande från Jesus i Uppenbarelseboken “3:15. Jag vet om dina gärningar, att du varken är kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm. 16. Men eftersom du är ljum och varken kall eller varm, ska jag spy ut dig ur min mun.”

Som sagt det finns beska sidor av lärjungaskapet. Guds församling är ingen lekstuga. Gud är god och hans nåd varar för evigt. Men bibeln är också full av varningar. Jesus använde starka bilder, när han försöker öppna ögonen på de som är självsäkra i sin tro. Om en person är utan salt, eller om saltet ruttnat, luktar illa och förlorat sin funktion. Om den människa som skulle dofta av Kristus och härligheten från Gud istället “luktar” illa riskerar han att kastas ut och trampas ner av människorna. Alltså kasseras som oduglig för Guds rike…

Det fanns ett sätt för en avfälling i urkyrkan att ödmjuka sig och komma tillbaka in i gemenskapen. Denna procedur var egentligen hämtad från judarna. Om en jude avfallit från den rätta tron men omvänt sig och nu ville upptas i gemenskapen skulle han göra följande. Som en del av sin botgöring skulle han fick lägga sig på tröskeln till synagogan och inbjuda alla som gick in i synagogan att trampa på honom. På samma sätt övertog vissa delar av urkyrkan denna sed då en kristen som avfallit och ville komma tillbaka fick lägga sig på tröskeln till samlingslokalen och säga “Trampa på mig, då jag är som salt som förlorat sin sälta!”

Må vi alla pröva oss själva och söka oss till den levande Guden dag för dag, så vi inte förlorar saltet i våra liv. Dessvärre finns det nog mer socker än salt i våra församlingar idag…

Fortsättning följer…../Stefan Hallman www.ctvc.se

Förstår du vad du läser? Dag 44 Salt!

av

Idag lämnar jag verserna om förföljelsen. Jag måste gå vidare om jag ska hinna med hela Matteusevangeliet i år. Men det är viktigt att hålla kvar kunskapen och medkänslan med de förföljda kristna. Ett bra sätt kan vara att prenumerera på tidningen Open doors. Du når dem på www.open-doors.se.

Vi lämnar nu saligprisningarna och läser Matt 5:13. “13. Ni är jordens salt, men om saltet mister sin sälta, med vad ska man då salta? Till inget annat duger det till än att kastas ut och trampas ner av människorna.”  

Detta är välkända verser för många. Vi ska vara världens salt och ljus brukar vi höra i predikningar. Och det är sant. Saltet har ju flera funktioner som är bra ha. I den antika världen var saltet högt värderat, grekerna ansåg att saltet var av gudomligt ursprung. Romarna hade ett talesätt “Nil utilius sole et sale” = “Det finns ingenting mer användbart än sol och salt”.

1) Man ansåg att saltet var kopplat till renhet. Romarna sa att salt var det renaste av alla ting då det kom från det renaste av allt, sol och hav. Salt var också det enklaste offret till gudarna. Även judarna offrade salt i sitt kvällsoffer till Gud. Så om vi kristna ska vara jordens salt, så måste vi vara ett föredöme i renhet. Vår värld har under det senaste århundradet sjunkit allt lägre ner i synd och moralisk orenhet. Synd har alltid funnits, men i våra dagar har själva skammen försvunnit. Idag finns det inga gränser för hur man talar eller beter sig. Det är svordomar och könsord och lättklädda kvinnor och utmanande homosexuella män som syns och hörs i tv. Numera är det en merit att vara homosexuell om man söker arbete som journalist. Det är politiskt korrekt överlag i alla samhällsinstanser, att vara vulgär, och använda de grövsta svordomarna offentligt. När vi påpekade för chefsredaktören för Smålands tidningen att vi inte ville läsa svordomar i lokaltidningen, att han borde visa mer respekt för sina läsare, så fanns ingen förståelse alls. Han menade att svordomar ger krydda till språket, det är bara att gilla läget…  Men det är ju i världen det…i kyrkan borde man väl veta bättre?

