Okategoriserade

Mose talade till stamledarna för Israels barn och sade: Detta är det som HERREN har befallt:2. Om en man ger ett löfte till HERREN eller svär en ed så att han binder sig* med en förpliktelse, då skall han inte bryta sitt ord. Han skall göra i allt efter det som hans mun har talat**.

Det fanns två felaktiga sätt som judarna använde eder och löften. Det ena var ett lättsinnigt sätt att avge löften. Det hade blivit en lättsinnig vana att börja ett uttalande med att säga ;”jag svär på mitt liv” eller “jag svär vid mitt huvud”. Det andra sättet var att undvika att använda Guds namn för att komma undan. Man tänkte att – om jag inte använder Guds namn när jag lovar något så är det inte bindande. Men använder jag Guds namn så måste jag hålla löftet – Resultatet blev att man svor istället vid himlen eller Jerusalem eller Jorden eller vid sitt huvud osv. Man gjorde det så skickligt att det gick slentrian och ingen trodde längre på ett löfte. Det är det Jesus vänder sig emot. Den som inbillar sig att man kan svära vid något för att inte Gud ska vara inblandad bedrar sig. Allt tillhör Herren och han är allestädes närvarande, det går inte lura Gud. Tro inte att man genom smarta finter och bedrägliga konster kan smyga undan bort från Guds ansikte.

Detta är väldigt viktigt att tänka igenom, det gäller ju inte bara hur man talar utan hela livet är ju inblandat. Religiöst hyckleri är fruktansvärt. Utnyttjande av kristna människor genom smarta finter och halvlögner kommer inte gå förbi ostraffat. Att t.o.m. predikanter och missionärer överdriver om resultatet av sina ansträngningar, allt för att få lyssnarna att öppna sina plånböcker är bedrövligt. Men att kritisera i smyg och sprida skvaller är lika illa. Jesus talar om en väg att leva där man har integritet. Där ett ja är ett ja och ett nej ett nej. Vi lever våra liv i Guds närvaro dygnet runt, överallt. Vi kan inte ha olika språk – ett i kyrkan och ett annat på jobbet t.ex. När min far var ganska nyfrälst och hade gått i kyrkan ett tag, så kom han med detta uttalande; “Jag har upptäckt ett fel hos dessa kristna människor – de pratar för mycket skit och dricker för mycket kaffe!”

Nåväl, det var hans känsla, men det ligger en hel del i vad han sa. Vid ett annat tillfälle så hade jag och min gode vän Alf Lax varit på möte i Smyrna kyrkan i Göteborg. Vi samlades med alla de andra vid kaffeborden efter det härliga mötet, och tog för oss av kaffet och bullarna. Men inte Alf. Under det att sorlet i lokalen tilltog och pratet tog fart, så tittade Alf klurigt på oss andra och började mumla “Vad snackar dom om?” sa han. “Snackar dom om Jesus eller?” fortsatte han. Sen plötsligt reser han sig upp och ropar med hög röst “Vad snackar ni om? Snackar ni om Jesus eller?” Sen satte han sig ner. Det blev helt tyst under 30 sekunder. Det gick som en chockvåg genom lokalen. Sen fortsatte kaffe gemenskapen men de flesta fick en tankeställare. Det var säkert ett nyttigt “Profeterande” den gången, även om vi som var med Alf blev generade.

Hur som helst, helgelse behövs, absolut. Tungan har liv och död i sin makt, så är det.

Fortsättning följer…../Stefan Hallman www.ctvc.se

Matt 5:23. Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig, 24. så lämna din gåva där framför altaret, och gå först bort och för­ sona dig med din broder, och kom sedan och offra din gåva.

När Jesus sade detta i bergspredikan så var det välkänt för judarna. Han återgav egentligen en urgammal princip från judendomen. Principen var enkel; Om någon begick en felaktig handling så stördes relationen mellan honom och Gud och offret var tänkt att återställa den relationen. Men två saker måste nämnas här; 1) Det var aldrig så att offret kunde försona medvetet framkallad synd. Det kallades av judarna “att synda med handen högt”. Om en människa syndade obetänkt, att i ett ögonblicks passion eller frestelse begick en överträdelse, så var offret en framkomlig väg för att bli återupprättad hos Gud.Men om en man med öppna ögon, genomtänkt och medvetet begick en synd så hjälpte inte några offer. 2) Om offret skulle vara effektivt, så måste offret inkludera syndens bekännelse och sann omvändelse, och sann omvändelse medför också att man vill återställa och återföra eller återupprätta det som syndaren gjort.

Den stora försoningsdagen i Israel var ju till för att försona hela nationens synd. Men judarna var helt klara på att inte ens offret på stora försoningsdagen kunde ge förlåtelse om inte man först var försonad med sin nästa.Klyftan mellan Gud och människa kunde inte överbryggas förrän klyftan mellan mig och min nästa var övervunnen. T.ex om någon kom för att offra då han hade begått en stöld, så var hans offer meningslöst så länge han inte återfört det stulna till sin ägare, och om man upptäckte att det stulna inte var återställt så betraktades offret som orent och fördes utanför templet och förstördes.

En del offer var ställföreträdande.Tanken med detta var att ett ställföreträdande offerdjur utsågs. Den som ville komma inför Gud fick då placera sina händer på djurets huvud och överföra sin synd till djuret under det att han högt bekänner ” Jag bekänner Gud att jag syndat, jag har varit ond, jag har gjort uppror, jag har gjort……(synden detaljeras), men jag omvänder mig, detta offer är för min synd”.

Jesus tecknar en levande bild för oss då tillbedjan aldrig offrade själv sitt offer. Han hade ju först att ta sig igenom tempel ingången, passera olika separerade förgårdar; hedningarnas förgård, kvinnornas förgård och männens förgård. Därefter kom han till prästernas förgård och dit in kunde ingen lekman gå. Där fick den som skulle offra stanna vid ett staket och räcka över sitt offer till en präst och lägga sina händer på det och bekänna sin synd. Men om offret ska vara gällande måste han överbrygga klyftan till sin nästa. Vi minns att Jesus är vår perfekta överstepräst och påminner oss att han känner och vet hur vi har det, dock utan synd, som det står i hebreerbrevet…

På detta sätt gör Jesus bilden klar för oss; vi kan inte räkna med att vara försonade hos Gud om vi inte ser till att vara försonade med vår nästa där det är möjligt och dessutom följer de praktiska konsekvenser som det innebar; så långt det går återbörda eller återställa det som förstörts eller stulits vid syndatillfället.

Ibland kanske någon undrar varför Gud känns långt borta eller varför man inte får svar på bön. Då är det dags att börja rannsaka sig själv, tänka igenom hur man lever sitt liv om det inte finns något eller någon man måste göra upp med. Många gånger sker ju detta vid t.ex. nattvardsfirandet. Detta återkommer vi till senare. Men helt klart, det kristna livet är ingen lekstuga och Gud låter inte gäcka sig. Tro inte att du kan lura Gud, han har dessutom sista strået. Det är endast han som känner ditt hjärta. Så det är bäst att göra upp här och nu innan det är för sent…Det är enda lösningen!