Tyvärr har både kyrka och frikyrka avfallit så illa att man nu knappt lyfter på ögonbrynen när man hör om homosexuella präster, eller om äktenskapsbrott eller alkoholmissbruk bland pastorer. Det värsta är, om någon skulle våga påpeka “att detta är väl ändå fel enligt bibeln” så blir den personen direkt anklagad för kärlekslöshet och trångsynthet. En kvinna berättade för ett tag sen om situationen i en av Sveriges största frikyrkoförsamlingar. Hon sitter med i styrelsen och är nu den ende av den stora ledarskapsgruppen, som står för vad bibeln säger ang. sexualmoral och relationer. Enkönade relationer anses som både naturligt och skapat av Gud. En annan kvinna berättade häromdagen, att när hon förde fram i ett ledarsammanhang i svenska kyrkan, att man måste börja förkunna emot skilsmässotrenden, så blev hon utskälld och förnedrad så svårt att hon aldrig mer vågat ens nämna saken. Saltet skulle stå för renhet och behovet av renhet har aldrig varit större än nu. Finns bara en väg tillbaka, det är en biblisk väckelse…!

2) Saltet var i antiken det vanligaste sättet att bevara kött färskt. Om en kristen har salt i sig så bevarar det från att bli korrumperad och rutten. Idag har människor fullständigt tappat förtroende för samhällets ledarskap. Människor verkar tala med dubbel tunga oavsett vilken förtroendeställning man än innehar. Svenska folket känner sig maktlösa inför förljugenheten i samhället där t.o.m våra folkvalda politiker, öppet ljuger och skamlöst roffar åt sig “fallskärmsavtal” och ekonomiska fördelar.  Så om vi svenska kristna ska ha någon motverkan mot förruttnelsen i samhället måste vi börja stå för vad Guds ord säger. De kristna skulle ha en antiseptisk verkan på sin omgivning. De skulle ha en renande effekt i de sammanhang vi rör oss. Förr bad folk om ursäkt, om de råkade svära om en pastor eller präst fanns i närheten. Det var totalförbud i massmedia mot svordomar. Idag är det ingen som skäms eller skräms. Det finns bara en väg tillbaka, det är en biblisk väckelse…!

3) Saltet var eftertraktat, då det förr,  precis som nu, ger smak åt maten. De kristna skulle på så sätt vara attraktiva, fyllda med liv och lust. Vara frimodiga och överflödande av kärlek. Det finns många missuppfattningar om det kristna livet. Den dystra bilden av en dömande Gud med svartklädda tjänare, som håller svarta biblar i skakande händer, under det att de hotar med helvete och evig fördömelse, finns kvar i det svenska folkmedvetandet någonstans. Det är en rest av kyrkomaktens storhetstid, då man med kungen och kyrkans makt, kunde hålla folket i schack och Gud var något som man skrämde folket till lydnad och underkastelse med. Den Gudsbilden stämmer ju absolut inte och inget vi vill ha tillbaka.

Men idag har det gått snett åt andra diket. Idag har man ingen respekt för heliga ting. Idag har människan satt sig i högsätet och Gud får i bästa fall vara med som ett kulturellt-historiskt, pittoreskt inslag i debatt och kultur. I kyrkan har man tagit bort trösklarna helt. Gud är numera i bästa fall en kompis. Han har blivit människans tjänare, inte Herre! Det är Ok, att ställa krav på Gud, att ge honom skulden för det mesta. Men det är vi kristna som är själva grunden för sanningen i världen. Vi skulle ge världen rätt uppfattning av vem Gud är. Våra liv skulle peka på Honom. Vi skulle vara representanter för Guds rike och den kommande himmelska evigheten så att människor fick hopp, tro och evighetslängtan. Det finns bara en väg tillbaka, det är en biblisk väckelse……!

Fortsättning följer…../Stefan Hallman www.ctvc.se