Fortsättning följer…/Stefan Hallman www.ctvc.se

Idag fortsätter vi med att i bergspredikan studera Jesu förstärkningar av lagen. Vi ska titta vad de olika orden, “dumhuvud” och “dåre” står för. Vad menar Jesus med detta?

Matt 5.22. Men jag säger er, att var och en som blir vred på sin broder utan giltigt skäl*, han blir skyldig under domen, och den som säger: Ditt dumhuvud** till sin broder, han är skyldig inför Stora rådet. Men den som säger: Din dåre, han är skyldig till helvetets*** eld.

Ordet för dumhuvud är Raka på grekiska och ordet för dåre är moros på grekiska. Raka, översatt i texten till dåre, är ett för milt uttryck. Ordet är nästan omöjligt att ge en bra översättning. Det uttrycker egentligen mer av hur man säger, alltså själva tonen i vad man uttrycker. Det handlar om förakt. Att kalla någon för raka, var att kalla honom  för hjärnlös idiot, en dum dåre, tomskalle eller klumpig idiot. Det uttrycker att en man avvisar en annan med arrogans och förakt. Någon har översatt det med “jag spottar på dig”. Om man blev vred på någon skulle man hamna under dom sa Jesus. Men att kalla någon för raka, skulle generera en värre dom. Då skulle man bli ställd inför stora rådet, judarnas högsta domstol. Det är som Jesus skulle ha sagt att – den inbitna, långsinta vreden är en svår synd, men föraktets synd är värre!

Det finns olika orsaker till att man blir föraktfull mot sin nästa. Det kan ha med att man är född i en “finare” familj att göra. Det kan vara pengar och makt som är orsaken. Man kanske tycker att man är mer intelligent än andra. Det intellektuella snobberiets förakt är nog det värsta. Då är man inte öppen för förändring. Om det är något som alla visa människor har gemensamt är det deras insikt om sin egen obetydlighet. Går man med förakt i sitt hjärta mot andra, då är det illa ställt och man borde knappast kalla sig kristen.

Men nu går Jesus vidare och talar om att någon kallar en annan för dåre. Detta är också en alldeles för mild översättning. Ordet är moros. Ordet betyder ursprungligen slö, håglös. trög och kom därför att betyda dum. Men egentligen handlar det inte om ointelligens utan att göra fel val och uppföra sig på fel sätt. Det lutar mer åt att ha fel moral. Därför är moros ett allvarligare ord och innehåller en mer kränkande betydelse än ordet raka. Ordet används t.ex. om de oförståndiga flickorna i Matt 25, som inte hade vett nog att se till att ha olja i sina lampor då brudgummen kom. De uppförde sig mer förkastligt än oförståndigt egentligen även om det rörde sig om bägge delarna. Även mannen som byggde sitt hus på sanden kallas för moros. Matt 7:26. Detta är ett typiskt exempel på en man som handlar både oförsvarligt och oförståndigt – vettlöst handlade han. Att kalla någon för moros, var att smäda en person, att ifrågasätta hans moraliska karaktär och därför förtjänade det en strängare dom enligt Jesus.

Till sist ska vi titta på ordet Gehenna. Det vi vanligtvis kallar helvetet.Det används flitigt i nya testamentet. Men det är ett ord som har historisk förankring och kommer egentligen från den geografiska platsen Gehinnom dalen som ligger sydväst om Jerusalem. Det var den ökända dal där kung Ahas en gång hade introducerat den hedniska guden Molok för judarna, till vilken man offrade barnen genom att bränna dem levande på ett altare. 2 Krön 28:3. Kung Josia, som reformerade gudsdyrkan av Jahve till judarna, lär totalförbjuda moloktillbedjan och bestämde att platsen för evigt skulle vara fördömd. Resultatet blev att Hinnor dalen blev en plats dit allt avfall och sopor fördes från Jerusalem och brändes upp.Det blev som en allmän förbränningsugn. Alltid brann det en eld där och röken låg tjock och illaluktande över dalen. Så Gehenna blev i folkets medvetande lika med en plats dit allt orent och förbannat fördes. En plats där allt värdelöst och ont brändes upp. Platsen i folks medvetande fick illustrera en mycket mer fasansfull plats. Det eviga helvete som är berett för satan och hans änglar. En plats dit dessvärre även människor en gång kommer att hamna…

Så vad Jesus säger är att den som bär på en inbiten vrede är illa och förtjänar dom. Den som föraktar sin nästa och “spottar på honom” skall dömas inför högsta domstolen. Men den som förstör en mans rykte, svärtar ner honom å det grövsta, förtjänar inget bättre än att föras till det brinnande Gehenna. Detta är ord och inga visor. Att vara en Jesu efterföljare kräver disciplin och överlåtelse. Kristendom är ingen lekstuga för självupptagna och överlägsna intellektuella. Däremot är det en fristad för de visa, de som upptäckt att de själva inte räcker till. De som sträcker sig efter Kristi nåd och barmhärtighet. De som respekterar och hjälper sin nästa. De förtjänar varken fällande dom av högsta domstolen eller att kastas i ett evigt helvete. De tillhör framtiden och den eviga himlen. Hoppas du är med bland dem.

Fortsättning följer…./Stefan Hallman www.ctvc.se

Vi fortsätter att fundera över vad Jesus talar om i Matt “5:13. Ni är jordens salt, men om saltet mister sin sälta, med vad ska man då salta? Till inget annat duger det till än att kastas ut och trampas ner av människorna.” Igår skrev jag om saltets olika positiva egenskaper; att rena, bevara och smaksätta. Det finns många intressanta bibliska tankar gällande salt. I GT finns begreppet saltförbund,varvid det menas förbundet mellan Gud och människa 4 Mos 18:

Matt 5:10. Saliga är de som är förföljda för rättfärdighets skull, för dem hör himmelriket* till. 2 Tim. 2:12.1 Petr. 3:14. *Ordagrant: himlarnas rike. 11. Saliga är ni, när människorna hånar och förföljer er och lögnaktigt säger allt ont emot er för min skull. Luk. 6:22.12. Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen, för så förföljde de profeterna som var före er.

Idag pågår den största väckelse som någonsin varit i hela världshistorien. Det är fantastiskt att höra om väckelsen i Asien, mellanöstern, SydAmerika och Afrika. Men samtidigt växer motståndet och förföljelsen av de kristna. Jag skrev något om det igår. Tänka att Jesus kan säga att vi är saliga mitt under förföljelse och trångmål. Det är svårt att förstå. Vissa delar av förföljelsen känner man ju igen och har upplevt – att vara hånad och att man blivit lögnaktigt blir förtalad för Kristi skull – det har funnits med i bilden nu och då sen man blev frälst. När vi skrev boken homosexualitet är synd, så blåste det kanska hett om öronen. Mediadrevet gick och tv-kanalerna och radiokanalerna ville intervjua om denna, i deras ögon, fruktansvärda bok, och visa upp dessa fruktansvärda författare. Hur kunde någon ha fräckheten att påstå att våra fina homosexuella skulle leva i synd – Nej Usch och fy på er! Under några månader fick vi hatmejl från i första hand homo-lobbyn i Sverige. Vi sparade dem, det blev nästan en full pärm! De är fyllda av hat och hot, de lovade att komma och våldta våra pojkar bl.a.

Men det var inte så farligt med världens förföljelse. Då var det värre att drabbas av kristenhetens utstötning. Det fanns ingen kristen bokhandel i Sverige som vågade sälja boken. Även de som beställde några exemplar, sände tillbaka dem när de såg drevet gå. T.om. Livets ord. På Nyhemsveckan gick vi runt med böckerna i en ryggsäck. Folk kom till oss och köpte dem nästan i smyg. Vi kände oss som vi var knarkförsäljare eller hemliga agenter. Folk sprang i fatt oss ute på parkeringen och frågade efter boken. Det var helt galet. Varför och hur kommer det sig att denna människofruktan gripit hela kristenheten? Nog om det.

Men så här har det varit för alla som haft en vilja att stå upp för Guds ords sanning. Det började med den första församlingen, sen har det fortsatt. Men förföljelserna har kommit i vågor. Likasom det inte  varit väckelsetider jämt, så har det inte varit förföljelsetider alltid. Det började med Stefanus avrättning, varvid församlingen spreds ut över världen. Sen kom en tid då det romerska styret inte visste riktigt var de kristna var för något. Man trodde det var en judisk sekt i första hand. Och för judarna fanns det ett speciellt undantag i religionsutövandet. När alla andra människor från olika länder och med olika religioner stod under de romerska bestämmelserna att offra till kejsaren, så måste inte judarna det. Romarna visste av erfarenhet, att skulle de komma med ett sådant krav skulle de få utplåna hela det judiska folket. Därför fick de vara i fred med sin religion. Så i början kunde de kristna i skydd av detta undantag, växa sig allt starkare. Men snart började romarna upptäcka att här pågick något under ytan som här och där började påverka samhället.

Redan i början av 40-talet eft.kr. så blev judarna utvisade från Rom av kejsar Claudius, “uppviglade av en viss Chrestus” står det i en romersk historikers skrifter. Detta tror man härrör från att den kristna gruppen i Rom blivit upptäckt och utsatt för förföljelse av judarna, och romarna slängde ut allihop från Rom, både judar och kristna. Akvila och priscilla som det står om i apostlagärningarna var två av dem som fick lämna Rom. Detta skedde år 41 e.kr.Sen dröjer det några år, missionsbefallningen åtlyds av de kristna missionärerna där Paulus var den främste.

När man träffas till apostlamötet i Jerusalem år 49 som står beskrivet i apg 15, så ser vi hur evangeliet redan har stor framgång i Turkiet, det har nått NordAfrika och många andra länder i regionen. Men Judarna i Jerusalem, Turkiet och Grekland visar stort motstånd och förföljer missionärerna då de kommer för att predika. Mindre grupper kommer dock till tro och bildar nya församlingar. Så verket går fort vidare. Evangeliet har en ostoppbar kraft. Men världens barn uppviglas alltmer av satan. Det sprids lögner om de kristna, man anklagar dem för att stjäla barn och äta dem vid sina nattvardsstunder. Man ser med misstänksamhet på att de har en vilodag. osv.

Inte minst i de större städerna utgör de en alltmer synlig grupp. Paulus skriver i sina hälsningar i sitt brev till Rom, att hälsa till dem i Kejsarens hus. Nu började det brännas. På riktigt. Den fullständigt sinnessjuke kejsar Nero vill i sitt storhetsvansinne bygga en helt ny stad. Han låter bränna staden Rom och när ryktet i staden går att det är kejsaren som ligger bakom, då måste han snabbt finna någon annan att skylla på. Han får reda på att det finns en massa mystiska typer som kallas de kristna. Han låter genom sina hemliga poliser sprida ryktet att det är dessa som har tänt på staden. Därmed är den första, övergripande förföljelsen igång. Nu tar hämnden över, och blodbadet börjar. De kristna samlas in, man släpar dem till Colloseum och offrar dem som byten för rovdjuren under folkets jubel. Man korsfäster och sargar, män, kvinnor och barn. Man knyter in dem i oljeindränkta säckar och spikar dem på pålar och använder dem som levande facklor i Neros trädgårdar…

Nåväl, så var det. Och det har fortsatt alltsedan dess. Nästa förföljelsevåg kom c:a 30 år senare, under kejsar Deocletianus på 90-talet. Det var då aposteln Johannes utvisades till Patmos. Ibland har förföljelserna varit lokala, ibland har de drabbat hela romarriket eller hela nationer. Ibland har straffet för att inneha en bibel eller att vägra offra till kejsaren varit olika. Ibland dödsstraff, ibland märkte man dem genom att sticka ut ett öga. Oftast blev deras egendomar konfiskerade och de blev sålda som slavar, familjemedlemmarna skickades åt olika håll och träffades aldrig mer.

Men trots att detta har pågått, först under det romerska väldets tid, fram till 324, då kristendomen blev påbjuden, som enda tillåtna religion i Romarriket, sedan under den Romersk katolska stormaktstiden, så har inte den sanna tron kunna utrotas.

Mer om detta imorgon.

Fortsättning följer…./Stefan Hallman www.ctvc.se

10. Saliga är de som är förföljda för rättfärdighets skull, för dem hör himmelriket* till. 2 Tim. 2:12.1 Petr. 3:14. *Ordagrant: himlarnas rike. 11. Saliga är ni, när människorna hånar och förföljer er och lögnaktigt säger allt ont emot er för min skull. Luk. 6:22. 12. Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen, för så förföljde de profeterna som var före er.

Jesus var helt ärlig och rättfram när han talade om vad lärjungaskapet skulle innebära. Om någon följde Jesus i denna värld så blir det ett evigt liv i himlen som väntar. Men vägen dit kommer att bli smal. Han är inte som en försäljare som gör allt för att pracka på dig just hans enastående produkt. Jesus är äkta och hans budskap berör den som har längtan efter sanningen inom sig. Den som har ett hjärta efter Gud kommer att känna igen tonen och följa Jesus även om det innebär lidande och smälek. Detta är ett tema som går igenom hela NT. Petrus skriver 1 Petr 3:12 “14. Ja, även om ni får lida för rätt­ färdighetens skull, är ni saliga. Och var inte rädda för deras hotelser, låt er inte heller skrämmas.” 

Genom alla tider har Guds folk utsatts för förföljelse och trångmål. Det känns nästan onödigt att berätta om de kristnas lidande genom historien i dessa dagar när vi dagligen nås av rapporter om de radikala muslimernas hatbrott, plågande och mördande av de kristna utöver världen. Enligt FN så mördas årligen 100 000 kristna. Enligt FBI är det så många som 200 000 kristna som mördas för sin tro… Detta är ofattbart för oss i här i Norden. Vi har åtminstone i 100 år varit trygga i våra församlingar, sluppit några större förföljelse, även om vi alla har märkt av, att under ytan hos de flesta av världens barn ligger ett motstånd mot den kristna tron.

När jag gick i skolan hade vi några kristna klasskamrater och så länge vi gick i låg och mellanstadiet, så var det ingen som brydde sig om det, men när vi kom upp i högstadiet, då plötsligt började folk att håna dem för sin tro. Var kom det ifrån? De var ju samma människor, våra kompisar – men nu började man se dem som dårar och löjliga typer! Anledningen till detta är att i världen finns en andemakt som hatar Gud. När man är barn så är man fortfarande oskyldig och även om synden kan visa sig redan långt ner i barnaåren så är det först när man blir äldre som ondskans rätta ansikte blommar fram. Jesus kallade Satan för “denna världens furste” och det är han verkligen. När djävulen erbjöd Jesus hela världen, om Jesus skulle falla ner och tillbe Jesus, så var det verkligen på riktigt.

När Jesus besegrade djävulen genom sin korsdöd på Golgata, så togs nycklarna till döden och dödsriket ifrån djävulen. Men han är fortfarande kvar här i världen, och går som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka, enligt Petrus. En annan vers berättar att djävulen vet att hans tid är kort. Det är därför som vi kristna är “gäster och främlingar” här i världen. Vi tillhör inte denna världen, vi tillhör Guds rike. Därför ska vi inte bli förvånade om vi springer på motstånd och hat av icke kristna runt omkring oss. Vi befinner oss egentligen i ett krig. Satan vill inte ha oss här, varken oss eller Israel och det judiska folket. Satan hatar allt som påminner honom om att Gud har vunnit seger och att snart är hans tid ute. Dessutom vet han vad Gud utlovat i Guds ord. Staten Israel är en ständig påminnelse om att snart kommer profetiorna att gå i uppfyllelse. Församlingens verksamhet är ett hot och han och hans demoner försöker ständigt förgöra de kristnas tro.

Ska man vara kristen, så måste man acceptera att dessa villkor ligger i avtalet mellan dig och Gud. Han har inte utlovat att om du blir kristen kommer du leva ett liv fritt från problem och ett ständigt, lättsamt surfande på materialismens vågor. Många här i Sverige har genom åren frågat mig om när vedermödan börjar? Jag har sagt – öppna ögonen och se ut över världen. De kristna förföljs i hundratals länder över världen – i Irak, Syrien,Pakistan, Indien, Kina, NordAfrika, Sudan, Somalia, Nigeria, Kenya, NordKorea…Så vedermödan är redan här åtminstone när det gäller förföljelsen av de kristna! Vi behöver ju bara se på nyheterna på tv. Isis härjningar i mellanöstern visar upp djävulens rätta ansikte. I deras spår lämnar de efter dig korsfästa kristna, kristna barn spetsade på pålar, våldtäkter och slaveri. Och halshuggningar. Jag såg videon där Isis halshögg ett trettiotal Syriska kristna soldater vid stranden i Libyen…De viskade Jesus, Jesus…sen gjorde knivarna sitt verk och havet färgades rött under det att martyrernas blod sprutade från deras kroppar… Dessa kristna hade bestämt sig, de vägrade lämna sin tro och konvertera till Islam.

Imorgon kommer jag berätta något om alla de förföljelse våra kristna syskon gått igenom under århundradena fram till nu. Det är en sorglig historia. Men det är också en berättelse om den triumferande församlingen! Trots motståndet och lidandet har det funnits en grupp som bestämt sig. Att oavsett vad som sker med dem kommer de aldrig förneka Jesus.

Detta är en skrämmande sida av resultatet av att följa Jesus. Men det är en sida som vi borde tala mer om. Vi borde oroas över att församlingen inte utgör ett större hot mot världen. Så länge vi inte är offensiva mot djävulens rike, så låter han oss vara. Men märk väl, så fort någon börjar predika alltför starkt och bibelförankrat något som går emot det politiskt/andligt korrekta i världen då blir man genast förföljd, utsatt för smutskastning och utstött också i de kristna leden…

Mer om detta i morgon. Efterföljelsen har ett pris. Låt oss följa Jesus…på Riktigt.

Matt 5:9. Saliga är de som skapar frid*, för de ska kallas Guds barn.

Vi behöver se lite närmare på begreppen här för att förstå det bättre. 1) För det första så stor ordet frid. På grekiska heter det “Eirene” och i hebreiskan “Shalom“. På hebreiskan betyder ordet mycket mer än avsaknad från bråk och trubbel eller frihet från krig. Det betyder “att allting verkar i honom för att föra honom till sin högsta punkt, att alla hans behov ska bli mötta“. Om du möter en arab och han säger Salaam, vilket betyder samma sak, menar han inte endast att du ska slippa onda ting utan att du ska nå allt det goda i ditt liv.

För det andra kan man notera att välsignelsen kommer över fridstiftarna. Det är inte nödvändigtvis att den kommer över fridsälskarna. Ibland kräver situationen action. Om Svenska försvaret ser  en konflikt  tonar upp sig, en hotande och farlig situation och man inte gör något, då är man inte fridsstiftande.  Det är många som tänkt att han älskar fred, men som i stället skjuter problemet framför sig och framför honom ligger konflikten och väntar. Detta därför han vägrade att se situationen i vitögat, ta i den omedelbart vilket situationen krävde! Bibelns fredsstiftande handlar inte om att undvika konflikter, det handlar om att möta dem, ta itu med dem och besegra dem!

Det står “de ska kallas Guds barn…” , men det gramatiskt riktiga sättet att översätta detta “son “huios” son av Gud. Detta är ett vanligt sätt för hebreiskan att uttrycka sig på. I hebreiskan finns inte så många adjektiv och ofta när man ska beskriva något använder man i stället “son till” + ett abstrakt substantiv. Därför kan en man kallas en “en son av frid, istället för uttrycket en fridfull man. Barnabas i NT kallas en son av tröst istället för en tröstande och omhändertagande man.

Så meningen “Saliga är de som skapar frid*, för de ska kallas Guds barn”. Så den rätta meningen av uttrycket borde enligt bibelforskaren Matthew Henry vara

” Välsignade är fridstiftarna, de utför ett arbete som är ett gudalikt arbete. Den man som är fridsmakare är engagerad samma arbete som den fredsstiftande Guden utför”.

Bland judarna fanns det ytterligare en aspekt på ordet Frid. Detta uttryck användes ofta av fariséerna och var säkert ett koncept som också Jesus anammade. Rabbinerna tryckte hårt på att en viktig uppgift för en man var att upprätta rätta relationer mellan man och man. Det är det Jesus har i tanke. Det finns människor som är riktiga problemmänniskor. De är som vädercentra för bitterhet och strid. Man finner dem överallt. De är problemmakare. De kommer till en plats och snart är de involverade i strider och splittring, det kan vara var som helst, på arbetsplatsen eller i kyrkan. Dessa människor utför i verkligheten djävulens verk. De går hans ärenden. Men prisat vare Gud så finns det dess motsats, människor som är fridstiftare. Hos dem kan inte närvaron avbitterheten existera, det är människor som bygger broar och helar klyftor och helar de sårade och bittra.

Den som splittrar utför djävulens handlingar, men den som förenar, helar och utför Guds verk.

Det är bara frågan om vem är du? Och vem skulle du vilja vara?

“Saliga är de som skapar frid de ska kallas Guds barn!”

Fortsättning följer…/Stefan Hallman  www.ctvc.se

Ordet som används i grekiskan kastar dock ett annorlunda ljus över den bibliska betydelsen. Aristoteles, menar att ordet  för ödmjukhet –“Praotes”, betecknar ett tillstånd som ligger mellan “orgilotes”=överdriven vrede och “aorgesia”= överdriven brist på vrede. Aristoteles menade att “praotes”,ödmjukhet, utgörs av det glada tillstånd mellan för mycket och för lite vrede.

Då kunde texten översättas “Välsignad är den man som blir arg i rätt tid och aldrig blir arg vid fel tillfälle”. För en kristen skulle det innebära att det är aldrig rätt att bli arg för något som görs mot oss själva, men rätt att bli arg när någon annan skadas på något sätt.

Praotes används dock på ett andra sätt i grekiskan. Det är ordet för att beskriva ett vilt djur som blivit tämjt. Ett djur som blivit tränat att lyda kommando rop. Ett djur som lyder vad man befaller det. Så nu skulle man kunna skriva om meningen från Matt 5:5 så här: “Välsignad är den man som har varje instinkt, varje impuls och varje passion under kontroll. Välsignad är den man som har fullständig  självkontroll”.

Praotes ställs ofta mot dess motsats “hypselokardia” vilket betyder :upphöjt hjärta! Alltså högmodigt hjärta. I ordet praotes finns inget utrymme för stolthet. Ödmjukhet är det första steget för att ta emot kunskap. Utan ödmjukhet kan man inte lära sig något. Quintillian, den store romerske retorikläraren yttrade om sina elever “De skulle utan tvekan vara exellenta studenter, om de inte alla redan var så övertygade om sin egen kunskap”.

En människa kan aldrig riktigt lära sig något utan ödmjukhet. Visheten i livet begynner med att man inser vad som gäller och ödmjukar sitt hjärta för det. Kärleken börjar med ödmjukhet och förkrosselse. Den kristna tron börjar med att man ödmjukar sig inför Jesu kors. En man mognar när han alltid betänker att han är skapad av Gud och är beroende av Honom. Så den rätta meningen med Matt 5:5 är  då “Välsignad är den man som är tillräckligt ödmjuk att erkänna sin egen okunskap, sin svaghet och sina egna behov”

Det är bara att konstatera att de män som lyckats i livet är män med stor självkontroll. Ta t.ex. Mose som i slutet av sitt liv blev kallad den ödmjukaste mannen på Jorden (4 Mos 12:3). Mose var ingen vek typ, han kunde bli arg och brista ut i vrede. Men det var en kontrollerad vrede som endast släpptes lös vid rätt tillfälle. Ords. 16:32 “Bättre en tålmodig man än en hjälte, bättre styra sitt sinne än inta en stad”

Det var brist på självkontroll som fick Alexander den store på fall. I ett utfall av vrede under ett fylleslag, tog han sitt spjut och stack det genom sin bäste vän, som dog. En man som inte kan kontrollera sig själv, kan inte styra andra. Men en man som ödmjukat sig till att behärska sitt liv, är värdig att ärva Jorden.

Det är helt klart att ordet Praotes betyder mycket mer än svenskans ödmjukhet. Så den sammanfattade betydelsen av ordet skulle få Matt 5:5 att låta ungefär så här

“Välsignad är den man som alltid blir arg i rätt tid och aldrig blir arg vid fel tid, som har varje instinkt,impuls och  svaghet under kontroll eftersom han själv är böjd och styrd av Gud, som är tillräckligt ödmjuk att erkänna sin egen okunskap, sin svaghet och sina egna behov, en sådan man är Kung!”

Fortsättning följer…/Stefan Hallman www.ctvc.se

Matt 5:4. Saliga är de som sörjer, för de ska bli tröstade. Ordet för sörja är på grekiska “pentheo” och är ett av de allra starkaste orden för att uttrycka sorg i det grekiska språket. Ordet användes ofta för att beskriva den intensiva sorg man upplever vid en närståendes död. Klagorop är en annan översättning. Pentheo betecknar alltså inte den stilla, behärskade sorgen eller bedrövelsen utan är en häftig sorg som högljutt och intensivt, med tårarna strömmande, uttrycker personens chock och klagan över sin förlust. Någon som inte kan hålla tillbaka, utan bryter ihop av sorgen. Någon sa “det betyder en sorg som på det viset tar herraväldet över hela ens person så den inte kan döljas”!

I 1 Mos står det om Jakobs reaktion över budet om Josefs död. I den grekiska översättningen av GT, septuaginta, används just detta uttryck, pentheo,  för att beskriva Jakobs förkrossande sorg.  1 Mos 37:34. “Och Jakob rev sönder sina kläder och svepte en säck om sina höfter och sörjde sin son under lång tid.” 

Sorg är en viktig del i människans liv. Araberna har ett uttryck “Allt solsken skapar öken“. Det betyder att ett landområde som bara får solsken blir med tiden öde och livlöst. Regnet är en livgivande faktor som vi inte klarar oss utan. På samma sätt med sorgen. Den är en viktig del av det kristna livet. I Jesu första predikan sade han “omvänd er” och det är med ånger och omvändelse och sorg den kristna vandringen börjar. Har man aldrig varit förkrossad över sin synd och omvänt sig så kan man knappast kallas kristen. Det är detta korset står för. Som ett stort mäktigt tecken över vad syndens konsekvens blir. Vi ska se detta och ta varning och vända oss från synden och till Gud. Gör vi det så blir vår syndasorg till något underbart. Vi blir tröstade och får ta del av himmelrikets glädje.

Det är det som denna salig prisning handlar om. Den människa som blivit förkrossad i sin inre värld, som djupt sörjer över sin synd, kommer få en fantastisk tröst. Men redan här och nu är det också ett löfte till den som just nu går igenom en svår sorg över en nära anhörig. Vänd dig till Kristus han har både medkänsla med dig och förmågan att trösta. Kom ihåg att Jesus varit prövad i allt. I Johannesevangeliet står det om Jesu sorg över hans nära vän Lasarus Joh 11:35. Jesus grät, står det helt kort. Han var en människa som vi och slogs av sorg när han såg vad döden gjorde mot mänskligheten.

Men Jesus har tröst och kraft för den som sörjer. I sorgens djupa dal har också många upplevt en livsförvandling. Det är många som i samband med dödsfall också drabbats av insikten om “Livets korthet, dödens visshet, och evighetens längd” och betänkt detta och insett omvändelsens nödvändighet. Så har man blivit en pånyttfödd kristen, tröstad av Jesus och som gåva fått evigt liv.

Detta borde vi alla betänka. Du också…!

Matt 4:5. Då tog djävulen honom med sig till den heliga staden och ställde honom på templets högsta plats6. och sa till honom: Om du är Guds Son, så kasta dig ner, för det står skrivet: Han ska ge sina änglar befallning om dig, och de ska bära dig på sina händer, så att du inte stöter din fot mot någon sten. 7. Jesus sa till honom: Det är också skrivet: Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov. 5 Mos. 6:16. 8. Åter tog djävulen honom med sig upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet 9. och sa till honom: Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och till­ ber mig. 10. Då sa Jesus till honom: Gå bort, Satan. För det står skrivet: Herren, din Gud, ska du tillbe, och endast honom ska du tjäna. 5 Mos. 6:13, 10:20. Luk. 4:8. 11. Då lämnade djävulen honom, och se, änglar kom fram och tjänade honom.

De två sista frestelserna handlar egentligen om samma sak, högmod och kompromiss. Djävulen frestar Jesus att utnyttja situationen. Att med under och tecken fixa uppmärksamhet och bli uppmärksammad och få publicitet. Jesus hade ju ändå kommit för att frälsa världen, så låt folket se nu vilken fantastisk person du är. Hoppa ut från templets högsta punkt ner i Kidrondalen mer än 100 meter nedanför. Låt änglarna komma och du kan landa säkert och tryggt inför folkmassans häpnad och jubel…!

Det har funnits bedragare och falska profeter i alla tider som försökt tillfredsställa sina begär efter pengar och uppmärksamhet genom billiga trick. En god vän till Maria och mig berättade om en situation i hans församling som utspelades för c:a 10 år sedan. Detta är en församling vars medlemmar till stor del kommer från Östafrika. Man kallade dit en evangelist som fått mycket uppmärksamhet för sina profetiska gåvor. Han hade också sitt ursprung i östafrika och talade deras språk. Mötesserien blev fantastisk, mannen flödade i kunskapens ord till olika medlemmar, han talade om detaljer och namn och beskrev situationer som medlemmarna befann sig i. Fler och fler strömmade till och man fick förlänga mötesserien. Tidningarna började skriva om den fantastiska väckelsen. Men vår vän, som var pastor i församlingen började ana oråd. Han började få en inre maning att något var fel. Men mötena rullade på, allt såg så fantastiskt ut.

Men efter några månader så började pastorn få höra lite här och lite där. Den store evangelisten, hade en underlig vana att ringa till olika församlingsmedlemmar. Han ringde tidigt på morgonen, speciellt till kvinnor och frågade ut dem om andra människor. Det visade sig att sen på kvällen använde han den information han fått på morgonen och profeterade detta över folk. När vår vän pastorn fick klart för sig att mannen var en bedragare stoppades mötena och mannen konfronterades. Resultatet blev att mannen lämnade men tog med sig halva församlingen. Detta var en falsk profet.Han var driven av  orena andar och var förblindad för sanningen. Hans intresse var att tillfredsställa sitt begär efter pengar och makt. Det otäcka är att allt såg så bra ut, han kom som en ljusets ängel. Och folk köpte det. Trots att de fick höra sanningen om honom så vägrade de tro det.

Tyvärr är det många som gett efter för denna frestelse. Man börjar kompromissa i det lilla, kanske lånar pengar ur församlingen kassa, kanske flörtar lite med kvinnliga medlemmar. Kanske märker, att det här går ju bra. Verkar inte som Gud bryr sig, allt går bra, jag kan fortfarande predika och sjunga och profetera… och så smyger sig förförelsens ande in och tar sakta ett grepp över först över pastorn och församlingens ledning, sen mer och mer dras medlemmarna in. Pingstförsamlingen i Knutby är ju ett skrämmande exempel på hur illa det kan gå när en falsk ledare tar över. Fantastisk församling, otrolig gemenskap, lovsång i anden, profetiska budskap och stark, radikal förkunnelse. Men någon börjar känna det obekvämt. Känner sig kontrollerad, tycker pastorernas maktutövning över medlemmarna är fel. Pastorerna pekar ut t.o.m. vilka som passar för varandra i äktenskap. Man inbillar församlingen att Åsa Waldau är Kristi brud. Alltså, att hon i fysisk bemärkelse, är en utvald kvinna. Hon ska vara den som det står om i bibeln. Detta är som en mystisk hemlighet i församlingen, det viskas och pratas lite. Men så kommer smällen – Pastorns fru mördas med pistol, grannen utsätts för mordförsök. Och så uppdagas alltihop. Resten är välkänd historia.

När vi jobbade i Norge fick vi höra om ett nytt fenomen. Guld och juveler från himlen och änglafjädrar dyker plötsligt upp under mötena. Medlemmar hittar det på golvet och guldstoft hamnar i biblar och på medlemmarnas axlar. Fantastiskt, nu måste ju församlingens ekonomiska bekymmer vara över! Men ack nej, jag frågade pastorn om de inte skulle ta och sälja alla dessa juveler och allt gulddamm för att betala lån etc. Nej, det går inte, det är heliga saker menade hon. Nåväl, jag har ärligt talat inte sett detta själv. men jag har en klar åsikt. Detta är bara idioti, religiös övertydlighet. Djävulens falska tecken för att ta fokus från Guds ord. I dessa dagar måste vi vara uppmärksamma. Satan kommer som ljusets ängel för att stjäla slakta och förgöra. Enda sättet att klara sig är att leva i Guds ord. Hålla sig till skriftens rättesnöre. Tillbaka till bibeln. Bibelns väg är den rätta. Lyssna inte till alla nya röster där ute. Mycket är sensationsmakeri och överdrifter.

Vi höjde upp Ulf Ekman och Livets ord. Vi blev blåsta allihop. Så fullständigt lättlurade. Det var en falsk Jesus. Det var något som inte stämde, det var en märklig blandning av uppvispade känslor och en otäck kontrollapparat. Vi var i Uppsala i fem år. Var medlemmar i Livets ord. Offrade, bad (skrek) oss hesa, krigade i anden (köttet) krigstungor och demonutdrivningar. Och vi offrade mer pengar, mer missionsresor, fler körövningar. Fler bönemöten. Till slut orkade vi inte mer. Upplevde oss fullständigt tomma. Flyttade från Uppsala, bort från alltihop. Sen går det 15 år. Och Ulf Ekman visar sig vara en bedragare. Robert Ek en äktenskapsbrytare. Våra ledare som fått så mycket kärlek och förbön och pengar från oss svek oss så fullständigt.

Jag är egentligen väldigt arg. Vi stod med Ulf Ekman och livets ord i kampen för sanningen i Sverige. Vi lyssnade på tusentals timmar av predikningar och undervisning. Vi försvarade dem i alla sammanhang. Vi lämnade pastorstjänster och jobb. Vi kämpade oss genom bibelsskolan, hade städjobb och deltidsarbeten. Vi offrade. Medlemmarna blev allt fattigare pastorerna allt rikare – det blev frukten av deras undervisning om givande. Vi sådde men ledarna fick frukten. Såg en lista över de 15 rikaste pastorerna i världen – Kennet Coopeland äger 750 miljoner dollar! Har egen hangar på flygfältet och eget jetplan. Pris ske Gud – om han kan bli så välsignad kan väl jag bli det! Detta är bara idioti. Benny Hinn äger visst 100 miljoner dollar. Ändå sitter han på tv med tårar i ögonen och vädjar om ekonomiska bidrag till sin verksamhet. Creflo Dollar, T D Jakes…Listan kan göras lång. Det gick en tv-serie i USA om Los Angeles 10 rikaste pastorer. De levde i lyx och bodde i slott. Och medlemmarna accepterar det.

Bibeln säger klart, om vi bara vill ta det till oss, att i de yttersta dagarna kommer det finnas människor som menar att Gudsfruktan är ett medel till ekonomisk vinning. Vi ska alla stå till svars för våra egna liv. Jag är inte någons domare. Men jag har fått ögonen öppnade och jag är väldigt trött på alla falska profeter och bedragare som får svansa runt i kristenheten och fylla sina bankkonton på naiva medlemmars bekostnad. Inte underligt att vi inte har folkväckelse. Världens barn föraktar församlingarna. För mycket hyckleri och falskhet. Må vi alla hålla ögonen öppna. Jesus kommer snart. Låt oss vara trogna mot sanningen. Ärlighet varar längst. Det är ett bra ordspråk. Låt det bli till en kristen livsstil.

Djävulen är en verklighet, så också hans frestelser. Men det finns seger och Jesus är på vår sida. Ge inte upp, stå stark, välj rätt sida av staketet. Du kan inte stå med ett ben på var sida! Ställ dig på Guds sida och han kommer skydda dig och hjälpa dig…Var välsignad/…

Fortsättning följer…../Stefan Hallman www.ctvc.se

De tysta åren…

Innan vi går in i tredje kapitlet ska vi titta lite på åren mellan Jesu barndom och början av hans tjänst. Vi läser Matteus och i hans evangelium slutar kapitel 2 med att Josef med familj kommer till Nasaret och sen går det många år, kanske 30 år innan kapitel 3 följer med berättelsen om Johannes döparen:

2:23. Och han kom och bosatte sig i en stad som heter Nasaret, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeterna: Han ska kallas nasaré… 3:1 “Vid den tiden kom Johannes Döparen och predikade i Judeens öken”

Vad skedde i Jesu liv under dessa år?  Och hur såg vardagslivet ut för honom? Hur såg han ut? Vilken utbildning hade han? Det är många frågor som reser sig när man börjar fundera. Men eftersom skriften är ganska knapphändig med information om detta får man istället söka andra referenser och informationskällor för att göra sig en bild av Jesus under denna tid. T.ex. utifrån hur geografin såg ut på denna tid, de världspolitiska händelserna, gudstjänst liturgi, hemmets andaktsliv och synagogans gudstjänst, templet med dess ritualer, inte minst under påsk, pingst och lövhyddofesten.

Jesus hade en stor familj, med en stor släkt. Han var ättling till David genom Josef, som var av Juda stam. Maria var troligen av levitisk släkt av Arons hus. Jesus hade fyra bröder och flera systrar (Mark 6:3, Matt 13:55) Den judiske historieskrivaren Josefus menar att Josefs släkt fanns söderut, att Kleopas var bror till Josef och han hade en son vid namn Simon och att de bodde i Emmaus.(Luk:4,44) I norr bodde Salome, troligen syster till Maria, hon var hustru till Sebedeus, vilken tillsammans med sönerna Jakob och Johannes bedrev fiske i stor skala i Genesarets sjö. Maria hade också släkt söderut, prästdottern Elisabet och hennes man Sakarias, Johannes döparens föräldrar, bodde söder om Jerusalem i Judeéns bergsbygd. (Luk 1:5)

Så Jesus växte upp i relation till ett antal släktingar från de ledande stammarna och de äldsta familjerna, en släkt som fanns över hela Israel och som var rädd om sina släktrelationer. Som jag berättat tidigare så var man väldigt noga med att dokumentera släktens härkomst, historia och släktrelationer. Inte underligt då att när den romerske kejsaren Domitianus under förföljelsen av de kristna på 90-talet började efterforska, om det fanns några ättlingar till den där som de hyllade som judarnas konung. Faktiskt letade rätt på ett antal unga bönder som var i nedstigande led till Josefs bror, Kleopas. Kejsaren tyckte dock att de där enkla bönderna utgjorde inget större hot mot hans kunglighet, så han lät dem ta sig tillbaka till Judéen.

Finns det några referenser till hur Jesus såg ut? Johannes döparen står det ju om, att han hade kläder av kamelhår och levde på honung och gräshoppor. Men det står ingenting om Jesus. Förmodligen av det enkla skälet att det fanns ingenting att anmärka på! Han klädde sig som en vanlig Jude. Då kan vi först sluta oss till det faktum att Jesus var en välväxt man. För enligt rabbinerna skulle en man, för att återspegla Guds härlighet, vara sådan. Hans hy var ljusbrun, ögonfärg brun (eller klarblå vilket också var vanligt). Han var svarthårig och håret räckte till skuldrorna. Det var benat i mitten kammat och smort med tunn fin olja. Det var förbjudet att ha ovårdat hår. Man skulle ha skägg och mustasch. Bland romarna och hedningarna var modet att man skulle vara slätrakad, allt enligt det hellenistiska mode som Alexander den store införde. Men inte judarna, de hade förakt för en skägglös jude. Allt detta kan vi vara tämligen säkra på annars skulle genast rabbinerna påpekat detta för att nedvärdera Jesus.

Han var snickare. Han hade, som brukligt var, lärt sig sin fars yrke. Och som äldste sonen var det han som fick bära försörjnings ansvaret för den stora familjen när Josef gick bort. Vilket enligt de flesta skedde när Jesus var i tonåren. I de gallileiska bergen fann Jesus det virke som han behövde för att tillverka de redskap, möbler, kanske också instrument som han kunde sälja. Han talade till vardags arameniska (med en gallileisk dialekt) men med Pilatus talade han grekiska och förmodligen talade han latin med soldaterna. Han både talade och läste givetvis hebreiska, det gudomliga språket, då han kunde läsa och utlägga skriften.

Hans kläder var av vardagslag – armlös ylleklädnad med gördel (Mark 6:8-9, Joh 19:23), mantel med tofsar i hörnen (Luk 8:44) sandaler på fötterna (Mark 1:7, 6:9) och när han var ute på vandring en stav. Det enda som var annorlunda var att hans livklädnad var vävd i ett stycke. Kanske han hade en vit huvudduk till skydd för solen.

Jesus fick lära sig Toran, lagen, redan från barndomen. I de flesta fromma hem hade man en uppsättning skriftrullar och läste ur dem. Fadern lärde sin son bokstäverna och att att läsa skriften. När han blev lite äldre kanske han skickades till någon av de många “byskolor“, med Tora undervisningen i centrum, som alltsedan Simon Ben Schetacs tid (år 75 f.kr), hade upprättats överallt. När Jesus som 12 åring försvann från föräldrarna vid ett besök i Jerusalem, så fann de honom sittande och diskutera skriften tillsammans med de skriftlärda rabbinerna. Måste varit en mycket ovanlig upplevelse för dessa rabbiner. Jesus visade alltså ett stort religiöst intresse som barn och forskade säkert i skrifterna under sin tonårstid. Kanske fanns Nikodemus bland de skriftlärda som fick möta Jesus som tolvåring i templet?

Kring Jesu barndom finns många legender givetvis, men de har inget att bidra med om man söker den sanna bilden av Jesus. Däremot kan de bidra med kring kunskap, andra små detaljer som kan vara intressanta. Det finns också många sedelärande ting i dem. Jag rekommenderar, för den som vill läsa dessa berättelser, att du lånar boken “Kristuslegender” av Selma Lagerlöf på biblioteket. Där finner du berättelser om allt från resan till Egypten, Betlehems barn, om Veronikas svetteduk och rödhaken rödbröst. Så långt om Jesu barndom.

Imorgon börjar vi med Matteus 3 – Johannes döparen!

Fortsättning följer…/Stefan Hallman www.ctvc.se

Flykten till Egypten.

“13. När de hade gett sig av, se, då uppenbarade sig i en dröm en Herrens ängel för Josef och sa: Stå upp och ta barnet och dess mor och fly till Egypten, och stanna där tills jag säger till dig, för Herodes tänker söka efter barnet för att döda det. 14. Då stod han upp och tog om natten med sig barnet och dess mor och flydde till Egypten, 15. och stannade där tills Herodes hade dött, för att det skulle uppfyl­las som Herren hade sagt genom profeten, som sa: Ut ur Egypten har jag kallat min Son.” (http://www.bibel.se/bibeln/reformationbibeln-nya-testamentet_787)

Att dra söderut, ner till Egypten, under tider av krig och svårigheter var inget ovanligt för Judarna. Århundradena innan Jesu födelse så var det många tillfällen som judarna drog i skaror till Egypten för att söka skydd och för att få tag i mat under svälttider. Resultatet var att i Egypten fanns judiska kolonier i varje stad. I staden Alexandria fanns vid denna tid en kolloni på en miljon judar! Så när Josef och Maria med sitt barn kom ner dit så kände de sig knappast ensamma.

Intressant är att denna flykt till Egypten kom längre fram i tiden att användas av de kristnas fiender som ett vapen i retoriken mot Jesus och de kristna. Egypten var i ordets rätta mening ett trollkarlarnas land, ett häxkraftens och magins land. I Talmud (judisk bibelkommentar) står det “10 mått av häxkraft gavs åt världen. Nio delar till Egypten, en del till resten av världen.”

Jesu fiender attackerade honom med påståenden att det var under vistelsen i Egypten som han lärt sig göra mirakler och utför under.En judisk rabbi vid namn Elieser Ben Hyrcanus (levde 45-117 CE) kom med det absurda påståendet att Jesus hade dessa trollkonst formler tatuerade på sin kropp för att inte glömma dem…!

Celsus,den romerske filosofen, som avskydde de kristna. kom med ett påstående i en skrift år 178 e.kr.mot de kristna “Jesus hade kommit från en by i Judeen , och var son till en fattig judinna som fick sitt uppehälle genom arbete med sina egna händer. Hans mor hade kastats ut av sin man , som var snickare till yrket, efter att ha dömts för äktenskapsbrott [ med en soldat vid namn Panthera ( I.32 ) ] . Att på så sätt drivs bort av sin man, och vandra omkring i skam, födde hon Jesus , en horunge . Jesus på grund av sin fattigdom, tvingades ut för att gå till Egypten. Det var där han fick vissa ( magiska ) befogenheter som egyptierna är stolta över att besitta . Han återvände hem mycket upprymd över att besitta dessa befogenheter, och med hjälp av den styrkan  utgav han sig att vara en gud”.

Dessa saker tillbakavisades dock enkelt av kyrkofadern Origenes,i sin bok “Contra Celsium” som han skrev 60 år efter Celsius attack på de kristna. Som moteld mot den antikristliga retoriken pekar Origenes på att Jesus var bara ett barn både vid resan till Egypten och resan till Nasaret.

Det finns ett par legender även om Jesu flykt till Egypten. Den första handlar om att på väg till Egypten blir Josef och Maria och Jesus rånade av två stråtrövare. När de plundrat dem ville den ene av rånarna mörda dem. Men den andre rånaren, vid namn Dismas, såg barnet och upplevde något speciellt i sitt hjärta, så han förhindrade morden. Han vägrade att göra dem illa. Istället så sa han till barnet: “O du högt benådade barn, om det någonsin blir ett tillfälle då du kan visa barmhärtighet mot mig, kom då ihåg mig och glöm inte denna stund” Berättelsen slutar givetvis med att det är just Dismas, rövaren på korset, som Jesus sen visade barmhärtighet mot.

En annan legend är en barnberättelse. Den går ut på att familjen var på flykt mot Egypten men på vägen blir de helt utmattade och hittar en grotta att vila i. Det är kallt och frost på marken. En liten spindel ser familjens förtvivlade benägenhet och tänker att han vill hjälpa dem på något sätt. han bestämmer sig för att spinna ett nät för hela öppningen till grottan så att det blir ett skydd mot vind och annat. Under natten fryser det till och spindelväven blir vit av frost och blir som ett skynke. Då kommer en patrull av Herodes soldater på jakt efter Jesusbarnet och familjen. De stannar till utanför grottan och tänker gå in. Men då är det en officerare som säger att där kan de inte vara, det hänger ju en orörd spindelväv över hela öppningen så där är de inte. Och så kom familjen undan.

Nåväl, det finns många legender och sagor. Men berättelsen om Jesus är ingen saga. Det är “a true story” som man säger i Hollywood. En historia som blir allt mer spännande ju mer man läser. Så missa inte nästa avsnitt… kommer i bloggen imorgon!

Fortsättning följer…/Stefan Hallman www.ctvc.se